bottleprice.com

Dansen har börjat, de äldre paren som väntat på detta börjar dansa medan de yngre pojkarna försöker hitta sin drömtjej i mängden, Olle som är lite kavat steppar fram till Lena och försöker prata men det blir mest något stammande som hon inte förstår och sprit luktade han också så hon drar iväg med sina blyga kompisar med mammas ord och förmaningar ringande i öronen, ”kommer det en pojke som luktar sprit så får du passa dig.” Vad hon skulle passa sig för sa aldrig mamma.

Olle och de andra pojkarna vandrar runt bland stånden av lyckohjul, korv och läskedrycksförsäljare, en skjutbana finns också för de som vill testa sina kunskaper i prickskytte med luftgevär som var helt omöjliga att träffa med.

Olle har inte gett upp, han hittar Lena vid ett lotteristånd och börjar prata med henne, nu går det bättre, han hade stjälpt i sig den sista klunken Explorer rent och modet kom som på beställning. Lena avvaktar men svarar och fnittrar lite medan hon nästan kissar på sig av upphetsning, en kille som är intresserad av mig som är så ful och har tandställning.

Olle pladdrar på och han blir större och starkare för varje mening, han är i sitt esse han broderar och ljuger om sina planer inför framtiden, Lena lyssnar och börjar prata om sina intressen, ingen lyssnar, bägge pratar ända tills någon knuffar Olle i famnen på Lena, han tar tag i henne för att inte falla, hon rodnar och han får känna doften av en parfym som luktar hyacinter. Han står en stund och håller henne om livet medan han ursäktar sig med att någon drummel knuffade honom, dock släpper han inte taget förrän hon säger, kan du stå själv nu eller.

Olle släpper motvilligt taget om Lenas midja och föreslår att de skall sätta sig på en parkbänk lite längre bak i parken, Lena tvekar men följer med. Hennes vita klänning med röda prickar och det röda skärpet runt midjan fladdrar till i vinden och doften av hyacinter återkommer i Olles näsa, han njuter av blomdoften som om han vore ett bi på en blomma.

Olles kompisar kommer förbi och skrålar ut sin avundsjuka över Olles fynd, Anders är lite väl berusad och sätter sig bredvid Lena och börjar peta på henne i syfte att göra Olle svartsjuk, Olle ilsknar till och klappar till Anders över näsan så han börjar blöda näsblod. Ingen har sett Olle så här förbannad så de tre drar iväg med Anders som är både full och blodig.

Kurt är den uppfinningsrike så han har läst någonstans att man kan stoppa näsblod med naturens egna medel, man tar lite grankåda och gnider in i näsan så stoppar blodflödet.
Anders karvar loss lite kåda från en gran och stoppar upp det i näsan, det svider till och helt plötsligt så nyser han så blodet skvätter på Kurt.

Jan som åsett spektaklet konstaterar att idén inte var så god, det var inte kåda som skulle till för stoppa blodflödet, Kurt hävdar bestämt att det visst går med kåda det hade han läst i någon bok som hette Bill och Ben skjuter igen.

Lena tittar på Olle med sammetslena ögon för han är den riktige kavaljeren för henne, han räddade henne från den där tafsande Anders som är ett riktigt äckel, Olle tittar Lena i ögonen och upplever att detta är det finaste som hänt honom, han är kär.

Olle lägger armen om Lena och säger med en viskande ton, du ser lite frusen ut, Lena trycker sig mot Olle och ger honom en liten kyss på kinden, Olle känner sig som John Wayne, den store starke beskyddaren av det svaga könet. De vandrar hemåt med armarna om varandra nästan ända hem till Lenas hus i midsommarnattens skymning, Olle drar Lena intill sig och kysser henne på munnen, hon rodnar och springer iväg in i huset som i ett lycksaligt rus.

Hur det gick sedan det vet vi, för nu har dom varit gifta i snart 25 år, och varför heter det Explorer vodka, enligt Olle är det att när man dricker den så upptäcker man saker om sig själv som man inte trodde fanns. Men fy fan för smaken, rå och äcklig.

Explorer = Upptäckare.

Midsommar firas till solens ära och vi människor i Sverige är inte sena att taga denna hedniska ritual till våra hjärtan, om det är någon gång vi skall fira så är det på midsommaraftonen.

