bottleprice.com

Samtidsobservation av Lennart.

Augusti månad är tiden då vi vuxna människor blir alldeles galna, då skall det bli kräftskiva även om många mycket väl minns föregående års evenemang.

Vi läser tester av kräftor i aftontidningarna som översköljer oss med information om dessa röda djur. Efter ett livligt dividerande vinner hustruns förslag, de dyraste är slöseri att utfodra vännerna med så vi tar det näst, näst bästa, mannen protesterar och vill inte ha kräftor som smakar enbart salt och lera.

Som vanligt är mannen chanslös och börjar därför uppgivet att planera inköpen av starka varor. Skåne, Aalborg, OP och eller vodka, mycket svåra val, köper jag fel så dricker kusin Sture upp Skåningen innan vi andra har fått mer än en snaps, alltså tar vi Aalborg som han avskyr.

Hustrun insisterar på att något kryddat vill hon inte ha men vodka är ett måste och köp nu inte bara en flaska. Du vet att din broder Olle tömmer allt som har högre alkoholhalt än 2%, hans syn på alkohol är, drick allt som är gratis, undvik vatten.

Alla släktingar som ”måste” finnas med på skivan är inbjudna. Kusin Märta med viss tvekan hon som alltid skall spela kubb när promillehalten överstiger rattfyllerigränsen.
Förra året landade en av träbitarna i vårt växthus den andra på garagetaket innan vi avbröt och utsåg Märta till segrare på WO.

Kompis Anders som alltid är så lugn innan han fått två snapsar blir så sentimental och börjar med nästan gråtfylld röst sjunga hela Sven-Ingvars repertoar.
En sångpedagog skulle omedelbart byta jobb om han hörde eländet, för en del finns det hopp för andra finns det inte.

Augustikvällen närmar sig och förberedelserna har redan varit igång några timmar.
Hustrun har likt en diktator har jagat sin make i köket, han får diska, plocka fram bestick, röda löjliga hattar, servetter med röda kräftor på, lyktor av papp med värmeljus i, rena brandbomben men är det kräftskiva så är det. Efter några resor till butiken, det är alltid något man glömt har han resignerat och kan bara svara ”Ja älskling”.

De första gästerna anländer, som vanligt broder Olle för han vill inte missa procenten i fall han kunde få något före alla andra. Olles hustru har förmanat honom flera dagar i förväg att nu j-r sköter du dig.
Att stå och skratta samtidigt som du pissade på grannens prisbelönta rosor kommer absolut inte på fråga i år.

Något senare anländer de andra gästerna. Kusin Märta har rafsat ihop något som mest liknar ogräs i sin vildvuxna trädgård och presenterar det som en välbehövlig bordsdekoration.
Vid en närmare anblick av buketten funderar man på om det är nötboskap som skall utfodras.

Alla samlas i köket för att få en välkomstdrink. Olle har redan insisterat på att få testa denna dryck så han ligger tre före alla andra, alla skålar och hälsar artigt på varandra.

Ute på altanen väntar haklappar, och små färgglada hattar som under livligt tjatter påtages utan tanke på alla ser ut som en grupp dagisbarn.

Kräftorna och alla tillbehören plockas fram. Olle spiller genast lite kräftspad i knät på sin bordsdam och han ursäktar sig med att doften kommer att vara snarlik den som redan finns där.
Olles hustru ingriper och ger Olle en blick som kunde ha dödat en elefant, naturligtvis så betalar vi kemtvätten som vi gjorde i fjol åt Märta.

Kvällsljuset bleknar bort och ljuslyktorna börja synas som små hedniska ritualföremål över allas huvuden. Anfall i kräftfatet, alla har spetsat in sig på de två största kräftorna längst upp, vinnare vem jo gissa, naturligtvis Olle som är ett födgeni, han får fatt i bägge lyckligt småfnissande.

Alla har nu fått sina kräftor och helt plötsligt så hörs inget annat än ett slafsande som om det vore utfodring på en grisfarm,

Olle föreslår en skål långt före innan värdparet ens tänkt tanken, alla skålar, en del biter av. Olle ställer fram sitt tomma glas väl synligt.

