bottleprice.com

Olle har efter Parisresan genomgått den årliga hälsokontrollen och doktor Jamel Ilhamed har konstaterat att Olle började bli lite överviktig och säkerligen ingick i riskgruppen för ålderdiabetes.

Ett pekfinger höjdes också för vad de övriga proven visade, något förhöjda levervärden, lite högt kolesterolvärde men ett mycket högt blodvärde vilket gjorde denne unge läkare lite konfunderad, fullt frisk stod det i rapporten.

Olle lättad och glad för sitt hälsotillstånd kommer hem och finner Lena gråtande i sovrummet, Olle blir alldeles förskräckt och säger ”Men lilla gumman, vad har hänt”. Lena snyftar vidare och berättar att moster Elsa har gått bort. Vad gråter du för, fick vi inte ärva tanten eller?

Lena stortjuter och skriker till Olle ”Din drummel, hon dog idag och du är totalt okänslig, tänker bara på arvet”. Vad skall jag göra då, tanten är ju borta svarar Olle och du är ju den enda efterlevande som kan ärva henne om hon inte testamenterat bort allt till behövande katter på Marstrand.

Var fick du Marstrand ifrån frågar Lena, ja något dumt måste jag ju hitta på för din moster Elsa var dock en lite underlig person, lärde oss allt om barnuppfostran fast hon inte hade några egna barn. Krävde att vi skulle passa den där tjocka katten som pissade i min säng när den inte fick rätt sorts glass innan läggdags.

Du visste att katten bara ville ha vaniljglass och du gav den en isglass förmodligen för att jävlas med katten för att den rivit ner din whiskyflaska från bordet så den gick sönder. Ja ett jäkla spritmissbruk säger Olle. Jag torkade whisky, du slickade golvet först glöm inte det.

Här lämnar vi paret Nilsson för diskussionerna hamnar inte på någon högre akademisk nivå och är vad man skulle kunna kalla för, ett ältande om än det ena än det andra om mosters liv och göranden.

Dagarna går och moster begravs i enlighet med sina önskningar, en katt är beställd som inskription till gravstenen. Hade det inte varit bättre med en tiger säger Olle till Lena lite försiktigt, du skall då alltid göra dig lustig över andra människor säger Lena och går mot bilen.

Enligt Svensk tradition så sker en bouppteckning efter föreskriven tid, Lena är den enda som är kallad och hon och Olle kallas till ett advokatkontor, där möts av en mycket stram herre i svart kostym, vit skjorta och en enfärgad slips. Han ser ut som om han kom från Sicilien viskar Olle till Lena, tyst med dig säger Lena.

Efter att ha harklat sig några gånger börjar denna maffiakopia att tala med en nasal stämma som bara advokater kan, formellt, tråkigt och helt onödigt, säg för tusan istället vad det blir över efter tanten tänker Olle.

Lena ärver hela mosters kvarlåtenskap vilket innebär 300 000:- i bankmedel och ett torp i norra Värmland där moster och hennes sedan flera år avlidne man tillbringade sina somrar. Helge, mosters man var en klurig gubbe som hade sina idéer och ofta förverkligade dom.
Alla idéer var inte moster helt införstådd med men han var en snäll man.
Lena hade aldrig sett torpet som ligger utanför Torsby vid Norra Fryken, en fin sjö som är kall som ett ishavsbad, dock mycket vackert, advokaten hade visat en bild på torpet.
Det var en stuga med tre rum och kök, ett antal uthus och en tomt på 10 000 kvadrat, helt ostört läge.

Olle mumlade något om vad det kunde vara värt, jag säljer inte säger Lena jag vill ha det kvar och tillbringa mina somrar där också och minnas moster Elsa och farbror Helge.
Taxeringsvärdet var inte högre än 200 000:- så det är ingen större ekonomisk utgift enligt advokaten. Enligt bouppteckningen efter Helge fanns det några veteranbilar i hans ägo som övergick till moster vid hans frånfälle, dessa är dock inte värderade utan det angavs ett schablonvärde på 50 000:-.

Vi åker dit till helgen, kanske kan vi ta några dagar ledigt och njuta av den Värmländska naturen säger Lena. Olle ryser lite i kroppen, ett torp mitt i ingenstans, lingon, blåbär och vargar som de största attraktionerna ger inte honom några positiva vibbar.

Efter frukosten räknar Urban in alla och som vanligt så fattas Oskar, nästa resa med Oskar tar jag med ett kraftigt lavemang för nu börjar jag bli nöjd på hans sittningar i tid och otid. Busschauffören påpekar att det inte går att använda toaletten på bussen för någon har gjort något hårt som tegelstenar däri och det är stopp i toan.

Resan mot Puttgarden påbörjas och Urban informerar sina resenärer att toan på bussen är ur funktion, då hörs ett stön från Oskar som från en döende. Vi kommer att rasta några gånger extra på rastplatser efter vägen om det finns behov.