Med lite nostalgi i storyn skall vi nu fira midsommar med Olle på sextiotalet en tid då allt var enkelt och okomplicerat för människorna, det fanns inte alla dessa olika smaker på vodka som finns idag, det fanns Renat eller Explorer, blanddryckerna var sockerdricka, hallonsaft och i bästa eller sämsta fallet coca cola.

Olle och hans kompisar, Jan, Kurt, Per och Anders förbereder denna högtid med att från en äldre bror till Jan inköpa var sin halva Explorer till det facila priset av 17,90, sockerdricka i glasflaska hörde också till. Grabbarna i 16 till 17 år var spända inför sin första fest i folkparken, den hade öppet en gång om året och det vankades som alltid mycket folk.

Att ta hem spriten var tabu så det gällde att gömma den strategiskt någonstans i skogen där ingen skulle hitta den mer än man själv, gömmorna var ganska simpla men det fungerade och om någon mot förmodan hittade en flaska så var det tabu att ta den då detta ansågs som kriminellt att förstöra en ynglings första riktiga fylla.

Olle och grabbarna samlades på eftermiddagen vid fotbollsplanen i byn, den ansågs som neutral plats och åtnjöt en viss status i förträningen med spriten. Med lite fumliga fingrar öppnades flaskorna och grabbarna luktade försiktigt på innehållet, Jan hade sedan tidigare fått smaka lite av sin äldre bror men smaken var rent ut sagt fördjävlig, de andra hade inga större erfarenheter från alkoholintag utan satt med sina Explorerflaskor och luktade på innehållet.

Alla kände de kväljningar inför att dricka detta okända innehåll, Anders försökte påstå att hans flaska hade blivit förstörd för det luktade fy fan ur den, Jan som hade smakat tidigare luktade och konstaterade att det luktade lika ur alla flaskorna. Det måste väl bli bättre om vi blandar med sockerdrickan tyckte Olle.

Grabbarna i denna del av livet var ju lite av karlakarar så upp med var sitt okrossbara duralexglas, i med hälften sprit och hälften sockerdricka och skål då viskade Kurt fram medan han höll för näsan och drack en klunk.

Det var varmt och ljummen vodka med sockerdricka rusar till i unga pojkars kroppar, efter halva flaskan så är det ett vilt spekulerande om vad roligt allt skall bli i kväll och i natt, vilka tjejer dom skall försöka på. Att hela gänget består av en flock till vardags blyga gossar som knappt vågar närma sig en tjej utan att få tunghäfta är som bortblåst, nu är dom tuffare än John Wayne. Det tränas på repliker som skall få de oskyldiga flickorna på fall.

Klockan går och våra vänner har fyllnat till ganska rejält, Per har somnat bakom omklädningsrummet, de andra försöker väcka honom utan framgång. Vi får nog traska iväg nu om vi skall komma till folkparken innan det blir för sent säger Olle som är lite av en ledare för blyga kommittén.

Per läggs tillrätta och någon lägger en gammal jutesäck över honom så att han inte skall frysa, de andra traskar iväg både brett och lite vingligt, någon har börjat sjunga en för året ny Sven-Ingvars hit, säg inte nej, säg kanske.
Under livligt skrålande och tvivelaktiga försök till misshandel av Sven-Eriks hitlåt så traskar gossarna iväg mot folkparken, det är över tre kilometer dit men med mod i barm och vodka innanför skjortan så är det inga problem, vägen en smal cykelväg som vanligtvis används av befolkningen på den lilla orten för att transportera sig till massafabriken i en Vänervik.

Först gäller det att ta sig över sundet med den vajerdragna färjan, en åktur beroende på om färjgubben var nykter eller inte kunde sluta med halva färjan på land och ett helvetes arbete med att få den i sjön igen, denna enda förbindelse till folkparken var utav nöden tvungen.

En lång brant uppförsbacke väntar på andra sidan innan man nådde folkparken som låg i ett skogsområde en bra bit från närmaste hus. En orkester från ett närbeläget samhälle hade engagerats för kvällens övningar, en sångerska med en röst som fick småfåglarna att fly till andra delen av skogen, en halvfull trummis, en tuggummituggande gitarrist med spetsiga raggarskor, en saxofonist som fick saxofonen att låta som ett villigt köttdjur i brunsten.

Fortsättning följer.

