Samtidsobservation av Lennart.

Augusti månad är tiden då vi vuxna människor blir alldeles galna, då skall det bli kräftskiva även om många mycket väl minns föregående års evenemang.

Vi läser tester av kräftor i aftontidningarna som översköljer oss med information om dessa röda djur. Efter ett livligt dividerande vinner hustruns förslag, de dyraste är slöseri att utfodra vännerna med så vi tar det näst, näst bästa, mannen protesterar och vill inte ha kräftor som smakar enbart salt och lera.

Som vanligt är mannen chanslös och börjar därför uppgivet att planera inköpen av starka varor. Skåne, Aalborg, OP och eller vodka, mycket svåra val, köper jag fel så dricker kusin Sture upp Skåningen innan vi andra har fått mer än en snaps, alltså tar vi Aalborg som han avskyr.

Hustrun insisterar på att något kryddat vill hon inte ha men vodka är ett måste och köp nu inte bara en flaska. Du vet att din broder Olle tömmer allt som har högre alkoholhalt än 2%, hans syn på alkohol är, drick allt som är gratis, undvik vatten.

Alla släktingar som ”måste” finnas med på skivan är inbjudna. Kusin Märta med viss tvekan hon som alltid skall spela kubb när promillehalten överstiger rattfyllerigränsen.
Förra året landade en av träbitarna i vårt växthus den andra på garagetaket innan vi avbröt och utsåg Märta till segrare på WO.

Kompis Anders som alltid är så lugn innan han fått två snapsar blir så sentimental och börjar med nästan gråtfylld röst sjunga hela Sven-Ingvars repertoar.
En sångpedagog skulle omedelbart byta jobb om han hörde eländet, för en del finns det hopp för andra finns det inte.

Augustikvällen närmar sig och förberedelserna har redan varit igång några timmar.
Hustrun har likt en diktator har jagat sin make i köket, han får diska, plocka fram bestick, röda löjliga hattar, servetter med röda kräftor på, lyktor av papp med värmeljus i, rena brandbomben men är det kräftskiva så är det. Efter några resor till butiken, det är alltid något man glömt har han resignerat och kan bara svara ”Ja älskling”.

De första gästerna anländer, som vanligt broder Olle för han vill inte missa procenten i fall han kunde få något före alla andra. Olles hustru har förmanat honom flera dagar i förväg att nu j-r sköter du dig.
Att stå och skratta samtidigt som du pissade på grannens prisbelönta rosor kommer absolut inte på fråga i år.

Något senare anländer de andra gästerna. Kusin Märta har rafsat ihop något som mest liknar ogräs i sin vildvuxna trädgård och presenterar det som en välbehövlig bordsdekoration.
Vid en närmare anblick av buketten funderar man på om det är nötboskap som skall utfodras.

Alla samlas i köket för att få en välkomstdrink. Olle har redan insisterat på att få testa denna dryck så han ligger tre före alla andra, alla skålar och hälsar artigt på varandra.

Ute på altanen väntar haklappar, och små färgglada hattar som under livligt tjatter påtages utan tanke på alla ser ut som en grupp dagisbarn.

Kräftorna och alla tillbehören plockas fram. Olle spiller genast lite kräftspad i knät på sin bordsdam och han ursäktar sig med att doften kommer att vara snarlik den som redan finns där.
Olles hustru ingriper och ger Olle en blick som kunde ha dödat en elefant, naturligtvis så betalar vi kemtvätten som vi gjorde i fjol åt Märta.

Kvällsljuset bleknar bort och ljuslyktorna börja synas som små hedniska ritualföremål över allas huvuden. Anfall i kräftfatet, alla har spetsat in sig på de två största kräftorna längst upp, vinnare vem jo gissa, naturligtvis Olle som är ett födgeni, han får fatt i bägge lyckligt småfnissande.

Alla har nu fått sina kräftor och helt plötsligt så hörs inget annat än ett slafsande som om det vore utfodring på en grisfarm,

Olle föreslår en skål långt före innan värdparet ens tänkt tanken, alla skålar, en del biter av. Olle ställer fram sitt tomma glas väl synligt.

Naturligtvis saknas det något, jo vi måste ha lite musik så vi kan dansa tycker någon.
Anders har redan börjat nynna på något oskrivet från sina idoler Sven-Ingvars. Sven-Erik och Ingvar skulle aldrig ha hållit på i över 50 år om dom insett faran med denna musikaliska misshandel som Anders nu framför.

Efter allt sörplande och spillande börjar Sture berätta den enda roliga historia han kan, den har han berättat de senaste 10 åren, ingen tyckte den var rolig första gången så glansen har falnat alldeles betydligt.

Avfallet från kräftorna verkar vid första anblick vara mer än det som kartongerna innehöll Transporten ut till soptunnan av en något vinglig huset herre, han tappar några skal utan att bry sig, det fixar jag imorgon.

Stämningen blir allt mer influerad av alkoholintaget och det dansas både vals, bugg, tryckare och foxtrott till ”när ljusen tändas i vår lilla stad” en gammal låt av Gunnar Wiklund.
Sven-Invars fantasten protesterar och river ner hela cd-stället i sin iver att hitta sina favoriter.

Natten har smugit sig på och timmen börjar bli sen. Alla är klart påverkade en del mer andra mindre. Olle som var så glad och sprallig ligger och kramar sin ende kompis med namnet IFÖ. Han missar några uppkast som hamnar den vita mattan men det är inget som bekymrar honom. Den nyvunne kompisen får höra hans livs historia mellan uppkasten.

Nu har klockan blivit 02,00 och det betyder uppbrott från festen för alla. Sture har somnat under bordet i vardagsrummet och inget har märkt att han är borta.

Värdparet drar sig tillbaka till sovrummet där hustrun spyr sin galla över Olles griserier, den djäveln har spytt på min vita matta i år också. Nästa år får han ta med sig en hink som vi hänger runt halsen på honom, maken trött och berusad somnar in och snarkar som vanligt efter en kräftskiva.

Morgonen gryr, yngste sonen 8 år kommer in i sovrummet och nästan skriker. ”Det ligger en farbror under bordet i vardagsrummet.” Sture han som bor två hus bort, Sture försöker resa sig upp och slår huvudet bordsskivan och säger ”fan vad det är lågt i tak härinne”.

Årets kräftskiva har klarats av precis som alla andra år, allt var sig likt förutom att Märta tog fel skor när hon skulle gå hem, men men det är småsaker i det stora hela. Vem som bajsade i lekstugan får och kommer att förbli en hemlighet.

Vad kan vi lära av detta, Jo hur man än försöker så blir det som det alltid har varit, det är ingen idé att kämpa emot.