bottleprice.com

Många upplevde att myten om kräkmedel i den av staten tillhandahållna alkoholen via systembolaget fick nytt bränsle, den egentillverkade alkoholen gav mera sällan några allvarliga biverkningar, detta var en myt men de flesta tog den som ett faktum att systembolaget kryddade vår alkohol med kräkmedel för att få oss att dricka mindre.

Tyvärr så dog denna folkrörelse ut i och med att införselkvoterna förändrades och smugglarna insåg att svensken var en törstig person som totalt struntade i var alkoholen kom ifrån, bara den var billig. Det började säljas industrialkohol som var utblandad till 40 %, var den kom ifrån var inte så noga.

Att en del skrupellösa personer sålde träsprit vilket medförde att människor dog eller blev blinda hade de ingen pardon, det var bara profiten som hägrade. Vi kom till det svenska dunksamhället, en dunk 5 liter ”ren” sprit för c:a 400 till 500:- var ju rena reapriset jämfört med systembolaget, detta attraherade ungdomarna som hade låga eller obefintliga inkomster, försäljarna krävde sällan någon ålderslegitimation.

Senare etablerade sig gränsryttarna som inköpte billigt alkohol i Tyskland och sålde via sina garageaffärer sina produkter till ett rimligt pris, tullen hade en hel del övervakning och fångade en del av dessa alkoholresenärer och försökte påvisa att några hundra liter sprit och några hundra liter öl inte var för eget bruk, dock misslyckades de som oftast då dessa garageförsäljare sällan åkte fast i tullkontrollen och alltid hävdade att det var till födelsedagsfester, bröllop etc.

Under mitten av 90-talet började svensken upptäcka att det gick alldeles förträffligt att via Internet att importera sin alkohol och då föddes internethandeln men då vaknade statsapparaten och vi förbjöds omgående att importera alkohol via andra länder med lägre alkoholskatt i folkhälsan tecken.

Att andra medborgare i EU kunde utföra detta var inget som bet på våra svenska folkvalda politiker oavsett partifärg förvånade många som såg högerkanten som ett parti som förespråkade frihandel och gemenskap enligt EU:s direktiv.

Vi blev bestulna på vår importerade alkohol som förvarades i bergrum och andra platser i avvaktade på ett beslut från EU-domstolen där svenska staten förväntade sig ett förbud med folkhälsan som skäl. Att EU-domstolen fattade ett annat beslut gav regeringen kalla fötter och så snabbt som beslutet om att den svenska alkoholskatten skulle betalas om man själv dristade sig till att låta någon annan transportera alkoholen till Sverige.

Detta blev ett historiskt beslut, det tillkom så snabbt att den svenska regeringen slog världsrekord i lagstiftning, allt på grund av risken att gå miste om alkoholskatten.
Helt plötsligt så tillkom en något underlig skatt om man inte betalat sin alkoholskatt innan införseln, en s.k. transportskatt. Var dom fick den idén från kan man undra.

Allt detta skapar ett löjes skimmer över oss svenska medborgare, vi blir av andra medborgare inom EU och resten av världen betraktade som alkoholmässigt klent begåvade, vi klarar inte av att dricka annan alkohol än den som svenska staten säljer via systembolaget.

När vi själva transporterar denna alkohol över gränsen så är det legalt men om vi låter någon annan göra det i vårt ställe så är det om än inte olagligt men skall beskattas med svensk alkoholskatt, vem är det som avgör skillnaden.

När våra uppfinningsrika medlemmar i hembrygdsrörelsen efter några år började experimentera med olika essenser och diverse tillsatser så exploderade marknaden för affärerna som tillhandahöll tillbehören. Essenserna fick namn, ”Bondgård” skulle likna Herrgårdsakvavit o.s.v.

Att smaken på vissa av dessa essenser ibland inte kunde leva upp till smaken var det ingen som rynkade på näsan åt med lite fantasi så svaldes dryckerna som om dom hade varit äkta.
ekspån var en vanlig ingrediens för att framställa whisky av hembränt, en sörja av spån och hembränd sprit som sedan silades av och användes vid högtidliga tillfällen, huga vilken smak.

Denna folkrörelse pågick under hela 90-talet med fler medlemmar än någon annan verksamhet i Sverige, våra politiker underskattade denna folkrörelse och dess inofficiella medlemmar så gravt att hotet mot systembolaget började bli en faktor att räkna med.
Inköpen på systembolaget inskränkte sig till öl och vin men experiment med dessa ädla drycker tog också fart i mitten på 90-talet.