Alla elever samlas uppklädda med för kvällen lämpliga attribut, flickor i balklänningar, pojkar i kostym och slips som deras fäder försökt knyta under mödrarnas överseende, en del slipsar är sneda en del är för korta en del är för lösa, allt är sig likt år från år. Alla samlas och herr Torres eller rektorn talar igen, ingen lyssnar alla ser fram emot att få vara sin bordsdam till lags för att eventuellt kunna få denna arma flicka på fall innan festen är slut.

Maten serveras och det är en rent av högtidlig stämning alla uppför sig exemplariskt, äter under tystnad och dricker vin till maten, en del har dock inte kunnat hålla sig och har skyndat till baren för lite extra krut i självförtroendet.
Festen fortsätter, flickorna sitter som på nålar och väntar på att drömprinsen skall bjuda upp dom till en oförglömmelig dans i månens sken med romantikens rosa sken och inte den där Kalle med hela ansiktet fullt av finnar.

Oskar som vanligtvis är fruktansvärt blyg har stärkt sig med två stora whisky i baren och äntrar fram till skolans populäraste flicka, helt chevalereskt frågar han ”Får jag lov” med en röst som får de andra vid bordet att fundera, vad i h-e har han druckit som gjorde honom så självsäker. Oskar plockar upp sin drömflicka med en kraft som får henne förvånad, var fick denne blyger sin kraft ifrån, han är ju rent av charmant och inte den tönt som hon trott, han dansar som en nyuppfunnen Travolta och flickan svävar som på moln, alla gapar som fiskar med andnöd.

Oskar känner sig som en kung på dansgolvet och han har sin drottning i ett stadigt grepp, hon förundras över Oskars förmåga att dansa som ett proffs, hon vill ha mera av Oskar men han säger, ”Sorry lady”, men jag har några andra chicks som vill sväva ut på dansgolvet.
Oskar förbannar sin sturskhet och vill egentligen inte dansa med någon annan men nu står flickorna i kö för att få dansa med Oskar, helt plötsligt har han förvandlats till Oskar den otrolige danspartnern. Han avviker några minuter och uppsöker baren, whisky för h-e säger han till bartendern, detta går ju som smort.

Nu börjar intaget av whisky märkas på Oskar och han känner sig illamående, alltså toaletten med språng, han spyr i handfatet och försöker röra ner bitarna i handfatssilen när han märker att han spytt på den vita skjortan och i slipsen hänger det spyor. Oskar går in på toaletten och spyr några gånger till och sedan somnar han och omfamnar toaletten som om den var hans käresta, ingen bryr sig om Oskar för han fanns ju inte innan och att han nu försvunnit gör att de övriga pojkarna känner en lättnad.

Festen fortsätter, det dansas och kramas å det allra hjärtligaste, pojkarna blir mer och mer vågade, det fingras både här och där på flickorna, lilla Lisa från landet har fullt sjå att få sin kavaljer att bete sig som en gentleman. Efter att tre försök till vad som skulle likna dans har hon gett upp. Hon stegar fram till baren och beställer en whisky, en rejäl ingen mini, sveper den rakt upp och ner, nu jävlar skall han få se vem han tafsar på den där Pontus.
Hon fattar tag i Pontus och ger sig ut på dansgolvet, en tryckare spelas det, Lisa trycker sig mot Pontus som försöker fingra lite extra, Lisa tar ett stadigt tag i klockspelet och viskar i örat på Pontus ”tafsar du en gång till så kommer det jag har i min högra hand att förvandlas till något mycket ömt”. Pontus känner att nu är han helt i händerna på Lisa och nu gäller det att avsluta dansen på ett civiliserat sätt annars kommer genitalierna att vara ur funktion länge, ja mycket länge.

Festen går mot sitt slut, en del tar taxi hem andra hämtas av föräldrar som fortfarande inte fattat att deras lille har förvandlats till en vuxen människa, oh fy vad dom luktar av sprit.

Restaurangen har stängt när Hovmästaren gör en sista runda för att kolla allt, på toaletten hörs ett svagt snarkande ljud, han stannar upp och går in till Oskar som sovit några timmar, han ruskar liv i Oskar och säger ”Nu är det bara du och jag kvar här, nu går vi hem grabben”
Oskar skäms, han luktar whisky med en efterdoft av spyor, han tar en taxi hem och lovar sig aldrig mer en skolavslutning.