bottleprice.com

Bilen rullar ut på motorvägen för sista etapp mot Bern och alla eventuella miljoner, de båda känner sig lite främmande inför detta men det är tyst i bilen ingen vill säga något. Trafiken är som vanligt ett race som påminner om någon F1 tävling från Nürnburger ring.

Två timmar senare passeras Frankfurt am Main, staden ligger lite öster om motorvägen och ser väldigt stor ut från deras perspektiv. Lena beundrar utsikten när de passerar en vägkorsning som går ganska högt upp i ett motorvägskomplex av sällan skådat slag.

Ytterligare en dryg timme senare är det dags för lite lunch, Mannheim ligger som en gyllene oas strax väster om motorvägen, vi kör av här och letar upp något matställe säger Lena, Olle nickar och svänger in på avfarten.

Efter att ha cirklat omkring i en halvtimme med navigatorns eviga tjatande om att vända när det är möjligt hittar de en liten restaurang som verkar lovande. De parkerar utanför och lämnar bilen för att inspektera matsedeln som sitter angiven på en skylt vid entrén.

Här har de hamnat på en typisk tysk restaurang som serverar ett kök som är vanligt i de södra delarna av Tyskland, Schweinebraten mit knödel, vad är det säger Lena, ingen aning säger Olle. Eisbein med kartofflen, bratwurst etc, en blandning som inte ger något svar på frågan, vad är det vi äter.

Vi drar iväg säger Lena innan vi blir förgiftade av någon joddlande kock med mordiska avsikter. Jag tyckte att jag såg en italiensk restaurang längre bort på vägen säger Olle, pasta kan man väl förmoda att man inte dör av eller vad tror du, ok vi åker säger Lena.

Den Italienska restaurangen var tyvärr stängd så det får bli McDonalds igen den ligger alldeles vid påfarten till motorvägen, jag såg den när vi svängde av säger Olle.
Hoppas jag slipper detta eviga ätande på McDonalds säger Lena, dom är till och med sämre än vad dom är i Sverige.

Någon sensationell upplevelse var inte deras andra besök på McDonalds men som Olle konstaterade,”Det har fött upp fler än det slagit ihjäl”. Lysande min käre poet, undrar om du hamnar på kultursidan i hemmablaskan med den, säger Lena.

Nu har en viss vana infunnit sig hos Olle med att köra på motorvägar i svindlande hastigheter och framför allt inte lita på någon som kommer bakifrån i två hundra blås, han väjer inte, speciellt inte om det är en större Mercedes med en förare i 25-årsåldern.

Resan fortsätter och helt plötsligt dyker den Schweiziska gränsen upp och efter passagen in i detta land som inte är ett av medlemsländerna i EU så lugnar trafiken ner sig betydligt. Här kan man nästan köra som om man vore i Sverige säger Olle, kanske har dom ruskiga böter för fortkörning som lugnar ner dom när två polisbilar schvissar förbi med blåljus och sirener påslagna.

Några kilometer senare har de prejat en tysk Audi A8 som säkerligen överträtt hastighetsbestämmelserna med god marginal. Har du kollat med flickorna hur dom har det nu när vi är borta säger Olle till Lena. Nej säger Lena jag vill inte veta för om du kommer ihåg förra gången så var det bättre att ta smällen när man kommer hem än att ta den redan nu.

Paret Nilsson drar sig tillbaka till hotellrummet, Olle fingrar lite på en flaska gammeldansk när Lena säger, ge fan i den och du lever längre, tack för den passningen säger Olle.
Klockan har hunnit bli 22.00 och Lena försöker slötitta på tv men det är mest en massa joddlande och tyska sånger från Alperna med människor med stora ölglas i händerna.

Efter diverse bestyr i ensamhet så kryper paret Nilsson ner i sängarna, Olle ger sin hustru en kyss på munnen och önskar god natt. Lena blir alldeles konfunderad, har han blivit omvänd eller är det bara sånt som jag tror, mera romantisk och mindre promille var ju vad jag önskade mig.

Morgonen gryr, ingen vill egentligen gå upp då sängarna var så sköna att det kändes som ett förräderi att lämna dom. Vi måste upp säger Lena så vi inte missar frukosten och vi har nästan 60 mil kvar till Bern. Olle grymtar till. en liten stund till bara.

Frukosten är serverad i restaurangen som de dagen innan hade besökt, ett överdåd av bröd, yoghurt, flingor, korvar, ostar, ja allt som tänkas kan finns tillgängligt för den hungrige. Antalet gäster är inte så många men de som är där låter sig väl smaka av alla de delikatesser som finns uppdukade.

Olle laddar upp med smörgåsar, pålägg, kokta ägg, äggröra, bacon och lite stekt potatis, för ordningens skull får det bli ett litet glas juice också. Lena åser detta frosseri och frågar, orkar du köra efter allt detta, jadå lilla gumman säger Olle, jag kan köra.

De checkar ut från hotellet, Lena betalar med sitt Visa-kort och blir förvånad över att det inte var dyrare än 87 euro för detta fina hotell. De vandrar ut till parkeringen och gör sig redo att åka iväg, Olle kämpar med lite väderspänning och helt plötsligt släpper det och ett ljudligt brummande hörs, doften sprider sig som en dimma och en tysk dam i övre trotsåldern får den i näsan och reagerar aggressivt med att ropa Schwedishes schwein.

Olle frågar Lena varför hon kallade honom för svenske Sven, är det något jag missat säger Olle, nejdå säger Lena hon kallade dig för en stor gris. Hon behöver då inte ta in det jag inte vill ha i rumpan i näsan, det är väl ett fritt land eller hur säger Olle.