Naturligtvis saknas det något, jo vi måste ha lite musik så vi kan dansa tycker någon.
Anders har redan börjat nynna på något oskrivet från sina idoler Sven-Ingvars. Sven-Erik och Ingvar skulle aldrig ha hållit på i över 50 år om dom insett faran med denna musikaliska misshandel som Anders nu framför.

Efter allt sörplande och spillande börjar Sture berätta den enda roliga historia han kan, den har han berättat de senaste 10 åren, ingen tyckte den var rolig första gången så glansen har falnat alldeles betydligt.

Avfallet från kräftorna verkar vid första anblick vara mer än det som kartongerna innehöll Transporten ut till soptunnan av en något vinglig huset herre, han tappar några skal utan att bry sig, det fixar jag imorgon.

Stämningen blir allt mer influerad av alkoholintaget och det dansas både vals, bugg, tryckare och foxtrott till ”när ljusen tändas i vår lilla stad” en gammal låt av Gunnar Wiklund.
Sven-Invars fantasten protesterar och river ner hela cd-stället i sin iver att hitta sina favoriter.

Natten har smugit sig på och timmen börjar bli sen. Alla är klart påverkade en del mer andra mindre. Olle som var så glad och sprallig ligger och kramar sin ende kompis med namnet IFÖ. Han missar några uppkast som hamnar den vita mattan men det är inget som bekymrar honom. Den nyvunne kompisen får höra hans livs historia mellan uppkasten.

Nu har klockan blivit 02,00 och det betyder uppbrott från festen för alla. Sture har somnat under bordet i vardagsrummet och inget har märkt att han är borta.

Värdparet drar sig tillbaka till sovrummet där hustrun spyr sin galla över Olles griserier, den djäveln har spytt på min vita matta i år också. Nästa år får han ta med sig en hink som vi hänger runt halsen på honom, maken trött och berusad somnar in och snarkar som vanligt efter en kräftskiva.

Morgonen gryr, yngste sonen 8 år kommer in i sovrummet och nästan skriker. ”Det ligger en farbror under bordet i vardagsrummet.” Sture han som bor två hus bort, Sture försöker resa sig upp och slår huvudet bordsskivan och säger ”fan vad det är lågt i tak härinne”.

Årets kräftskiva har klarats av precis som alla andra år, allt var sig likt förutom att Märta tog fel skor när hon skulle gå hem, men men det är småsaker i det stora hela. Vem som bajsade i lekstugan får och kommer att förbli en hemlighet.

Vad kan vi lära av detta, Jo hur man än försöker så blir det som det alltid har varit, det är ingen idé att kämpa emot.

Sista delen i Lennarts road trip.

Vi lämnar Flensburg för att resa till Heilighafen c:a 15 mil och möta Peter på Fleggaard deras butik för bussinvasion från Sverige. Peter möter upp och visar runt i butiken som vid första anblicken visar upp ordning och reda, lätt att röra sig i och alla spritsorter logiskt uppradade ölsortimentet är snyggt och lättåtkommet placerat. Peter guidar oss i vindjungeln med provsmakning hjälper oss okunniga att välja både prisvärda flaskor och BIB.

Vi blir mycket väl bemötta i affären och upplever en positiv attityd bland personalen, hjälpsamhet är en självklarhet hos dom, det skulle jag vilja ta med hem till mitt eget Konsum i Sverige. Vi kikar lite i de andra gränsbutikerna som lever efter samma premisser som Fleggaard, skillnaden är inte så stor, de väntar alla på bussresenärer från Sverige, dock verkar Fleggaard ha ett koncept som tilltalar oss mest, smaken är ju som baken, delad.

Väl ute ur Fleggaard vänder vi bilnosen mot färjelägret i Puttgarden, vi är inbokade till klockan 17.15, vi anländer 16,40 och får nästan omgående åka på färjan och anländer Rödby i Danmark klockan 17,30. Nu väntar en färd på c:a 4,5 mil till nästa övernattning, Höjmölle Kro. Vi har bott många gånger på denna Kro, den är relativt billig att övernatta på och maten är en skänk från ovan. Efter en mycket god måltid med lite gott att dricka är det sängdax.

