bottleprice.com

Nu är det fritt fram till kvällens middag så alla kilar upp på sina rum för att duscha och byta kläder inför kvällens evenemang någon har hört att det blir en överraskning efter middagen och det spekuleras vilt i vad som komma skall, Olle anser sig inte i behov av någon dusch han kliver in på sitt rum, vrider upp korken på whiskyflaskan och häller upp en tolva i tandborstglaset.

Chefen hälsar alla välkomna till bords och meddelar att kvällens måltid består av oxfilé med friterade potatisar, och att det är fritt fram att beställa dryck.
Påfågeln har dressat upp sig i röda långstrumpor, en byxkjol i gråvitrandigt tyg och en kråsblus i en hemsk gul färg, Olle tycker hon ser ut som en vandrande tequila sunrise.

Det tjattras fram och tillbaka om vad som skall beställas för dryck till maten, Olle börjar tröttna på detta och beställer en stor stark och en sexa gammeldansk, chefen som heter Anders G. Adamsson, inget vet vad G:et står för men det har under åren spekulerats vilt och någon fyndig person har påpekat att det står för Anders ”Gummit” Adamsson efter en känd tillverkare av preventivmedel.

Maten är avklarad när chefen meddelar att ett lokalt band har hörsammat kallelsen från chefen att spela och spexa lite för personalen, efteråt blir det en timmes dans för de som är sugna på att virvla runt i musikalitetens värld.

Spexandet håller en låg nivå nästan som en parodi på Evert Ljusbergs framträdande men det skrattas och applåderas mest för att inte förarga chefen som småler och tycker att han gjort ett kap med denna lokala variant av underhållning.

Dansen tar sin början och Olle bjuder upp påfågeln i en tryckare, hon är dansant som om det gällde att flytta ett stort skåp men hon njuter av framfarten när Olle styr som en kapten i flottan, efter två danser ser Olle sin chans och smiter till baren och beställer en whisky.

Chefen Anders som är lite tänd på fru påfågel ser sin chans och bjuder upp henne i en vals, ja orkestern spelar något som kanske var vals eller något odefinerbart men ingen bryr sig, Anders svävar iväg med Ulrika som om han vore en Travolta, hon känner att han har ett intimt intresse som smickrar henne, hon har inte haft en riktig man sedan hon skilde sig från borgarrådet Cederhöök på grund av att han förälskat sig i sin sekreterare och gjort henne med barn och fått lämna sin post och återgå till postsorteringen på Stockholm norra.

Anders trycker sina lekamliga företräden närmare Ulrikas och de dansar utan att tänka på omgivningen, hon känner att han är en man som åtrår henne och hon hänger sig totalt, han viskar något sensuellt i hennes öra och hon fnittrar som en tonåring, ”Nu har jag halva inne” tänker Anders och fortsätter att klämma Ulrika allt närmare.

Olle har tankat redigt i baren eftersom det var helt legitimt enligt chefen som endast hade en enda tanke och det var att få Ulrika i säng, hans eller hennes hade mindre betydelse bara det blev resultat så var han nöjd.

Orkestern avslutar sitt framträdande med sista dansen och tackar för sig, Olle smyger iväg till den stängda baren och fiskar upp en flaska whisky som han åderlåter på en tolva och känner att livet som chef för inköpsavdelningen inte är så dumt ändå.

Chefen tackar för sig och önskar alla välkomna till morgondagens övningar i kulturell mångfald och landsöverskridande offerteringar för den offentliga sektorn.
Han tar Ulrika i handen och vandrar iväg mot rum 218, hon bor på 216 och propsar på att de skall gå in till henne, han protesterar inte utan följer med, dock lämnar han henne för han har beställt champange och kaviar till sitt rum som han hämtar.

Morgonen gryr och de flesta sover som små grisar, chefen som är en veteran på detta område har inte bokat in någon föreläsare före klockan 11.00 varför det finns god tid för rekreation och frukost innan alla nyktrat till.

Olle känner att nattens sömn har varit god och han är lite nyfiken på hotellets faciliteter varvid han redan klockan åtta rumlar ur sängen och ämnar sig iväg för att frukostera, han lämnar rum 220 och i samma ögonblick lämnar chefen rum 216 iförd bara ett par röda kalsonger, Olle låtsas inte se något utan hälsar artigt och försvinner ner i frukostmatsalen.

En mörkhyad man från något okänt land i Afrika har börjat föreläsa om betydelsen av internationell integration av alla oavsett etniskt ursprung och dess fördelar i ett upphandlingsförfarande när nu Sverige har anslutit sig till den Europeiska marknaden och även blivit dess ordförande i sex månader.

