Morgonen gryr och Lena är i vanlig ordnig överexalterad över vad dagen har i sitt sköte, Olle är aningen dämpad och överväger att strejka alla inslag av kroppslig tortyr ála Lena.
Vi måste bara utnyttja vandringsleden till havet som löper från husen till stranden, det är inte så långt enligt Lena, Olla fruktar det värsta med Lena geografikunskaper i färskt minne.

De vandrar genom en lummig skog, över slätter och efter fyra kilometer syns havet som en befrielse för nu kommer vi inte längre tänker Olle när Lena stadfäster att här vill jag bada och sola en stund.

Efter tre timmar återtågar paret mot stugan och Olle känner att han är lika törstig som en kamel i öknen, väl framme tar Olle och släcker törsten med två öl ur kylskåpet, Lena börjar med maten för kvällen en gryta med grönsaker och allehanda nyttigheter.

Olle har gjort en liten utflykt i stugbyn och träffat på Stefan och Birgitta som kommer från Blekinge, efter lite konversation så bjuder de in Olle till sin uteplats och Stefan tar fram en whisky som han köpt i Tyskland, Cragganmore hette den men Olle har ingen avsikt att fördjupa sig i namn utan dricker den ren och njuter i fulla drag av varje droppe.

Några timmar senare vandrar en berusad Olle tillbaka till sin stuga, därinne råder en något hatisk stämning, Lena aningen förbannad över att ha blivit lämnad ensam med mat och andra nyttigheter. Olle rumlar in och frågar vad som står på matsedeln, Lena bitsk som en tiger ger honom en förmaning om att maten serverades för två timmar sedan men nu är den slut.

Olle som vanligt oförstående frågar hur fan kan maten ta slut om jag inte äter av den, Lena bara skakar sitt huvud och konstaterar att Olle har varit på utflykt i alkoholens värld och några förklaringar är inte av nöden tvungna.

Veckan fortlöper som den började och den tog slut som den började, Olle kämpade in i det sista men fredagen innan hemresan gjorde Lena klart att jag kör inte på färjan så du håller dig i skinnet annars flår jag dig med en slö kniv.

Lördag morgon, det duggregnar en aning när Olle och Lena packar bilen, städningen av stugan görs och de lämnar stugan och äntrar färjan från Rörvig till Hundestad. Det har blivit deras lott att det blev den lilla färjan och det blåser ganska kraftigt, färjan kränger, det spolas upp vatten på färjan, Lena känner att ansiktsfärgen blir aningen blålila och illamåendet kommer.

Lena rusar ur bilen och spyr i motvind vilket resulterar i att det mesta återvänder och hamnar på hennes ljusa linne, hon känner att hon vill dö men återvänder till bilen. Olle känner lukten av spyorna och frågar, var du tvungen att ta med dig allt tillbaka, det luktar för fan spyor i hela bilen. Lena karsk, ”håll käften, du vet att jag inte tål sjögång, lär dig leva med lite odör”.

En timme senare är det äntring av färja nummer två, den mellan Helsingör och Helsingborg, Olle lite orolig när det blåser lite vita gäss i sundet, hur skall det gå för Lena och hennes sjösjuka. Färjan lämnar land, den märker inget av sjögången utan 20 minuter senare är det lossning i Helsingborg.

Bilen rullar av färjan och Olle blir stoppad i tullen, en genomgång av bilen, Olle vilt protesterande över myndighetstrakasserier och missbruk av skattemedel vilket resulterar i att Olle får åka på den berömda vågen, med nöd och näppe klarar han sig från överlast och Olle tackar sin lyckliga stjärna att han var så pass törstig i Danmark att överlasten försvann där.

Olle kör genom Helsingborg och ut på motorvägen mot hem kära hem, några timmar senare syns siluetten från hemstaden som ett befriandet tecken i kvällssolen.
Bilen rullar in på garageinfarten och Olle känner en lättnad över att vara tillbaka, Lena somnade strax efter Helsingborg och blir alldeles vild över att vara hemma igen.

Vad kan vi lära av detta.
Packa inget onödigt om du skall handla i Tyskland.
Var beredd på att lagret krymper om du semestrar i Danmark
Låt inte tullen ta dig för överlast, för det är det enda dom kan ta dig för.