Året tickar vidare och det närmar sig Påsk i kalendern, Olle som motvilligt genom alla år ställt upp för att deras bägge döttrar har kunnat häxa till sig på påskaftonen och springa i stugorna och tigga godis, numera är döttrarna 17 och 19 år och har på egen hand skapat ett häxeri i familjen med sina trotsiga uppträden och krav som om Olle vore mångmiljonär.

Nu har Olle och Lena bestämt att denna Påsk skall flickorna få lära sig hur det känns att klara sig utan mor och far, Olle och Lena har bokat ett hotellrum i Säffle för att kunna få vara alldeles själva men detta har dom inte sagt till flickorna.

Olle och Lena anländer till Säffle med tåg på skärtorsdagen för att checka in på Hotell Scandic, rummet är ljust och har utsikt mot Byälven vilket faller Lena i smaken, Olle har kollat upp att systembolaget ligger på angenämt avstånd en c:a tio minuters promenad från hotellet.

Hotellet har börjat med att dekorera entrén med påskris av plast och fjädrar i alla färger, Olle smiter iväg för att shoppa på systembolaget, där inne finns en blandning av människor som endast kan ses i en mindre landsortsstad, bönder som luktar grisskit och har lämnat traktorn på tomgång utanför systembolaget.

Nåväl det tog inte lång tid att plocka ihop behovet av sprit och fram till kassan, där frågar expediten lite sävligt, ”skall du ha allt de där själv så är det bäst du passer dig för annars tupper du å inna påska ä slut”. Olle plockar ner sina flaskor i en sportbag och hälsar tillbaka till expediten, ”Glad påsk, kör försiktigt med kvasten så du inte missar Blåkulla.”

Bonden Nils har laddat upp 6 flaskor renat och en flaska vitt vin på bandet vid kassan, expediten hälsar glatt på Nils som är en stamkund, ”vafalls köper du renat Nils, har apparaten gått sönder eller är ni strömlösa på näset”, Nils svarar snabbt, ”Dä gäller å inte ta nåra risker i dessa tider, förra vecka försvann strömmen ifrå freda te söndan och dä va den värste hälja i mitt liv, inte en dröppe på hele hälja, så dä gör jag inte öm.”
-Men va ska du ha vine te frågar expediten, -Ja du vet kärringa ha blett stölli etter alle desse bonde söker fru å har börja skåle med di andre bönnera på teven när di setter i jakussin, jag feck tömme grishoa för vi har ingen sån där jakussi när ho skulle sette å skåle med döm.

Olle som är en försiktig man tar inga risker, väl utanför systembolaget smiter han bakom systembolaget och genar över parkeringen till det kommunala dasset, väl inne skruvar han av och häller i sig några rejäla klunkar, livet och modet i kroppen återvänder och han börjar fråga sig om Säffle är något mer än en kopp kaffe som Hasse och Tage beskrev staden.

Väl tillbaka till hotellet möter han Lena i lobbyn, hon har studerat kartan över bygden och planerat för en frisk och stärkande promenad innan det blir något frosseri i matväg.
Olle lämnar sportbagen med spriten på rummet och de bägge travar iväg mot Duse udde, en camping utanför staden, att det är mer än 5 kilometer dit har Lena förbisett, men det såg vackert ut med öppna Vänern så långt ögat når.

Efter en lång och törstig vandring så möter en skylt där det står Bibelskola, en gammal anrik herrgård som förvandlats till en Herrens lärosäte mitt ute i ingenstans, Olle ryser till och tar en klunk ur den medhavda flaskan när Lena läser vidare på skylten och konstaterar att det är flera kilometer kvar till Vänern, Olle vi vända men Lena ger sig inte så lätt, skall vi se Vänerskärgården så skall vi.
Efter att ha vandrat omkring bland klipporna på Duse udde en timme försöker Olle ringa taxi från sin mobil men här finns ingen täckning för mobilnätet, Olle ger sig inte så lätt utan börjar klättra upp i en tall, efter fem meter så finns det helt plötsligt täckning, -taxi svarar en trött röst i andra änden, jag vill ha en taxi till Duse udde, jag sitter i en tall och ringer. Taxichauffören vaknar till och frågar: -va gör du i en tall på Duse, jag ringer efter dig svarar Olle, -di blir könstigare å könstigare kunderna tänker taxikillen, bara jag slipper hämta ner honom från trädet för då blir det värre än när jag körde tant Agda till kyrkogården för hon tyckte att hon skulle bespara släktingarna transporten dit nu när hon ändå skulle dö. Att tant Agda fortfarande lever 10 år senare är det ingen som bryr sig om, det var ren välvilja från hennes sida och sånt är omtyckt av arvingarna. Ordstävet som gett Säffle sitt ansikte lyder ”Tänk först och dö sen”