Morgonen gryr, vi vaknar vid 07,30 och förbereder oss för hemresan men först skall det avnjutas en god frukost i lugn och ro. Efter c:a 11 mil äntrar vi bron över Öresund, vädret är vackert, solen skiner och vi känner att nu är det ”bara” 50 mil kvar hem. Vid inpasseringen till Sverige har allt vad tullare som finns i regionen ställt upp sig för att kontrollera inkommande alkohol, vår farbror Tullén verkar först att vilja titta i vår bil men ångrar sig i sista stund och vinkar iväg oss, tack för det, han skulle bara ha fått rota bland flaskor, ölflak och svettiga kläder utan att ha något att anmärka på, ja lite för mycket hade vi det måste erkännas men vi är ju bara människor.

Det har blivit kaffedax, vi stannar några hundra meter efter tullkontrollen och köper varsin kaffe och kaka, nu är vi i Sverige nu har det blivit ett högre pris på allt som serveras utefter vägarna.
Trafiken är relativt gles och vi har inga bekymmer utan lunkar fram i 110 km på motorvägen, dock hänger bakvagnen lågt så några överdådiga manövrar på guppiga vägar är inte att rekommendera, vi håller oss på motorvägen även om hustrun stundtals har andra planer, nu gäller det att visa vem som bestämmer eller förklara att bilen klarar inga sidosprång på småvägarna.

Lunchtiden börjar närma sig och det knorrar lite i magen, vi svänger in till Erikslunds väghotell som just för dagen serverar en alldeles utsökt köttgryta, den räcker hela vägen hem.

Vid 19 tiden anländer vi till vårt lilla hem utan några incidenter, lossningen av bilen tar en god stund, men när allt är inne och resan är avslutad firar vi målgången med en gooood whisky på tu man hand.

Lennart

Mer från Lennarts road trip!

Efter att ha avnjutit frukosten drog vi vidare till Sönderborg och hotell Sönderborg, hotellet liknar ett sockerslott, resan tog drygt tre timmar och var 27 mil.
Standarden på hotellet var 3-stjärnigt utan egen restaurang, även rummet var litet, dock fanns det kylskåp eller minibar som dom kallar det, flytta ut det som är dyrt och in med det medhavda som är billigt.

Staden är underbart vacker och närområdet innehåller mycket intressanta utflyktsmål, första dagen besökte vi en grekisk restaurang med god mat till ett rimligt pris, (varför är vi Svenskar så otroligt prismedvetna när vi kommer utomlands?).

Priset på upplevelsen på sockerslottet kostade i stort sett lika mycket som på det tidigare hotellet plus att när man betalar med Svenskt Visa-kort så tillkommer ett tillägg på 4%, detta faktum retar mig även om det inte gäller några stora pengar men just principen, skulle inte våra internationella Visa-kort kunna utnyttjas utan extra tillägg, varför skall jag som kund belastas med vad hotellet får betala till kortföretaget, grrr.

Vi lämnar Sönderborg och styr vidare mot Flensburg och Vingrossen, resan dit tar ungefär 50 minuter. Thomas på Vingrossen möter upp och visar runt på deras nätbutik, det är semestertider vilket innebär att han och ytterligare en person sköter butiken.

Vi pratar om näthandeln och vilka problem som den brottas med, det är stöldrisker, transportbolag som vägrar att transportera alkohol. Fraktpriserna är inte fel hos Locadi men dom är den ende aktören som kan få det att fungera, dock dröjer alltför lång tid från upphämtning till utlämning. Bussgods är inte den ultimata partnern, det kan ta fem dagar från Sundsvall till Karlstad och då undrar man om det tar lika lång tid för övriga försändelser från Sundsvall.

Thomas är väldigt nöjd med Bottelprice som informerar kunderna om olika problem och vilka butiker som är lämpliga att handla från. Vingrossen har under senare tid varit mycket aktiva med att uppdatera sin hemsida med fördelaktiga erbjudanden vilket visar att dom verkligen vill vara kvar på marknaden.

Jag lämnade Thomas och VG efter att ha inhandlat en hel del av de erbjudanden som dom har, jag tror att dom har kommit över sina starproblem och kan vara ett seriöst alternativ i framtiden, men men som alltid vi får se vad framtiden har i sitt sköte.