bottleprice.com

Min kompis kom hem och berättade om älgjakten, han hade för femte året i rad inte avlossat ett skott. En del berodde dock på att han hade av nöden tvungen ställt ifrån sig geväret och börjat låta överflödig vätska lämna kroppen.

Plötsligt, en stor älgtjur hade kommit nära och undersökt hans illa valda belägenhet.
Som den ivrige jägare han var släppte han fortplantningsorganet och kastade sig mot geväret, han missade givetvis, sparkade sönder termosen när han halkade på den och for vilt svärande in ett bestånd av tallplantor.

I ögonvrån kunde han se älgen när den lämnade platsen på två ben, de andra två benen behövde den för att hålla sig om magen med när den skrattade.

Strax därefter hördes anrop i jaktradion om att en stor älgtjur hade skjutits och att jakten tillfälligt skulle avbrytas för att jaktlaget skulle kunna ta ur älgen. Hur man än letade fann man inget kulhål i älgen, och ingen kunde förklara varför älgen hade ett så munter utseende i dödsögonblicket.

Min kompis kunde av förklarliga skäl inte berätta den verkliga historien. Att ens nämna att älgen skrattat ihjäl sig skulle bara innebära att han skulle bli hånad i all evighet.

Jakten fortlöpte utan några sensationer och alla samlades på eftermiddagen till genomgång och information om nästkommande dag.

Han lämnade platsen i sin gamla Volvo fortfarande grubblande på älgen och hur den hade dött. Allt förlöpte väl ända tills han kom hem.

I ett anfall av fortplantningshysteri fångade han hustrun i ett järngrepp och bar denna inte ont anande varelse till sängen, han river av sig kläderna likt en brunstig atlet.

När han sedan närmar sig hustrun börjar denna varelse gapskratta och han undrar givetvis varför, hon bara pekar och tjuter av skratt.

I pubishåren hänger två små tallkottar och dinglar. En ihjälskrattad älg och till råge på allt har han nästan blivit änkeman på grund av samma skäl. Lusten försvinner snabbt och alla utstående attribut återtar sin normala storlek.

Nästa dag ringer han och sjukanmäler sig till sin jaktledare. Nu funderar denne något molokne jägare på en annan fritidssysselsättning, senast jag hörde ifrån honom nämnde han något om frimärken men han höll fortfarande på att utvärdera farorna inom detta gebit.

Upplösningen…

Brudparet äntrar den röda chevan och åker mot värdshuset Lyckebo, där är det beställt mat för 35 gäster. Vid ankomsten serveras ett glas champagne och alla skålar för det lyckliga brudparet.

Olle tycker att champagne är snobbläsk så han spetsar sitt glas med lite whisky, nu blev den bättre.

Alla samlas i matsalen och börjar förtära maten under ett livligt tjatter, nu har stunden kommit och brudens far skall hålla tal, han börjar med: Kära brudpar, sedan blir det tyst, talet som han hade skrivit på i flera veckor är försvunnet, i sin nervositet fick brudens mor papperslappen när hon bad om en näsduk i kyrkan när tårarna rann som fjällbäckar nedför hennes kinder.

Han börjar igen: Kära brudpar, må ni leva länge och lyckligt, tack för mig. Ingen begriper något men det bekymrar inte brudens far han har hållit det tal han lovade.

Allas uppmärksamhet riktas mot brudparet för nu är det dags att öppna bröllopspresenterna, likt två barn på Julaftonen river brudparet upp första paketet, en kromad brödrost, nästa paket en röd brödrost, spänningen stiger, nästa paket en rutig brödrost, efter ytterligare fyra paket bryts trenden, nästa paket innehåller en oval gratängform.

I lyckan av att ha fått en gratängform visar brudgummen upp denna, dock lider han av handsvett och formen glider ur hans händer som en ål och krasch i tusen bitar.
Olle skriker ”skit i det, det kommer flera”.

Den obligatoriska dansen för brudparet som inledning av dansen blir ett drama, hon snubblar i sina högklackade skor och trampar honom på foten varvid han skriker till och trampar på slöjan som följaktligen river ner hela stylningen.

