Midsommar firas till solens ära och vi människor i Sverige är inte sena att taga denna hedniska ritual till våra hjärtan, om det är någon gång vi skall fira så är det på midsommaraftonen.

Med lite nostalgi i storyn skall vi nu fira midsommar med Olle på sextiotalet en tid då allt var enkelt och okomplicerat för människorna, det fanns inte alla dessa olika smaker på vodka som finns idag, det fanns Renat eller Explorer, blanddryckerna var sockerdricka, hallonsaft och i bästa eller sämsta fallet coca cola.

Olle och hans kompisar, Jan, Kurt, Per och Anders förbereder denna högtid med att från en äldre bror till Jan inköpa var sin halva Explorer till det facila priset av 17,90, sockerdricka i glasflaska hörde också till. Grabbarna i 16 till 17 år var spända inför sin första fest i folkparken, den hade öppet en gång om året och det vankades som alltid mycket folk.

Att ta hem spriten var tabu så det gällde att gömma den strategiskt någonstans i skogen där ingen skulle hitta den mer än man själv, gömmorna var ganska simpla men det fungerade och om någon mot förmodan hittade en flaska så var det tabu att ta den då detta ansågs som kriminellt att förstöra en ynglings första riktiga fylla.

Olle och grabbarna samlades på eftermiddagen vid fotbollsplanen i byn, den ansågs som neutral plats och åtnjöt en viss status i förträningen med spriten. Med lite fumliga fingrar öppnades flaskorna och grabbarna luktade försiktigt på innehållet, Jan hade sedan tidigare fått smaka lite av sin äldre bror men smaken var rent ut sagt fördjävlig, de andra hade inga större erfarenheter från alkoholintag utan satt med sina Explorerflaskor och luktade på innehållet.

Alla kände de kväljningar inför att dricka detta okända innehåll, Anders försökte påstå att hans flaska hade blivit förstörd för det luktade fy fan ur den, Jan som hade smakat tidigare luktade och konstaterade att det luktade lika ur alla flaskorna. Det måste väl bli bättre om vi blandar med sockerdrickan tyckte Olle.

Grabbarna i denna del av livet var ju lite av karlakarar så upp med var sitt okrossbara duralexglas, i med hälften sprit och hälften sockerdricka och skål då viskade Kurt fram medan han höll för näsan och drack en klunk.

Det var varmt och ljummen vodka med sockerdricka rusar till i unga pojkars kroppar, efter halva flaskan så är det ett vilt spekulerande om vad roligt allt skall bli i kväll och i natt, vilka tjejer dom skall försöka på. Att hela gänget består av en flock till vardags blyga gossar som knappt vågar närma sig en tjej utan att få tunghäfta är som bortblåst, nu är dom tuffare än John Wayne. Det tränas på repliker som skall få de oskyldiga flickorna på fall.

Klockan går och våra vänner har fyllnat till ganska rejält, Per har somnat bakom omklädningsrummet, de andra försöker väcka honom utan framgång. Vi får nog traska iväg nu om vi skall komma till folkparken innan det blir för sent säger Olle som är lite av en ledare för blyga kommittén.

Per läggs tillrätta och någon lägger en gammal jutesäck över honom så att han inte skall frysa, de andra traskar iväg både brett och lite vingligt, någon har börjat sjunga en för året ny Sven-Ingvars hit, säg inte nej, säg kanske.
Under livligt skrålande och tvivelaktiga försök till misshandel av Sven-Eriks hitlåt så traskar gossarna iväg mot folkparken, det är över tre kilometer dit men med mod i barm och vodka innanför skjortan så är det inga problem, vägen en smal cykelväg som vanligtvis används av befolkningen på den lilla orten för att transportera sig till massafabriken i en Vänervik.

Först gäller det att ta sig över sundet med den vajerdragna färjan, en åktur beroende på om färjgubben var nykter eller inte kunde sluta med halva färjan på land och ett helvetes arbete med att få den i sjön igen, denna enda förbindelse till folkparken var utav nöden tvungen.

En lång brant uppförsbacke väntar på andra sidan innan man nådde folkparken som låg i ett skogsområde en bra bit från närmaste hus. En orkester från ett närbeläget samhälle hade engagerats för kvällens övningar, en sångerska med en röst som fick småfåglarna att fly till andra delen av skogen, en halvfull trummis, en tuggummituggande gitarrist med spetsiga raggarskor, en saxofonist som fick saxofonen att låta som ett villigt köttdjur i brunsten.

Fortsättning följer.