Lunchen klockan ett kändes som en befrielse för Olle, ett litet snedsprång in i köket där den välvillige kocken sålde två gammeldansk för den facila kostnaden av 50 kronor styck tyckte Olle var rena rama fyndet.

Hemresan påbörjades klockan 14.30, ingen ville egentligen köra men påfågeln som av någon konstig anledning fått luft under vingarna erbjöd sig att köra minibussen, två motorstopp senare och några onödiga ursäkter så kommer minibussen äntligen iväg mor hemorten.

Färden med påfågeln vid ratten känns som en rundtur på radiobilbanan på Liseberg tycker Olle, men va fan bara vi kommer hem så får det ordna sig för jag kan ändå inte köra och värre än när Mats körde rally hit kan det inte bli.

Efter många om och men avslutas färden hos Olssons biluthyrning och alla applåderar chefens invitation till denna intressanta upplevelse, Olle tycker det är hyckleri men konstaterar att fri sprit är aldrig fel om än i företagets regi, vad månde komma härnäst tänker han.

Hösten närmar sig med stormsteg, löven faller och temperaturen sjunker mot nollstrecket. Olle har under några månader hunnit organisera om inköpsavdelningen så att han har blivit i princip arbetslös, Anders sköter den dagliga driften och Olle signerar endast fakturor och vandrar runt bland medarbetarna och berömmer dem för ett gott arbete.

Högste chefen har inbjudit Olle till en konferens i förhandlingsteknik på Hotell Selma Lagerlöf i Sunne, chefen kommer själv att närvara som observatör för sina undersåtar
vilket får deltagarna att se det som en övervakningskurs.

Resan startar med en hyrd minibuss från Olssons biluthyrning, ortens ende biluthyrare och en god vän till chefen, ingen vill egentligen köra men Mats på enheten för medicinska inköp tar
ratten. Mats är i grunden gammal rallyförare och de flesta fasar för vad som komma skall.

Gruppen består av Olle, inköpschef på materialanskaffningen, Eva sekreterare i förhandlingsgruppen, Stefan inköpare transporttjänster, Evert ansvarig för fastighetsunderhållet yttre fastigheter och landstingsrådet Ulrika Cederhöök, allmänt kallad påfågeln för sina totalt misslyckade klädkombinationer.

Resan går i rasande fart med Mats som kör som om det vore en upprepning på svenska rallyt, några livsfarliga omkörningar senare är det rast för frukost, det får bli ett Rasta värdshus.
Chefen stegar in och betalar med ett platinakort som blänker som en nypolerad kylarprydnad på en Rolls Royce.

Efter en stadig frukost går resan vidare och två timmar senare dyker den magnifika byggnaden vid Frykens strand upp som en herrgård i kolossalformat upp, den skimrar som en guldgul whisky med mersmak tänker Olle.

Alla har fått enkelrum då det är kutym att ingen skall behöva lida för att någon eventuellt skulle snarka och förstöra den andres sömn, Olle välsignar detta faktum och ser även en chans att kunna smaka lite på den medhavda whiskyflaskan utan att någon behöver bli involverad.

Lunchen i restaurangen består av kyckling med ris eller kokt torsk med potatismos, likt små barn i matkön på skolan samlas alla på ett led och väntar snällt på sin tur, dryck till maten, givetvis vatten eftersom alla vill visa chefen en hälsosam attityd, hycklare tänker Olle och beställer in en stor stark.

Olle som är ett födgeni smyger ut i köket och får två sexor gammeldansk som han betalade kontant för till kocken som smålog, inte första gången detta händer tänkte Olle när han får se chefen på andra sidan i köket halsande en stor vodka. Öga mot öga, och så skrattade chefen och säger du var lika listig som en räv du Nilsson, du vet vad du vill ha.

Konferensdeltagarna samlas i ett mindre rum och en lite förvirrad man från ett välkänt utbildningsföretag presenterar sig som Olov Stenvråk, en förvanskning av namnet Svensson anar Olle. Olov börjar med att försöka få igång en trilskande overhead som inte vill få till någon skärpa då han lagt sina overheadbilder upp och ner med skyddspapper på.

Vad som nu händer är en enda lång gäspning, hela eftermiddagen känns som en lång uppförsbacke, Olov pladdrar på om incitament för förhandlingsteknik och processer som ger fördelar i själva upphandlingsförfarandet. Ingen lyssnar alla väntar på att han skall släcka den förbannade overheadapparaten och avsluta.

Klockan närmar sig 16 och chefen som varit på rundvandring i lokaliteterna kommer in och avbryter sammankomsten och tackar Olov för ett givande föredrag som han inte hört ett ord av men det hör till. Olov plockar ihop sina overheadbilder och känner sig nöjd med sitt jobb, ingen somnade i alla fall och det är bara det ovanlig.