bottleprice.com

Efter en lugn natt, blir det en snabbdusch och sedan bär det iväg till frukostmatsalen som ligger en trappa upp i huvudbyggnaden. Det är som om tiden hade stått still de senaste 25 åren, spetsgardiner, stolar och bord från tidigt sextiotal, rutiga dukar och tavlor med motiv från en svunnen tid.

Frukosten är inte överdådig men den är fullt tillräcklig, Lena saknar dock att det inte finns juice men det går att leva utan denna dryck anser Olle. Färska frallor på Tyskt vis, lite hårdare i skalet men mycket goda, ost, skinka och korv finns som tillbehör. Kaffekannan står färdig på bordet, en gammal kanna i porslin med ett blått mönster som föreställer en Kinesisk trädgård.

Lena betalar för denna övernattning med sitt visa-kort, dock krånglar kortapparaten så det blir flera försök innan det äntligen är klart, Carola beklagar detta. Rummet kostade 60 euro vilket var ett mycket bra pris.

Efter frukosten blir det den obligatoriska sittningen i avskildhet för bägge Nilssons, det gäller att vara förberedd innan man drar iväg på en färd som uppskattningsvis är 60 mil lång. Olle vänder bilen och det knastrar när han kör genom grusgången, navigatorn säger ”Kör rakt fram, sväng vänster vid vägens slut”.

De passerar alldeles söder om färjeläget och nu bär det iväg söderut, nästa övernattning är inplanerat i Kassel. Trafiken i Tyskland är inte som i Sverige, här gäller det att alltid komma fram först, den rekommenderade hastigheten är som en reklamskylt för de allra flesta. Olle försöker hålla strax under 110 km/tim och blir ständigt omkörd.

Efter två timmar är det läge för rast enligt Lena, Olle känner även han att det inte skulle skada och sträcka på benen, vill du köra säger han till Lena, aldrig heller svarar hon. Efter att ha rastat i 15 minuter är det åter läge att försöka komma ut på motorvägen. Olle försöker men det kommer en strid ström av bilar hela tiden.

Nej nu jävlar säger Olle, nu blir jag Tysk i sinnet och backar tillbaka hundra meter på rastplatsen, vad tar du dig till säger Lena. Jag får försöka få upp så mycket fart jag kan och försöka smita mellan bilarna annars blir vi kvar här.

Olle gasar på för allt vad bilen är värd och kommer upp i 80 km när han närmar sig påfarten, precis mellan två bilar lyckas han klämma in sig, dock tutade den som kom bakifrån ilsket och gjorde en fingerhälsning som inte gick att missförstå.

Nu blir det inga mer stopp innan vi skall käka lunch säger Olle, det är livsfarligt att stanna på rastplatserna efter vägen, inte konstigt att det är så lite bilar som stannar på dom.
Hannover syns som en siluett från motorvägen, vi har åkt i tre timmar nu säger Lena vi måste hitta något matställe söder om Hannover.

I korsningen mellan A7 och E30 ligger det ett flertal matställen, Olle svänger in på parkeringen till det första stället, en typisk Tysk vägkrog, bredvid ligger McDonalds, vilken skall vi välja säger Olle, vi tar McDonalds säger Lena då vet vi vad vi får, annars kanske vi får någon konstig tysk korv.

Tidig måndag påbörjas resan till Bern och förhoppningarna är stora hos familjen Nilsson, bilen är lastad med alla nödvändiga och onödvändiga saker enligt Olle, men nu bär det iväg mot ett spännande äventyr som kommer att få sin upplösning i Schweiz.

Olle rattar med fast hand sin nya Volvo ut från garageuppfarten och svänger ut på E20 som leder till Göteborg, väl framme i Göteborg är det lätt som en plätt att fortsätta mot Skåne och ett knapptryck på farthållaren så svävar de vidare mot Malmö i ett lugnt tempo.

Vid Hallandsåsen känner Lena att det är dags för en rast och beordrar Olle att stanna, ett rastställe som upplevs som en turistfälla uppenbarar sig och Lena vill helt plötsligt ha något att äta, Olle följer sin hustru som en trogen hund och avvisar inga förslag.

Vi lunchar här säger Lena och Olle nickar instämmande, in på vägkrogen och beställer dagens som är köttbullar med mos á 75:- per person, efter lite krångel med brickor och diverse sallader som dock saknar den fräschör som borde finnas är paret Nilsson mätta och fortsätter resan mot Bern.

Skylten välkommen till Skåne lyser som en glad överraskning mot dom och de fortsätter mot Öresundbron som speglar sig i solens sken som ett monument över svenska statens oförmåga att förhandla med en Danska regering om kostnaderna för denna luxösa satsning i ett euforiskt anfall av övermod.

Att satsningen inte blev som det var tänkt har svenska regeringen sedan länge sopat under mattan och kallat ett lokalt problem i Skåne. Detta är dock inget som paret Nilsson har sina tankar utan Öresundsbron passeras förutom att Lena påpekar vad som hände för två år sedan.
Olle lite irriterad, när skall du glömma detta och vår fina semester i Danmark. Förlåt säger Lena jag blev lite nostalgisk.