Ingen låtsas vara seende vid denna malör utan Olle som är van vid det mesta skriker ”SKÅL PÅ ER ALLESAMMANS”, tänk detta magiska ord ”skål”, alla lystrar som lydiga hundar och hämtar genast sina tomma glas för påfyllning, ingen har insett faran med att Olle sköter utskänkningen.

Kvällen lider mot sitt slut, han liknar mest en skadeskjuten pingvin, hon har fått sina törnar och ser ut som rugguggla.

Gästerna droppar av som på kommando eftersom värdshuset sedan länge aviserat att det är stängningsdags, brudparet har hyrt den enda bröllopssviten på hotellet och vinglar likt två små berusade fåglar upp för trappan till sviten.

Ingen har märkt att Olle har somnat på toaletten med sin nya kompis ”Gustafsbergarn” som han ömt omfamnar, endast några ulkande hörs innan Olle somnar in.

Brudparet har nu efter tre trappor nått sviten, hon insisterar på att han skall bära henne över tröskeln, han är inte lika säker men fattar tag om henne och upp i famnen, in över tröskeln och ut på den där lilla jäkla halkiga mattan som alla värdshus insisterar på att ha vid sängen. Naturligtvis halkar han och skickar iväg bruden långt in på toaletten vilt fäktande mot handdukar som likt spöken anfaller henne.

Nu lämnar vi paret för de intimare detaljerna på bröllopsnatten behöver inte redogöras de känner vi alla till ändå.

Morgonen gryr, brudparet vaknar, han i frackskjorta och propeller, hon i slöja och strumpor.
Nu skall det bli skönt med ett ombyte, han hämtar väskan med vanliga kläder, där är inte innehållet vad som skulle vara, en skitig overall med Biltema på ryggen, ett par träskor, en städrock, ett par slitna tofflor och ett paket skorpor.

Hon i falsett, ”vem f-n har packat ner detta,” hon tittar den nyblivne äkta mannen i ögonen och skriker ”det är den där förbannade Olle som har jävlats med oss”.

Återstår inget annat än att försöka få på sig bröllopsutstyret en gång till för att få tillgång till den bröllopsfrukost som serveras i värdshusets salong, brudparet traskar ner till salongen, skrämmer nästan slag på personalen, han ser ut som Dracula och hon som ett tydligt offer för denne.

Det mumlas bland övriga frukostgäster, tror ni att det är en filminspelning och i så fall av vad säger en man i sällskapet, någon gissar på kärleksfilm med komplikationer, andra gissar på skräckfilm alá Draculas hämnd, nästa gissning blir ”Pingvinen som vägrade att dö” av någon Norsk författare som hon glömt namnet på.

Olle har vaknat till liv och önskar att han inte hade gjort det, han tittar på klockan, jävlar jag måste härifrån utan att någon ser mig allraminst brudparet, varför det vet vi.
Han smyger sig ut från toaletten och så knakar den förbannade brädan utanför salongen så att alla vänder sig om, bruden fattar blixtsnabbt en kaffekopp och hivar iväg den mot Olle, pang fullträff rätt på näsan som genast springer läck. Olle springer med näsblod ut genom dörren snubblar på trappan och hamnar i famnen på en förvånad dam i den övre storleksordningen.

Olle försöker ursäkta sig med att han blivit misshandlad på värdshuset och behöver en taxi hem, damen stramar upp Olle med ett stadigt tag i kragen ger honom en rejäl örfil och förmanar honom, ”vuxna karln gå bråka på värdshus och sprit stinker han också, vet skäms.”

Olle vinglar vidare med näsblod och en rejäl röd handflata på vänstra kinden, synden verkar nästan ha straffat sig själv när han ser sin hustru komma i en taxi och han känner inte för en konfrontation då hon är vänsterhänt och ögonen glöder som på en tiger.

Vad hände då med bröllopsparet, jo dom kom så småningom hem i en taxi och resan till Paris, romantikens huvudstad blev utbytt mot en veckas vilohem med spa och lugna promenader i Estland.

Epilog: Vad hände med Olle, de flesta av er har ju redan på känn att den högra sidan av ansiktet även den hade en röd handflata ingraverad, Olle blev sedan inbokad på möte med AA två gånger per vecka vilket var förutsättningen för ett fortsatt äktenskap.

Vad kan vi nu lära av detta: Man måste planera väldigt noga, för det går aldrig som man planerar.