Uppskattningsvis så spekulerades det om att om man tände en lampa på kartbilden för varje hembränningsapparat som var i drift så skulle Skansen under Julmarknaden se ut som om det vore nedsläckt.

Tillverkningen av öl var mera lekstuga än smakrik öl, det såldes ölsatser av alla de slag och många stod och försökte följa något luddiga instruktioner om tillverkningsprocessen, det mesta slutade med en ölliknande produkt med en bottensats av något odrickbart element som absolut inte fick blandas ner i ölglaset för då inträdde en ofrivillig sitting på dasset.

Vintillverkningen har alltid pågått i våra svenska hem men med nya metoder och vinsatser som skulle vara färdigt vin på endast några veckor ökade detta fenomen dramatiskt. Att smaken på det framställda vinet inte alltid var det bästa gjorde ingenting, det gick alltid att förädla eländet i hembränningsapparaten om det smakade räven.

Det som var lite kuriosa i denna hantering var att på alla förpackningar av jäst så informerades man om att mängden frukt och bär skulle vara den huvudsakliga ingrediensen, maskrosvin var förbjudet då detta inte följde de av myndigheterna stipulerade mängden frukt eller bär.
Att utrota sina maskrosor hade blivit ett problem för våra folkvalda, vem fan dricker maskrosvin frivilligt om man inte är medlem i ett grönt parti?

Under denna tidsperiod kulminerade fenomenet knytkalas där alla fick dricka medhavd dryck utan att det var olagligt, det ställdes fram petflaskor med spritinnehåll utan att någon reagerade. Alla hade alltid någon ”bekant” som brände, själv var man oskyldig utan man hade bara fått lite smakprov.

Under dessa knytkalas hände många roliga saker men om vi håller oss till alkoholen så blir det enklare, när någon öppnade en flaska inköpt på systemet med det karaktäristika klickljudet från en kapsyl som är oöppnad blev det tyst som på en begravning och den församlade menigheten suckade ”stackars jävel som måste gå till bolaget”.

Internetimport har inte alltid funnits och innan denna företeelse såg dagens ljus var det hembrygdsrörelsen som stod för skattefri alkohol, man brände sin sprit själv i källargarage och tvättstugor runt om i landet.

Hembränning har alltid förekommit Sverige och även i våra nordiska grannländer som Norge och Finland, Danmark var ett undantag för där var öl, vin och sprit relativt lågt beskattad.

Våra införselkvoter var mycket restriktiva och tullen bevakade gränsen med en nitiskhet som endast statsbyråkrater kan, vi fick införa en liter alkohol och en sexpack öl, ve den som överskred dessa kvoter.

Ur detta föddes en hembrygdsrörelse av sällan skådat mått, det var i början lite kämpigt att inhandla aktivt kol för rening av produkten men många använde akvarium och kolfilterfläktar som argument för att inhandla aktivt kol, att man blev behandlad som suspekt individ när inhandlandet av aktivt kol motsvarade 100 kolfilterfläktar eller akvarium som torde innehålla minst tio kubikmeter vatten var en nesa som man fick ta.

I slutet på åttiotalet öppnade butiker med försäljning av aktivt kol och allehanda essenser för att stimulera hembrygdsrörelsen sina portar och helt plötsligt så exploderade marknaden för dessa företagsamma butiksägare, det såldes aktivt kol, essenser och tillbehör som kamouflerades som mejeritillbehör i oanade mängder.

Att detta helt lagligt kunde säljas utan att statsapparaten överhuvudtaget inte inskränkte rätten är och förblir en gåta, ibland undrade man om dom helt enkelt blundade för eller inte fattade vad som pågick uti den svenskes folkhem.

Många införskaffade eller lånade en hembränningsapparat, med turbojäst och lite extra tillsatser så jäste 25 literdunken med mäsk på mindre än en vecka sedan var det bara att hälla i apparaten och börja koka sin egen sprit, detta fenomen var redan välkänt bland landsortsbefolkningen sedan urminnes tider då avståndet till närmaste systembolag var astronomiskt.

Nu hade detta blivit en folkrörelse, man brände fram c:a 6 till 7 liter färdig sprit av varje 25 liters dunk med mäsk och det var en fröjd att kunna lura staten på spritskatten. En del var då inte så noga med reningen då det primära var YPK, att det smakade finkel var bara en bieffekt av det hela. Så småningom lärde de flesta sig att använda aktivt kol och många gånger blev resultatet en mycket fin produkt som kallades chateau de garage efter tillverkningsplatsen.