Danmark passeras och Olle upptäcker Höjmölle kro som var ett Shangrilah när det var på genomresa senast, där åt vi gott och drack gott senast säger Olle, nu är det övernattningar som inte innehåller alltför mycket möjligheter till förtäring av alkoholhaltiga drycker som gäller, eller hur säger Lena med en röst som är skarp som en kniv.

Jag har kollat på nätet och även beställt en övernattning i Puttgarden där det endast ingår frukost på pension Seeblick, hon heter Carola och var väldigt trevlig säger Lena.
Olle känner att han förlorat men skam den som ger sig, några burkar öl har han gömt bakom reservdäcket och dom tänker jag konsumera även om dom är något varma.

Resan mellan Rödby och Puttgarden går på 40 minuter, Olle handlar in några flaskor gammeldansk och ett flak öl, Lena övervakar hela proceduren men säger ingenting. Färden går vidare mot pension Seeblick, ett litet men mycket välordnat boende. De hälsas välkomna av Carola Plath som äger stället och hon visar dem till rummet, rummet är stort med utsikt mot trädgården på baksidan.

Olle fiskar upp några öl från inköpen på färjan, korkar upp gammeldansken och säger skål till Lena som avvaktar och funderar på var är skrinet med alla uppgifter vi behöver i Bern. Det har jag koll på säger Olle, väskan står bredvid mig och lämnar inte mig annat än om jag dör.

Olle konsumerar några gammeldansk medan Lena något irriterat åser detta och efter fyra gammeldansk tar hon flaskan och säger, nu är det nog, vi skall köra tidigt i morgon och du behöver vara alert när vi kommer ut i den Tyska trafiken. Olle jämrar sig lite mest för ordningens skull men accepterar Lenas beslut.

Lördagen går lite i slow motion men de har börjat packa vad som skall med på måndagen då färden till Bern skall påbörjas, Olle hittade en knapp i bilen och vips så kom det upp en navigator ur instrumentpanelen, hela Europa var inlagd och relativt nyuppdaterad. Undrar vad jag hittar härnäst i bilen för funktioner som ingår i detta mystiska Summum-paket som försäljaren av bilen pladdrade sig varm för tänker Olle.

Olle börjar fingra på navigatorn, han hittar Bern och testar hur länge det tar att åka dit, det är 160 mil dit, kommer att bli ganska mör i rumpan innan vi är där är den inte alltför begåvade slutsatsen från Olle.

Olle ropar Lena, var är kartboken som vi hade häromdagen när vi planerade resan, utan den kommer vi inte att hitta dit. Den har jag slängt säger Olle lite illmarigt, vad menar du säger Lena, slängt är du inte riktigt klok?

Lugn säger Olle, jag hittade en navigator i bilen så vi behöver ingen kartbok, den är förresten så pass gammal att Tyskland var fortfarande delat i öst och väst. Kan vi lita på den där navigatorn undrar Lena, du vet ju hur det gick när vi åkte till Paris. Bussen snurrade runt i Bryssel en hel timme och ingen visste var vi skulle.

Olle hämtar skrinet som innehåller alla uppgifter som behövs när de skall undersöka farbror Helges gömmor i Bern på banken, en speciell väska är inköpt för att förvara den i under färd. En kraftig liten skinnväska med låsbar dragkedja, nycklarna till denna tar vi var sin säger Olle till Lena som börjar få resfeber.

Nu börjar det som är vanligast i feminina kretsar, Lena radar upp alla farhågor som kan finnas efter vägen, vi kan bli rånade, vi kan får motorstopp och bli påkörda, vi kanske inte hittar våra bokade hotell efter vägen och tvingas sova i bilen och bli gasade och rånade, jag läste om en lastbilschaufför som blev gasad och rånad.

Olle småler lite då detta är nästintill lika vanligt även om dom bara skall till Konsum för att handla. Vi måste ha med oss något att dricka efter vägen säger Olle, javisst säger Lena tar du med dig en massa öl så lämnar jag dig efter vägen, inte en droppe innan vi är framme och det är en order. Nåja tänker Olle det måste gå att få sig någon pilsner på hotellen vi övernattar på.

Efter en i stort sett nykter lördagskväll så påbörjas all packning av bilen, Lena som vanligt överambitiös skall ha med alla bra att ha grejor. Olle bär tillbaka solstolar, bord badlakan etc och det uppstår ett mindre meningsutbyte om vad som är nödvändigt eller inte.

Söndag kväll kryper familjen Nilsson ner i sängarna och försöker sova, efter två timmar går Olle upp och sätter sig vid köksbordet, häller upp en gammeldansk och öppnar en starköl. Lena kommer smygande och häller upp ett glas vin. Spänningen inför resan gör att de somnar vid halv två på natten.