bottleprice.com

Året tickar vidare och det närmar sig Påsk i kalendern, Olle som motvilligt genom alla år ställt upp för att deras bägge döttrar har kunnat häxa till sig på påskaftonen och springa i stugorna och tigga godis, numera är döttrarna 17 och 19 år och har på egen hand skapat ett häxeri i familjen med sina trotsiga uppträden och krav som om Olle vore mångmiljonär.

Nu har Olle och Lena bestämt att denna Påsk skall flickorna få lära sig hur det känns att klara sig utan mor och far, Olle och Lena har bokat ett hotellrum i Säffle för att kunna få vara alldeles själva men detta har dom inte sagt till flickorna.

Olle och Lena anländer till Säffle med tåg på skärtorsdagen för att checka in på Hotell Scandic, rummet är ljust och har utsikt mot Byälven vilket faller Lena i smaken, Olle har kollat upp att systembolaget ligger på angenämt avstånd en c:a tio minuters promenad från hotellet.

Hotellet har börjat med att dekorera entrén med påskris av plast och fjädrar i alla färger, Olle smiter iväg för att shoppa på systembolaget, där inne finns en blandning av människor som endast kan ses i en mindre landsortsstad, bönder som luktar grisskit och har lämnat traktorn på tomgång utanför systembolaget.

Nåväl det tog inte lång tid att plocka ihop behovet av sprit och fram till kassan, där frågar expediten lite sävligt, ”skall du ha allt de där själv så är det bäst du passer dig för annars tupper du å inna påska ä slut”. Olle plockar ner sina flaskor i en sportbag och hälsar tillbaka till expediten, ”Glad påsk, kör försiktigt med kvasten så du inte missar Blåkulla.”

Bonden Nils har laddat upp 6 flaskor renat och en flaska vitt vin på bandet vid kassan, expediten hälsar glatt på Nils som är en stamkund, ”vafalls köper du renat Nils, har apparaten gått sönder eller är ni strömlösa på näset”, Nils svarar snabbt, ”Dä gäller å inte ta nåra risker i dessa tider, förra vecka försvann strömmen ifrå freda te söndan och dä va den värste hälja i mitt liv, inte en dröppe på hele hälja, så dä gör jag inte öm.”
-Men va ska du ha vine te frågar expediten, -Ja du vet kärringa ha blett stölli etter alle desse bonde söker fru å har börja skåle med di andre bönnera på teven när di setter i jakussin, jag feck tömme grishoa för vi har ingen sån där jakussi när ho skulle sette å skåle med döm.

Olle som är en försiktig man tar inga risker, väl utanför systembolaget smiter han bakom systembolaget och genar över parkeringen till det kommunala dasset, väl inne skruvar han av och häller i sig några rejäla klunkar, livet och modet i kroppen återvänder och han börjar fråga sig om Säffle är något mer än en kopp kaffe som Hasse och Tage beskrev staden.

Väl tillbaka till hotellet möter han Lena i lobbyn, hon har studerat kartan över bygden och planerat för en frisk och stärkande promenad innan det blir något frosseri i matväg.
Olle lämnar sportbagen med spriten på rummet och de bägge travar iväg mot Duse udde, en camping utanför staden, att det är mer än 5 kilometer dit har Lena förbisett, men det såg vackert ut med öppna Vänern så långt ögat når.

Efter en lång och törstig vandring så möter en skylt där det står Bibelskola, en gammal anrik herrgård som förvandlats till en Herrens lärosäte mitt ute i ingenstans, Olle ryser till och tar en klunk ur den medhavda flaskan när Lena läser vidare på skylten och konstaterar att det är flera kilometer kvar till Vänern, Olle vi vända men Lena ger sig inte så lätt, skall vi se Vänerskärgården så skall vi.
Efter att ha vandrat omkring bland klipporna på Duse udde en timme försöker Olle ringa taxi från sin mobil men här finns ingen täckning för mobilnätet, Olle ger sig inte så lätt utan börjar klättra upp i en tall, efter fem meter så finns det helt plötsligt täckning, -taxi svarar en trött röst i andra änden, jag vill ha en taxi till Duse udde, jag sitter i en tall och ringer. Taxichauffören vaknar till och frågar: -va gör du i en tall på Duse, jag ringer efter dig svarar Olle, -di blir könstigare å könstigare kunderna tänker taxikillen, bara jag slipper hämta ner honom från trädet för då blir det värre än när jag körde tant Agda till kyrkogården för hon tyckte att hon skulle bespara släktingarna transporten dit nu när hon ändå skulle dö. Att tant Agda fortfarande lever 10 år senare är det ingen som bryr sig om, det var ren välvilja från hennes sida och sånt är omtyckt av arvingarna. Ordstävet som gett Säffle sitt ansikte lyder ”Tänk först och dö sen”

Dagen gryr, Lena som följaktligen inte kan sola har bestämt att de skall ge sig av på en shoppingrunda, här är allting billigt det har hennes arbetskamrat berättat. De drar iväg längs huvudgatan och Lena hittar den ena butiken efter den andra som har förtjusande kläder att erbjuda, för Olle liknar det mest en marknad där alla i stort sett säljer samma saker med några meters mellanrum.