Den här gången går Lennart på bröllop:

Vid en viss ålder och efter ett antal år som lyckliga sambon blir omgivningens press på samboparet, nu måste ni gifta er, alla era vänner är gifta och lever i lyckliga äktenskap.

Den kvinnliga delen av samboparet ser sig själv som en drömprinsessa i en vit klänning med slöja, krona och en fantastisk håruppsättning, ett stort kalas med alla vänner och en lycklig bröllopsresa till Hawaii i minst en månad, småknotten kan säkert mamma ta hand om.

Mannen i samboförhållandet letar efter alla möjligheter att fördröja det oundvikliga, han har inte varit i kyrkan sedan han läste för prästen och känner sig nervös och ser sig själv uppklädd i en pingvinkostym med stel krage, huga.

Nu blir det som det alltid blir, den blivande frun tar kommandot likt en major i det militära, datum för vigsel, kyrkan måste bli den jag konfirmerade mig i, vilka gäster skall inbjudas, var ska festen hållas, hur skall brudbuketten se ut, nya skor måste det bli, etc.etc.

Han och hon börjar sammanställa gästlistan och placeringarna.
Hon: Din bror Olle får absolut inte sitta närmare oss än tio meter.
Han: Han skall ju vara min Best man.
Hon: Han är om möjligt en best, men någon man är han inte.
Han: Men snälla hur skall jag förklara detta för mina päron, jag har bara en bror.
Hon: Han är visserligen din bror men han är även ett svin.
Hon: Skall han vara Best man så får du gifta dig med någon annan.

Här lämnar vi det giftassugna paret och återkommer när gästlistan och alla formaliteter är avklarade, d.v.s. några dagar senare.

Bröllopsdagen har kommit, hon har blivit inlämnad hos frissan för en styling och uppklädning, han håller på att raka sig och hur omöjligt det än är så lyckas han skära sig på hakan så det rinner blod, i sin iver att stoppa blodflödet med rakvatten spiller han en ansenlig mängd på och omkring sitt manliga attribut.

Blodflödet är stoppat, han kliver i kläderna, en hyrd frack och efter mycket krångel skriker han ”Pappa för fan kom och hjälp mig med propellern”, flugan blir knuten av en stolt fader, det var längesedan han hade gjort något nyttigt, han förmanar sonen, ”ta det bara lugnt så ordnar det sig, jag var lika nervös som du är nu”.

Han tittar sig i spegeln och konstaterar, helvete också, jag ser ju ut som en pingvin, ”Pappa hur gör jag om jag blir bajsnödig i den här”.

Best man, ja gissa vem, Olle gör sin entré han har med sig en flaska whisky, dock inget ädlare märke utan en Lord Calvert, smakat på den frågar brudgummen, nja bara lite, men för fan ta dig en rejäl sup så blir du lugnare, du ser ju ut som en pingvin med Parkinson.

Transportfordonet anländer till bostaden, en gammal cheva som brudgummens far har lånat av sin bäste vän, den är röd med vit skinnklädsel, någon har lagt en gammal filt i baksätet, detta är inget bröderna tänker på utan dom anländer till kyrkan, ljudet av knäskålar som skallrar hörs inte av mer än brudgummen som försöker se lycklig ut.

Bruden anländer i en taxi från frissan, hon vacker som en prinsessa, glider in i kyrkan något ovan de högklackade skor som gjorde henne minst fem cm längre, hon håller sin far i armen annars riskerar hon att ramla i grusgången utanför kyrkan.

Väl framme vid sin mans vänstra sida, börjar prästen den sedvanliga proceduren och allt går mycket snabbt att bli man och hustru, han kysser henne ömt och de vänder sig om för utmarschen ur kyrkan.

Olle lite disträ och redan något överförfriskad funderar på budskapet i kyrkan: ”Dom går in i kyrkan han på höger sida hon på vänster, dom vänder där inne då är det han på vänster sida och hon på höger” vad betyder detta.

Han får en briljant idé, ”När jag är ute och går med hunden så är den alltid på vänstra sidan för det är jag som bestämmer, alltså innan dom är gifta så är det han som bestämmer, sedan vänder dom sig om och går ut, då är det plötsligt hon som bestämmer”.

Del två följer snart; ”mottagningen”