bottleprice.com

Väl ombord på rundtursbåten har de fått en plats på höger sida vid ett fönster, ett bord för två. Så romantiskt tycker Lena, Olle nickar och väntar på avfärden. Ett tutande hörs och så bär det iväg. En liten servitris uppenbarar sig med en matsedel och försvinner snabbt, jäklar säger Olle hon försvann innan jag hann beställa en öl.

De beställer en kycklingrätt med vitlök och pommes frites, Olle höll på att missa beställa en stor öl, risken fanns att det kunde komma in en liten en och det får man inte riskera. Lena tog ett glas rött vin. En kort stund senare stod det två tallrikar på bordet, öl och vin, servitrisen var den snabbaste jag någonsin sett säger Olle.

Lena känner att hon inte blir sjösjuk utan klarar av att båten kränger lite hit och dit, de glider genom Paris på floden Seine i sakta mak, en fransman i basker och den typiska munderingen för musikanter har tagit plats lite längre fram och börjat spela dragspel.
Maten avnjuts sakta och det var en mycket god måltid, dock krävde den några fler öl och även lite mera vin till Lena. Två timmar senare rumlar två Nilssons redigt berusade av båten för att ta en taxi tillbaka till hotellet. De lyckas stoppa en taxi och kliver in, till hotell Gin säger Olle. Chauffören bara slår ut med armarna, no so hotel säger han, jo för fan säger Olle det heter hotell Gin.

Lena har somnat i baksätet på bilen medan Olle försöker få chauffören att åka till hotell Gin, men för fan säger Olle, Gin and tonic, då går det upp ett ljus för chauffören, hotell Tonic.
Ja så kanske det hette säger Olle, chauffören förstår ingenting men det bär iväg och snart är de framme vid hotellet, Olle väcker Lena och de vandrar med stöd av varandra in på hotellet.

Hotell Gin säger Lena och gapskrattar, hur fick du till det då? Jag trodde det hette så säger Olle. Inget att häckla mig för jag gör så gott jag kan utan att ha läst någon franska på högstadiet. Lena ger honom en blick som inte kan missförstås varvid samtalet avslutas.

Denna dag avslutas på hotellrummet, Olle med en flaska gammeldansk i handen när Lena säger den där äckeldrickan var i alla fall bra mot sjösjuka, spara en skvätt till mig så jag har när vi åker över på färjan från Puttgarden till Rödby. Vadå spara tänker Olle, jag köper väl för fasen några nya när vi ändå åker över.

Väl ner på marken är det som om de hade åkt karusell, lite vingliga bägge två vandrar de vidare mot Triumfbågen. Väl framme beundras denna magnifika skapelse när Lena börja leta efter kameran, den ligger dock tyvärr kvar på hotellrummet. Hur skall jag nu kunna bevisa att jag varit här för Annika säger Lena. Köp några vykort säger Olle och skicka till henne.

Nu börjar hunger komma och det är säkrast att leta upp något matställe som man kan luncha på, de vandrar efter Champs-Elysées och förfasar sig över vilka priser som råder på denna gatas restauranger, 30 euro för en enkel måltid gör att det vandras vidare. Inne på en sidogata hittar de ett litet fik som serverar lunch för 8 euro. De sätter sig vid ett bord med rödvita dukar som nästintill är ett obligatorium på mindre franska restauranger.

Kyparen kommer fram med en matsedel som endast är på franska, nu blir det gissningslek för paret Nilsson, skall vi beställa två olika rätter och hoppas på att den ena är ätbar så svälter vi inte ihjäl i alla fall säger Olle. Jag läste lite franska på högstadiet säger Lena, kanske kan jag lista ut vad som är ätligt.

Här står det något som jag tror är köttgryta med potatis boulettes de viande pommes de terre .
Efter lite gester och pekande i matsedeln förstår kyparen beställningen. Olle vill ju ha en stor stark och Lena vill ha ett glas vin.

Efter en stund kommer beställningen in, två tallrikar med köttbullar och potatismos, hur var det med din franska säger Olle, missade du någon lektion, ät och håll käft säger Lena bestämt.
Smaken på köttbullarna var dock lite osvensk i kryddningen men de var goda så Olle fick bekänna att Lenas franska inte var så dum ändå.

En timme senare är paret Nilsson på väg till hotellet för att vila en stund innan kvällens evenemang som består i en rundtur på Seine med båt, det har börjat blåsa lite och även några regndroppar har skvätt ner på Olles ljusa chinos.

Lena har redan ångrat sig angående båtfärden då hon så lätt blir sjösjuk, det serveras en lättare måltid ombord på båten. Olle ser sin chans att få lite extra intag av alkohol på båten då Lena inte orkar övervaka honom.

Kvällen närmar sig och de båda gör sig redo för båtturen på Seine, Olle häller upp ett glas gammeldansk till Lena och säger drick det här så blir du inte sjösjuk. Lena tvekar men hjälper det så varför inte testa. Hon sväljer allt i ett svep och utropar, fy fan va äckligt, ja där ser du hur jag får plåga mig varje gång säger Olle med en blinkning.