Under tiden som Lena provar ännu en sommarklänning smiter Olle in i en spritbutik med några begripliga skyltar, Gin, vodka, whisky och cognac, att det är lokalt producerade produkter är ingenting som Olle märker, kopiorna är mästerligt väl förfalskade. Han hittar till sin stora förtjusning en hylla med Absolut vodka till det facila priset av 75: per liter, här skall handlas, fem flaskor senare är Olle en glad man, han fick en flaska Mekong whisky som present för att han handlat fem flaskor vodka, en bra affär.

Lena kommer laddad med kassar innehållande en hel garderob sommarkläder, som en liten leende gosse lovade att bära hem till hotellet för 5 kronor. Den leende gossen försvinner med kassar tre och vips så har Lena förlorat sina kläder och är 500 kronor fattigare. Olle småler i smyg, att tråka mig för japanerna gick bra men sen att bli blåst av en inhemsk gosse på 8 bast då är man inte speciellt begåvad.

Semestern fortsätter och alla procedurer följer i stort sett samma mönster förutom när Olle öppnade sin whisky Mekong, doften av rök, dock inte torvrök, utan mera krutrök, smaken var som om någon försökt göra sprit på gamla bildäck. Olle försökte mata ödlan med whiskyn men den försvann i ett hål i väggen och visade sig inte på två dagar.

Nu är det slut på semestern och paret väntar på bussen till flygfältet, Lena hade in i det sista kämpat på att få en solbränna men hon såg ut som en reklamfilm för Pandalus kräftor enligt Olle. Han var lika blek som han var när han reste men det bekymrade inte honom.

Bussen anländer och föraren plockar ihop väskor och ursäktar sig med att vi måste åka en omväg för att hämta upp fler resenärer eftersom den andra bussen från resebolaget far och son hade havererat, resan beräknades ta en timme längre. Det var cirka 40 grader varmt i bussen och någon luftkonditionering finns inte.

Efter tre timmars skumpande på dåliga vägar föreslår Olle att de skall åka till Australien nästa gång, hur kan du komma att tänka på det nu säger Lena. Jo nu när vi har hoppat runt i bussen som känguruer så vill jag se hur de ser ut i verkligheten för jag känner mig just nu som en sån.

På flygplatsen råder en förvirring av sällan skådat slag, väskor lastas på överfulla vagnar och personalen springer omkring och viftar med textade lappar om olika flygavgångar, datasystemet är ur funktion. Olle tycker sig se sitt flygnummer och drar med sig Lena till gaten, boardingkortet kollas endast flyktigt av den stressade personal som finns på plats.

Väl ombord och med fastspända bälten lyfter planet och kaptenen hälsar sina passagerare välkomna till flight nr 123 och säger vi väntas ankomma Frankfurt om cirka 11 timmar, Lena tittar på Olle som tittar tillbaka och säger, fan också vi tog fel flyg, vi får ta oss hem från Frankfurt med något reguljärflyg.

Planet landar i Frankfurt alla applåderar utom Olle och Lena som ser sina sista semesterpengar försvinna på hemresan. Olle har förfriskat sig betydligt under flygresan och blivit lite kaxig, när de kommit in i ankomsthallen på Frankfurter airport går Olle genast till avgångshallen för att få tag på något flyg till Landvetter.

Väl framme hos en tjock tysk dam, som luktade surkål, i informationsdisken försöker Olle göra sig förstådd med lite engelska och vill boka ett plan till Landvetter, damen verkar inte förstå denna typ av överförfriskad engelska utan nonchalerar Olle.

Olle blir nästintill desperat och skriker åt damen, din övergödda padda, hur fan tar vi oss till Landvetter, nu verkar damen förstå. Aha en svensk bäst att skicka hem honom innan han blir bråkig, ett plan bokas till det facila priset av 4500 kronor per person, Olle får nästan krupp när han skall betala, men nu vill han hem.

Tre timmar senare lyfter ett SAS plan från Frankfurt och denna gång destination Landvetter, Olle har köpt en flaska vodka som han fick lämna kvar halvt urdrucken då det inte var tillåtet att föra ombord öppnade flaskor med okänt innehåll, nu är gråten nära.

Lamporna från Landvetters flygplats lyser som små glödande nålar, planet landar och alla lämnar planet, nu gäller det att eventuellt hitta sina tillhörigheter som kom med det andra planet, på sorteringsbandet ligger två väskor kvar och allt verkar gå vägen när Olle upptäcker att hans väska med spriten är öppnad och spriten är borta, nu gråter Olle.