Bilen står alldeles för sig själv på parkeringen när de kommer fram till den så upptäcker Olle att det saknas luft i ena bakdäcket, vad gör vi nu säger Lena. Lugn säger Olle jag tog med en flaska däcklagning som jag hade kvar sedan den gamla bilen.

Efter en hel del krångel lyckas Olle fylla däcket så det åter går att köra vidare mot Bern, tänk om det händer igen på motorvägen säger Lena, då blir vi säkert överkörda eller rånade.
Olle skakar i huvudet men säger ingenting, alla kommentarer är överflödiga.

Olle och Lena kliver in på McDonalds, därinne råder vad som kan beskrivas ett kaos utav sällan skådat slag, personal springer som jagade råttor, gäster står i kö och väntar, denna utfodring alá löpande band har hängt upp sig någonstans.

Efter 10 minuter är det äntligen dags att beställa av en stressad flicka som absolut inte förstår någon svenska, Olle pekar på en bild, Lena nickar instämmande och helt plötsligt har de fått varsin hamburgare. Lite lustigt det här säger Olle när de satt sig under ett parasoll utanför, vad menar du säger Lena, jo käka hamburgare i Hannover. Lena bara skakar på huvudet, du är lustig du Nilsson.

Hamburgaren är lite fetare än den som serveras i Sverige, kommer att bli lätt att göra sig av med den när det är dax säger Olle, hurså frågar Lena. Jo den är ännu fetare än den svenska så den kommer att slinka ut som en oljad blixt.

Olle backar ut bilen från parkeringen och upptäcker att påkörningsrampen till motorvägen är längre än vad han är van vid i Sverige, tack för det tänker Olle och gasar på. Nu fortsätter färden mot Kassel där Lena bokat ett rum på Best Western Grand City Hotel Kassel. Navigatorn är inställd på koordinaterna till detta hotell så det skall inte bli några problem.

Efter två timmar på motorvägen är Olle törstig som kamel i öknen men vågar inte nämna detta för Lena. Hotellet uppenbarar sig och de checkar in, rummet är stort och ljust, restaurangen
har vita dukar och kristallglas på borden. Verkar vara en finare restaurang detta påpekar Olle.

Efter en rundvandring i denna för Nilssons okända stad känner bägge att det vore inte fel med lite mat. Hamburgaren utanför Hannover har gjort sitt och det enda som finns kvar är den lite oljiga smaken om än bara i sinnevärlden.

Vi måste byta om till något bättre i klädväg säger Lena annars kanske vi inte kommer in på restaurangen, upp på rummet och av med jeansen och på med en kjol och en blus med lite krås på framsidan för Lena och Olle tar sina ljusa chinos och en diskret skjorta i ljusblått.

Hovmästaren visar dom till ett bord med utsikt över staden, inte fel att sitta här på tredje våningen med lite utsikt säger Lena. Matsedeln är nästan som en inbunden bok, det finns en mängd rätter på menyn. Att den även är översatt till engelska gör valen lite lättare.

Olle studerar öl och spritsidan allra först och hittar till sin förtjusning att det finns en mängd olika ölsorter och de har även gammeldansk, han blir lite rörd över detta och jublar lite försiktigt inombords. Inte fasen kan hon neka mig några gammeldansk och några pilsner efter en så lång färd tänker Olle.

Jag tar en wienerschnitzel säger Olle, vad vill du ha? Jag tar en likadan dom skall vara väldigt goda enligt Maggan på jobbet som härstammar från södra Tyskland. Olle beställer två wienerschnitzlar med pommes frites, ett glas rött vin till damen, en stor öl och en stor gammeldansk till mig.

Hovmästaren försvinner diskret som en vålnad och är tillbaka med dryckesbeställningen inom en minut, det kallar jag service säger Olle. Kollade du priserna på maten säger Lena, nej jag såg att en stor öl kostade 4 euro så det är nog lugnt.

Maten kommer in på rykande tallrikar, elegant ställs de på plats och hovmästaren försvinner lätt bugande. Det var den godaste wienerschnitzel jag ätit säger Lena efter några tuggor, instämmer säger Olle och vinkar till hovmästaren. En öl och en gammeldansk tack blir den obligatoriska beställningen alá Olle.

Wienerschnitzlarna är uppätna och försiktigt frågar Olle, vill du ha någon efterrätt? Jag vill jordgubbar med vaniljglass säger Lena, vad du vill ha kan jag gissa utan alltför stor fantasi.
Du kanske vill ha en Irish coffee säger Olle till dina jordgubbar, ingen dum idé säger Lena.

Olle beställer en Irish coffee och en vanlig kaffe med en sexa cognac, lite försiktig måste man ju vara tänker Olle, bara att invänta Lenas slut på på Irish coffee, då kanske hon inte märker om jag beställer en liten, nåja stor cognac till tänker Olle.

Olle lite chevaleresk efter intagen av alkohol, kan jag få betala säger han. Hovmästaren kommer med notan på en liten silverbricka, den är vikt så det går inte genast att se vad kalaset kostade. Olle viker upp notan och konstaterar att de inte har ätit på någon billig sylta, nåja man lever bara en gång tänker Olle och halar fram sitt Visa-kort .

Vad kostade det frågar Lena som är den obligatoriska frågan från det feminina släktet, det kostade på säger Olle i ett försök att vara lustig. Sluta tramsa säger Lena, hur mycket gick det på. Det blev 88 euro säger Olle, men det var det värt eller hur gumman, Lena bara skakar i huvudet och låter en tro om framtida miljoner få det att se ut som småpengar.