bottleprice.com

Urban står och åter räknar i alla resenärerna för nu bär det iväg mot en restaurang där det skall avnjutas en romantisk middag med tända ljus och utsikt över floden Seine. Solen har lämnat himlavalvet och månen dyker upp i sin fulla storlek vid horisonten, Lena suckar, oh vad romantiskt det skall bli.

Urban försöker överösta sorlet från 45 människor som förväntansfullt väntar på att bli transporterade till restaurangen, nåja 44 människor, Oskar är försvunnen. Var i helsike är han nu då, tänker Urban. Efter en kvart kommer Oskar med en lätt rodnad på kinderna och säger, jag hittade inte löständerna.

Något försenade kommer de till en restaurang där det är platser reserverade för resesällskapet, alla har fått bord vid fönstret, dock verkar det inte vara så många människor i övrigt varför Olle genast misstänker att detta var den billigaste restaurangen eftersom dom enbart lever på godtrogna bussresenärer från Sverige.

Menyn är förbeställd, den består av typiska franska rätter; förrätt Escargot med vitlökssmör och bröd, varmrätt lamminnerfilé med pommes frites, och efterrätt, tre tryfflar och kaffe.
Hovmästaren rekommenderar ett glas vitt vin till förrätten, ett glas rött vin till huvudrätten och ett portvin till tryffeln.

Urban tar kommandot och frågar om någon har några andra önskningar, innan något hunnit protestera så beställer Urban i enlighet med hovmästarens rekommendation. Olle frågar hovmästaren på lite knagglig engelska om det går bra att få en öl före maten och gärna någon aperitif. En öl och en fernet-branca kommer snabbt in till en Olle som lyser upp som en sol.

Förrätten kommer in och Olle säger till Lena att det känns lite som att käka upp Johansson på lagret, han är alltid sen och går under benämningen snigelmannen. Du har då de mest underliga kommentarerna, säger Lena, ät och njut istället.

Olle känner att det var tur att han tog in en öl och en fernet-branca för tankarna vandrade hem till den av mördarsniglar skövlade trädgården, smakar dom inte sämre kanske man kunde göra ett stort franskt party på gatan och äta upp dom som den ultimata hämnden för att dom käkat upp allt i min trädgård.

Lunchen avklaras på rekordtid då de efter Oskars hårda mage var sena i resan, nu bär det iväg mot Paris, Lena lycklig som en förväntansfull tonåring, Olle eländigt törstig. Efter cirka en timme somnar Lena och Olle fiskar upp en flaska gammeldansk försiktigt, ja mycket försiktigt, med vana händer befriar han flaskan från folien och drar försiktigt upp korken.

En plastmugg som han snodde på hotellet fylls på med en tjuga gammeldansk, han sveper innehållet och känner de ädla dropparna försvinna ner i strupen, han känner värme i kroppen, en till så blir livet behagligare. Lena vaknar först efter två timmar då har Olle redan smaskat i sig halva flaskan och sitter och nynnar på någon 60-talsschlager.

Lena misstänker genast att Olle har smort näbben under hennes tupplur och spänner ögonen i Olle och säger; har du druckit nu igen. Nejdå säger Olle och halar upp den orörda flaskan som ett bevis på att han inte druckit, den andra flaskan, säger Lena, visa den också. Olle halar motvilligt upp den halvt urdruckna flaskan och försvara sig med att det var så tråkigt när du sov så jag roade mig lite på egen hand.

Du kan konsten att roa dig du säger Lena, en droppe till och jag slår flaskan i skallen på dig tills den går sönder, det är spritmissbruk säger Olle. Lena vaktar Olle hela vägen till Paris, han tvingas dricka Loka under protest, ger mig tusan på att det regnar när vi kommer, fram tänker han, då blir det bara för mycket vatten.

Busschauffören kryssar runt i Paris, GPS:en hittar till slut hotellet Tonic Hotel Du Louvre.
Olle tycker det är ett bra val, lätt att komma ihåg, bara att tänka på gin och tonic, kan inte bli bättre.

Inkvarteringen går smidigt och snabbt, Olle och Lena får ett rum mot gatan och Olle konstaterar att invånarna i denna stad är bilburna och förmodlige hjälplösa om signalhornet inte fungerar.