Epilog
Vad kan vi lära av detta, jo ”Borta bra men hemma bäst”

Morgonen gryr, Lena har redan vaknat och gjort sina morgonbestyr, medan ödlan bevakat varje steg hon tagit, Olle vaknar när Lena skriker, ”Nu går vi och käkar frukost”.
Efter en raggardusch och lite rota runt i munnen med tandkräm känner Olle sig tillräckligt fräsch för att frukostera med hustrun.

Väl nedkommen till receptionen visar en pil på en bild av ett annat hotell och under står det breakfast, follow the arrow. Hotellet på bilden visar sig vara systerhotellet till deras bara det att det ligger 200 meter längre ner på gatan gör att det får bli en morgonpromenad. Frukosten står framdukad, kyparen jagar iväg några blågröna flugor från bröden med en väl använd handduk, ett fruktfat av ofantliga mått finns mitt i lokalen, juice och the finns men inget kaffe syns till.

Olle frågar kyparen på något knagglig engelska efter kaffe och får ett glas med en doft av sprit när kyparen förklarar att kaffetransporten blivit förenad av de senaste dagarnas oväder. Han är dock villig att erbjuda extra gott Thailändskt kaffe kokat på kokosnötternas skal, Olle tvekar men för fan det kan inte vara värre än tant Annas bönfattiga dryck.

Kaffe kommer fram, kyparen ler som i en reklamfilm för tandkräm och säger, ”velly good”.
Olle tar en klunk och får ett krampanfall, det smakar som någon naturmedicin Lena köpte för att hålla rynkorna borta. Lena avböjde kaffet och tog grönt the för det är hälsosamt även om det smakar pest, vad gör man inte för den goda sakens skull.

Nu drar paret vidare mot stranden, det är 35 grader i skuggan och Olle flämtar som en lungsjuk hund, Lena styr med bestämda steg mot en plats alldeles vid strandkanten och breder ut ett badlakan som hon genast lägger sig på mage. Olle har hittat en liten glänta under ett träd där en företagsam inföding lagrat upp en isbox med kall öl, affärerna går lysande.

Som vanligt har Lena överskattat sin förmåga att tåla solens strålar och hon har bränt upp sig på ryggen, ”Du ser ut som en nyskurad kopparkastrull” säger Olle, hon svara snabbt, ”håll käften karljävel och hjälp till att smörja in mig med kylbalsam”, allt är som vanligt.

Kvällen närmar sig och paret har för avsikt att gå på restaurang för en god måltid, de passerar en mängd restauranger med alla möjliga inriktningar och med matsedlar som visserligen var översatta till engelska men inte av någon som behärskade språket.

Efter att noga övervägt restaurangernas menyer hamnade dom på ”Three kukars diners”. Inget val Lena skull ha gjort i Sverige men här får man ta seden dit man kommer. Vid bordet bredvid sitter 8 japaner och ler, fnittrar och fiser medan dom äter något som påminner om surströmming till lukten vilket får aptiten att dala betydligt hos Lena.

Olle beställer något som översatt till engelska heter ”chikin whit lies and cully”, kyparen noterar beställningen och Olle beställer öl och snaps vilket kyparen inte förstår. In kommer två kycklingar i en bur som förevisas för att sedan transporteras till köket för tillagning, Lena mår illa och vill helst gå tillbaka till hotellet. Olle försvarar restaurangen med att det är färska varor som gäller.

In kommer en öl och ett glas med något grönt innehåll, Olle luktar försiktigt på de gröna, lukten är inte oäven så han smakar och helt plötsligt känns det som om hela helvetet brutit lös i halsen, det var 96% sprit med en kryddning av grön peppar som inte gör spriten lättare att förtära. Nåväl kycklingarna har blivit tillagade och kommer rykande in på två tallrikar med ris och en currysås som var så stark att den hade gått att utrota mördarsniglar med.

Efter fyra stora öl känner sig Olle lite modig och går bort till bordet där japanerna sitter och frågar ”were doyo kam from”, han möts av en tystnad som bara kan existera i Japan, en främling vid vårt bord, vad vill han, japanerna bockar och låtsas som om han inte finns. Helt plötsligt fiser en liten tjock man så det ekar i lokalen, Olle fattar galoppen och lägger av en ljudlig lönnmördare som får japanerna att snabbt lämna restaurangen, Olle fattar ingenting förrän en svensk med thailändskt påbrå påpekar ”Du har just gjort klart för japanerna att du betalar deras nota”.

Att få betala 150 svenska kronor för två kycklingar och sedan bli pådyvlad Japanernas måltid för 650 kronor som känns som ett rån i semesterkassan, Lena fnittrar lite när hon påpekar att det är inte alltid läge att prata med främlingar på deras eget språk.

Natten tillbringas på hotellet under övervakning av ödlan som ser märkbart mätt ut, den har lagt sig i Olles resväska och tuggat upp ett par strumpor. Lena svettas och fryser om vartannat och förbannar Olle som inte varnade henne för solstrålningen. Olle försöker lite lamt påpeka att det har han gjort i alla de 25 år de varit gifta men utan någon som helst verkan.

Upplösningen kommer i mitten av mars.