Morgonen gryr, Lena är vaken redan klockan sju och är uppe och kokar kaffe, hon är rent euforisk över sitt ärvda top med allt innehåll, dock gäller det att inte låta Olle konsumera upp all sprit alltför snabbt. Hon funderar på hur hon skall få Olle att gå med på promenader i skogen som omger torpet.
Lena ruskar på Olle, upp med dig vi måste hinna utforska omgivningen under våra få dagar i detta paradis säger hon. Paradis är ok tänker Olle men något alltför mycket snubblande bland blåbärsris och trädrötter är inte hans uppfattning av paradis.
Frukosten är avklarade, det har blivit lite mulet ute men än regnar det inte, Lena plockar fram ett par rosa stövlar, Olle hittar ett par gröna stövlar i en garderob, de passade, han och Helge hade samma storlek på fötterna. Så bär det iväg på en stig som börjar strax utanför tomtgränsen.
Olle försöker memorera omgivningen för att lita på Lenas geografiska kunskaper kan sluta med en katastrof. Stigen slingrar sig genom en barrskog, Lena upptäcker genast att det finns både lingon och blåbärsris och utropar, här skall vi plocka bär när dom är mogna och sylta och safta.
Olle förfasar sig över uttrycket safta det låter så ekologiskt och helt procentfattigt så det går kalla kårar efter ryggen på honom. Efter några kilometer stannar de i en glänta i skogen för att avnjuta kaffe och smörgåsar som Lena envisades att ta med. Det är en självklar regel att man tar med sig fika här ute på landet, man vet aldrig om man går vilse säger hon.
Olle har för säkerhets skull tagit med sig en fickplunta med whisky i innerfickan så han skyller på att han måste uträtta ett lättare behov och smyger sig in bland buskarna och halar fram fickpluntan. Två rejäla klunkar senare är han på väg tillbaka till vad han kallade vildmarkskaffet.
Olle är ingen lantis men något har han lärt sig, sitt inte så vinden blåser på Lena för då känner hon doften av whisky. Några smörgåsar senare är paret på väg, helt plötsligt hörs ett gevärsskott och bägge kastar sig på marken, vad i hela friden har hänt med det lugna lantlivet säger Olle, kan man inte utnyttja allemansrätten utan att bli beskjuten.
Efter några minuter uppenbarar sig en stor man i en orange Helly Hansentröja med ett hagelgevär i handen. Han harklar sig lite och ursäktar sig med att de såg ut som två rådjur, ni måste ha lite mera färgglada kläder om ni skall gå här i skogen säger han.
Olle och Lena reser sig upp, skakar av sig diverse barr och mossa och presenterar sig som de nya ägarna av torpet Sjölyckan. Jag heter Hans säger mannen med hagelbössa, detta är mina jaktmarker, men det är väl inte säsong för rådjur nu säger Olle. Hans skruvar lite på sig och kommenterar att rådjur smakar lika bra hela året och nu var det tomt i frysen.
Jagar du hela året säger Olle, ja säger Hans det blir liksom lättare så vi har en så liten frys och det är liksom accepterat för alla gör så, hur gör ni under älgjakten säger Olle. Vi är tre jägare och vi skjuter en älg och så delar vi på den och när den är slut så skjuter vi en ny.