Efter ett antal rastplatser senare anländer bussen till Puttgarden och rullar i stort sett omgående ombord på färjan, Olle smiter iväg som iller och upp till spritshoppen. Tre flaskor gammeldansk och ett flak öl senare kommer han tillbaka till bussen med sin fångst innan de andra ens har lämnat bussen. Så snabb har jag aldrig sett dig hemma säger Lena, behoven kräver snabba insatser säger Olle.

Olle har köpt en liten flaska gammeldansk som han räcker över till Lena, drick så blir du inte sjösjuk, hon dricker ur flaskan i ett svep och frustar som en yster häst på första vårbetet. Hur kan du dricka detta säger hon, det gör gott eller hur säger Olle.

Resan genom Danmark avverkas på två timmar, en kafferast är inplanerad vid Lernacken, Olle ryser lite när de passerar tullkontrollen, gamla minnen när han passerade med Leif och ett hundratal liter för mycket satte sina spår.
Oskar avstod kafferasten och ägnade sig åt enskilda övningar i ensamhet, han hann knappt bli färdig innan det var dags att fortsätta mot hemorten. Denna ”skitgubbe” kommer att knäcka mig tänker Urban.

Efter ytterligare två timmar syns Jönssons bussgarage som en befrielse för Urban, nu har vi nått ändstationen säger Olle glatt, Urban vill helst gråta när han hör detta, det har varit en resa med många ändstationer.

Olle och Lena tackar för sig och åker hem i en taxi, chauffören frågar om resan har varit bra, jodå säger Olle, det blev lite mycket av ändringar annars var det bra.

Då är Olle och Lena hemma och lyckliga efter resan till Paris, någon mer bussresa på ett bra tag blir det inte för familjen Nilsson, men resa skall dom, vart vet ingen än.

Telefonen ringer ilsket på morgonen, bägge rusar upp för att få tyst på det eländiga ljud som dessa franska telefoner frambringar, Olle först river den i golvet rakt på foten, nu visar det sig att franska hotelltelefoner är tillverkade av ett robust material. Olle skriker till, förbannade telefon, jag tror den krossade foten.

Efter en snabbdusch och en racerpackning av resväskor blir det frukost, där möts de av en blandning människor, en del trötta och hålögda efter lite för mycket Parisikt nöjesliv, en del muntra människor som tycker sig upplevt allt.

Urban börjar inräkningen ute vid bussen och alla verkar vara vid gott mod, Oskar och Hanna var också med vilket gjorde Urban lugnare. Olle och Lena sätter sig på de platser de hade vid nerresan, det är en oskriven regel när man åker på bussresa att man behåller sin plats hela resan, Oskar blänger lite grinigt på Olle för han ansåg att Olle hade stulit hans favoritplats.

Nu går resan vidare för övernattning på Hotel Mercure i Hamm, ett systerhotell till hotellet med samma namn som på nerresan, hoppas dom har gammeldansk säger Olle till Lena som har plockat fram en korsordstidning där mycket fattades, hon lyssnar inte, hon hoppas att dom har bara vatten.
Bussen kryssar sig ut ur Paris utan några allvarligare incidenter och fortsätter mot Luxemburg där lunch är bokad på ett litet värdshus mitt i staden. En liten rundtur i staden som inte är så stor men ack så romantisk tycker Lena. Efter lunchen bär det iväg och över en bedårande vacker stålbro, Lena törs knappt titta då hon lider av höjdskräck, Olle pekar och gestikulerar och vill visa den vackra utsikten.

Efter cirka 65 mil är de framme vid hotellet för övernattning, Urban räknar in resenärerna, vem fan skulle ha försvunnit på vägen tänker Olle. Dock saknas Oskar, han sitter på busstoaletten och stånkar. Urban i extas var är Oskar skriker han när Hanna kommer fram och viskar, han sitter på busstoan, magen är lite i olag.

Rummen är stora och fina, Lena och Olle har fått ett rum med en rejäl minibar som till Olles stora glädje innehåller en liten flaska gammeldansk och ett flertal öl, en alkoholfri variant ställer Olle längst in i minibaren, onödigt att ta några risker tycker han.

Klockan 19.00 serveras middagen i hotellets restaurang, en kycklinggryta med ris, sallad och bröd. Olle sin vana trogen frågar efter gammeldansk, den i minibaren är historia. Jodå det finns gammeldansk och även dansk öl om herrn så önskar. Ja jag önskar en tolva gammeldansk och en liter Tuborg guld.

Efter en så påfrestande bussresa så är det bara att gå till sängs för samtliga för i morgon startar vi klockan åtta för sista biten hem. Olle känner sig lite sprallig och tar en öl ur minibaren den sista förutom den alkoholfria som betraktas som fientligt intrång.

En god natts sömn för paret Nilsson gör att de vaknar redan halv sex och börjar sina morgonbestyr, Olle känner visserligen av de sista intagen av öl och gammeldansk men det tänker han inte låta Lena veta.