Lena har efter ett för henne myckna alkoholintag blivit lätt berusad och även lite fnittrig, nu härjar hon med Olle så han tror inte det är sant. Hon tar ett stadigt tag om det manliga attributet och säger ”Hur är det med min hingst”. Men för fan Lena vi skall iväg nu, Lena bara fnissar och fortsätter häckla Olle, kom och ta mig då säger hon och fnittrar.

Efter mycket om och men kommer de iväg, en taxi står utanför hotellet och väntar. De åker runt som i en karusell med en taxichaffis som måste tro att han kör Monte Carlorallyt. Lena är uppåt värre hon försöker på sin högstadiefranska att kommunicera med chaffisen men det blir bara nickningar som svar från honom. Jag försökte i alla fall säger hon, och fnissar.

Efter en skön natt i underbara sängar vaknar Olle först och går in på toaletten i syfte att rensa bort smaken av sniglar och diverse tillbehör ur munnen. Magen känns lite konstig varför en sittning är påkallad. Lena vaknar och rusar upp in på toaletten där Olle sitter och förgasar gårdagens intag.

Lena rusar ut igen och öppnar fönstret i ett försök att få lite luft, en ljummen vind som innehåller mängder med bilavgaser som drar hon ner i lungorna och en hostattack blir följden av detta försök att undvika Olles avgaser, undrar vilka som är farligast tänker hon. Ren skit har ingen dött av säger Olle när han återkommer från toaletten, fan vet säger Lena.

En stor och härlig frukost står serverad, det finns det mesta i bröd, pålägg, ostar och även en hel del varma rätter. Olle börjar med kaffe och ostfralla, det franska brödet är alltid väldigt färskt vilket gör att det är segt som tuggummi. Olle tuggar och tuggar när Lena frågar om han idisslar.

Ute lyser solen och det är 16 grader varmt när paret vandrar från hotellet mot alla sevärdheter som Lena har på listan av måsten i Paris. Olle lunkar bredvid och känner sig lite törstig, en trottoarservering har just öppnat och Olle föreslår att de sätter sig där och planerar för dagens rundtur.

Jag måste ha något att dricka säger Olle, jag är så törstig. Det ordnar jag säger Lena och beställer med en lapp där det står eau gazeuse och visar med två fingrar, servitören nickar och försvinner. Olle lite nyfiken på vad det står på lappen, Lena visar honom och han lyser upp, stod det inte något sådant på cognacflaskorna man drack i ungdomen.

In kommer två glas och två flaskor med kolsyrat vatten, Olle sjunker ner i stolen och känner sig besegrad, men skam den som ger sig. Jag skall nog lura i fru Nilsson något annat än vatten så kommer hon att kvittra som en lärka och sjunga solosång i falsett.

Efter en lång vandring så står de vid Eifeltornets fot och beundrar konstruktionen som enligt uppgift har över 12 000 järnbalkar och väger c:a 10 000 ton. Hissen är ur funktion så enda alternativet är att gå i trapporna, efter många steg hamnar de på restaurang Altitude 95 vilket även är avståndet ner till marken.

Olle känner att några fler drunkningstillbud skall undvikas varvid han sätter sig vid ett bord och beställer med de enda franska ord han kan och har tränat på långt innan avresan, la bière grande, grâce. Om själva uttalet var rätt eller inte utgjorde inget problem då servitören var från Halmstad så det gick helt plötsligt att beställa enligt den svenska ordlistan.

Olle beställde in en stor stark, en stor gammeldansk, himla bra restaurang som har allt man behöver. Han drog till sig servitören medan Lena beundrade utsikten och frågade om han kunde blanda ihop någon drink som smakade sött och innehöll mycket alkohol, jodå det finns möjligheter men den är förrädisk, säger servitören, så bra säger Olle, den tar vi.

In kommer en stor öl, en rejäl gammeldansk minst en tolva och en fruktdrink som är spetsad till det yttersta. Lena smuttar på sin drink och ler åt Olle, den var god och läskande hur hittade du den? Jag bad servitören om en fruktdrink ljuger Olle.

Lena vill fortsätta uppför i denna en skrothandlares önskedröm som Olle kallade Eifeltornet, men då hissen fortfarande inte var lagad så satt de kvar på restaurangen, helt plötsligt ville Lena ha en fruktdrink till och det gjorde det legalt för Olle att beställa en omgång öl och gammeldansk.

En timme senare är de på väg ner för trappan i Eifeltornet, Lena säger något lite sluddrigt om att de måste gå och se Triumfbågen och Champs-Elysées. Olle vinglar till i trappan och stöter ihop med en Norrman i lusekofta och toppluva som ur en reklamfilm för hurtigheten själv. Olle ursäktar sig på svenska varvid norrmannen skrattar och säger, ingen fare.