Min kompis kom hem och berättade om älgjakten, han hade för femte året i rad inte avlossat ett skott. En del berodde dock på att han hade av nöden tvungen ställt ifrån sig geväret och börjat låta överflödig vätska lämna kroppen.

Plötsligt, en stor älgtjur hade kommit nära och undersökt hans illa valda belägenhet.
Som den ivrige jägare han var släppte han fortplantningsorganet och kastade sig mot geväret, han missade givetvis, sparkade sönder termosen när han halkade på den och for vilt svärande in ett bestånd av tallplantor.

I ögonvrån kunde han se älgen när den lämnade platsen på två ben, de andra två benen behövde den för att hålla sig om magen med när den skrattade.

Strax därefter hördes anrop i jaktradion om att en stor älgtjur hade skjutits och att jakten tillfälligt skulle avbrytas för att jaktlaget skulle kunna ta ur älgen. Hur man än letade fann man inget kulhål i älgen, och ingen kunde förklara varför älgen hade ett så munter utseende i dödsögonblicket.

Min kompis kunde av förklarliga skäl inte berätta den verkliga historien. Att ens nämna att älgen skrattat ihjäl sig skulle bara innebära att han skulle bli hånad i all evighet.

Jakten fortlöpte utan några sensationer och alla samlades på eftermiddagen till genomgång och information om nästkommande dag.

Han lämnade platsen i sin gamla Volvo fortfarande grubblande på älgen och hur den hade dött. Allt förlöpte väl ända tills han kom hem.

I ett anfall av fortplantningshysteri fångade han hustrun i ett järngrepp och bar denna inte ont anande varelse till sängen, han river av sig kläderna likt en brunstig atlet.

När han sedan närmar sig hustrun börjar denna varelse gapskratta och han undrar givetvis varför, hon bara pekar och tjuter av skratt.

I pubishåren hänger två små tallkottar och dinglar. En ihjälskrattad älg och till råge på allt har han nästan blivit änkeman på grund av samma skäl. Lusten försvinner snabbt och alla utstående attribut återtar sin normala storlek.

Nästa dag ringer han och sjukanmäler sig till sin jaktledare. Nu funderar denne något molokne jägare på en annan fritidssysselsättning, senast jag hörde ifrån honom nämnde han något om frimärken men han höll fortfarande på att utvärdera farorna inom detta gebit.