Upplösningen…

Brudparet äntrar den röda chevan och åker mot värdshuset Lyckebo, där är det beställt mat för 35 gäster. Vid ankomsten serveras ett glas champagne och alla skålar för det lyckliga brudparet.

Olle tycker att champagne är snobbläsk så han spetsar sitt glas med lite whisky, nu blev den bättre.

Alla samlas i matsalen och börjar förtära maten under ett livligt tjatter, nu har stunden kommit och brudens far skall hålla tal, han börjar med: Kära brudpar, sedan blir det tyst, talet som han hade skrivit på i flera veckor är försvunnet, i sin nervositet fick brudens mor papperslappen när hon bad om en näsduk i kyrkan när tårarna rann som fjällbäckar nedför hennes kinder.

Han börjar igen: Kära brudpar, må ni leva länge och lyckligt, tack för mig. Ingen begriper något men det bekymrar inte brudens far han har hållit det tal han lovade.

Allas uppmärksamhet riktas mot brudparet för nu är det dags att öppna bröllopspresenterna, likt två barn på Julaftonen river brudparet upp första paketet, en kromad brödrost, nästa paket en röd brödrost, spänningen stiger, nästa paket en rutig brödrost, efter ytterligare fyra paket bryts trenden, nästa paket innehåller en oval gratängform.

I lyckan av att ha fått en gratängform visar brudgummen upp denna, dock lider han av handsvett och formen glider ur hans händer som en ål och krasch i tusen bitar.
Olle skriker ”skit i det, det kommer flera”.

Den obligatoriska dansen för brudparet som inledning av dansen blir ett drama, hon snubblar i sina högklackade skor och trampar honom på foten varvid han skriker till och trampar på slöjan som följaktligen river ner hela stylningen.

Ingen låtsas vara seende vid denna malör utan Olle som är van vid det mesta skriker ”SKÅL PÅ ER ALLESAMMANS”, tänk detta magiska ord ”skål”, alla lystrar som lydiga hundar och hämtar genast sina tomma glas för påfyllning, ingen har insett faran med att Olle sköter utskänkningen.

Kvällen lider mot sitt slut, han liknar mest en skadeskjuten pingvin, hon har fått sina törnar och ser ut som rugguggla.

Gästerna droppar av som på kommando eftersom värdshuset sedan länge aviserat att det är stängningsdags, brudparet har hyrt den enda bröllopssviten på hotellet och vinglar likt två små berusade fåglar upp för trappan till sviten.

Ingen har märkt att Olle har somnat på toaletten med sin nya kompis ”Gustafsbergarn” som han ömt omfamnar, endast några ulkande hörs innan Olle somnar in.

Brudparet har nu efter tre trappor nått sviten, hon insisterar på att han skall bära henne över tröskeln, han är inte lika säker men fattar tag om henne och upp i famnen, in över tröskeln och ut på den där lilla jäkla halkiga mattan som alla värdshus insisterar på att ha vid sängen. Naturligtvis halkar han och skickar iväg bruden långt in på toaletten vilt fäktande mot handdukar som likt spöken anfaller henne.

Nu lämnar vi paret för de intimare detaljerna på bröllopsnatten behöver inte redogöras de känner vi alla till ändå.

Morgonen gryr, brudparet vaknar, han i frackskjorta och propeller, hon i slöja och strumpor.
Nu skall det bli skönt med ett ombyte, han hämtar väskan med vanliga kläder, där är inte innehållet vad som skulle vara, en skitig overall med Biltema på ryggen, ett par träskor, en städrock, ett par slitna tofflor och ett paket skorpor.

Hon i falsett, ”vem f-n har packat ner detta,” hon tittar den nyblivne äkta mannen i ögonen och skriker ”det är den där förbannade Olle som har jävlats med oss”.

Återstår inget annat än att försöka få på sig bröllopsutstyret en gång till för att få tillgång till den bröllopsfrukost som serveras i värdshusets salong, brudparet traskar ner till salongen, skrämmer nästan slag på personalen, han ser ut som Dracula och hon som ett tydligt offer för denne.

Det mumlas bland övriga frukostgäster, tror ni att det är en filminspelning och i så fall av vad säger en man i sällskapet, någon gissar på kärleksfilm med komplikationer, andra gissar på skräckfilm alá Draculas hämnd, nästa gissning blir ”Pingvinen som vägrade att dö” av någon Norsk författare som hon glömt namnet på.

Olle har vaknat till liv och önskar att han inte hade gjort det, han tittar på klockan, jävlar jag måste härifrån utan att någon ser mig allraminst brudparet, varför det vet vi.
Han smyger sig ut från toaletten och så knakar den förbannade brädan utanför salongen så att alla vänder sig om, bruden fattar blixtsnabbt en kaffekopp och hivar iväg den mot Olle, pang fullträff rätt på näsan som genast springer läck. Olle springer med näsblod ut genom dörren snubblar på trappan och hamnar i famnen på en förvånad dam i den övre storleksordningen.

Olle försöker ursäkta sig med att han blivit misshandlad på värdshuset och behöver en taxi hem, damen stramar upp Olle med ett stadigt tag i kragen ger honom en rejäl örfil och förmanar honom, ”vuxna karln gå bråka på värdshus och sprit stinker han också, vet skäms.”

Olle vinglar vidare med näsblod och en rejäl röd handflata på vänstra kinden, synden verkar nästan ha straffat sig själv när han ser sin hustru komma i en taxi och han känner inte för en konfrontation då hon är vänsterhänt och ögonen glöder som på en tiger.

Vad hände då med bröllopsparet, jo dom kom så småningom hem i en taxi och resan till Paris, romantikens huvudstad blev utbytt mot en veckas vilohem med spa och lugna promenader i Estland.

Epilog: Vad hände med Olle, de flesta av er har ju redan på känn att den högra sidan av ansiktet även den hade en röd handflata ingraverad, Olle blev sedan inbokad på möte med AA två gånger per vecka vilket var förutsättningen för ett fortsatt äktenskap.

Vad kan vi nu lära av detta: Man måste planera väldigt noga, för det går aldrig som man planerar.