Champagneflaskan som stod på bordet i en plasthink med is i är säkerligen inte några ädlare droppar, två äpplen och två bananer låg i en skål. Lena ropar – Olle skall vi knäcka flaskan direkt och bli lite romantiska?

Lena står i duschen och testar funktionerna, varmt vatten, kallt vatten, verkar funka så hon passar på att duscha och känner sig lycklig över att äntligen vara framme i romantikens huvudstad.

Olle vrider upp ståltråden som omger champagneflaskans kork och vips så flyger korken iväg mot taket med en ljudlig knall, Lena hoppar till och skriker ”Är vi överfallna av rånare”.
Olle svarar med lugn stämma, det var krut i den flaskan. Ta med tandborstglasen det finns inga glas här.

Olle häller upp champagnen i glasen, tar en banan och ropar skål till Lena och grattis på födelsedagen, Lena småler lite över åsynen av Olle med en banan i ena handen och ett glas i den andra, något zoo behöver inte besöka i Paris i alla fall, det har jag redan på rummet tänker hon.

Champagnen smakar som om fransmännen hittat det hemliga receptet på Pommac och förstärkt den med lite sprit, huga säger Olle, men det gör nog gott dit det kommer, blir slutsatsen av denna flaskas innehåll.

Morgonen gryr, klockan ringde 05,30 och Lena studsar upp ur sängen och in i duschen, ett skrik hörs, Olle rycks ur sin bästa morgonslummer och rusar upp och frågar vad som föranleder detta vrålande, Lena rent hysterisk, det finns inget varmvatten och jag har fullt med schampo i håret. Du får hjälpa mig att skölja ur håret, jag vill inte ha iskallt vatten på kroppen.

Lena står böjd ner mot golvet och Olle sköljer ur håret med iskallt vatten, Lena stönar och kvider, renlighetsnoja har dom fruntimren men lite kallt vatten då jävlar är det livet till låns. Att spilla lite kallt vatten på Lenas rygg är visserligen elakt men ändå lite skoj för nu har hon inget annat val än att lita på mig tänker Olle och småmyser.

Frukosten är snart avklarad, ingen Svensk hotellfrukost utan en kopp kaffe, några frallor med ost och lite apelsinjuice. Klockan närmar sig 07,00 och reseledaren räknar åter in fårskocken som Olle tyckte det liknade, nu saknas det äldre paret så reseledaren springer in på hotellet för att kolla var dom har tagit vägen.

Enligt hotelliggaren så bor dom på rum 211 och har inte checkat ut, reseledaren springer upp för trappan och närmar sig rum 211, inifrån rummet hörs ett stånkande och brölande som från en ladugård. Han knackar på dörren och frun öppnar och ursäktar sig med att Oskar har blivit så hård i magen och han har suttit på toaletten i timme utan framgång.

En halvtimme senare kommer Oskar och Hanna ut till bussen för fortsatt färd mot Paris, om Oskar lyckades eller inte får förbli en hemlighet, dock såg han märkbart lättad ut så någon vadslagning på bussen om Oskar hade lyckats eller ej blev det inte.

Resan fortsätter mot Bryssel för en rundtur i staden och lunch, i Bryssels virrvarr av rondeller och trafikkorsningar lägger helt plötsligt GPS:en av och hur man än försöker så vägrar den att starta. Chauffören blir alldeles villrådig och frågar reseledaren om vart ska vi, Urban mixtrar med GPS.en och känner hur kallsvetten kommer innanför skjortan.

Efter en timmes improviserad rundtur, med andra ord ingen visste var man var eller vart man skulle hoppar helt plötsligt GPS:en igång och visar att de är alldeles nära lunchrestaurangen som skulle vara deras mål i Bryssel. Olle som läst resebroschyren minst hundra gånger frågar var den berömda skulpturen Manneken Pis fanns.

Reseledaren rodnar lite och förklarar att vi har nog åkt förbi den utan att vi märkte det, synd säger Olle för det hade varit kul att få se den, det är inte ofta man får pissa i centrum utan att få böter.