Den här gången går Lennart på bröllop:
Vid en viss ålder och efter ett antal år som lyckliga sambon blir omgivningens press på samboparet, nu måste ni gifta er, alla era vänner är gifta och lever i lyckliga äktenskap.
Den kvinnliga delen av samboparet ser sig själv som en drömprinsessa i en vit klänning med slöja, krona och en fantastisk håruppsättning, ett stort kalas med alla vänner och en lycklig bröllopsresa till Hawaii i minst en månad, småknotten kan säkert mamma ta hand om.
Mannen i samboförhållandet letar efter alla möjligheter att fördröja det oundvikliga, han har inte varit i kyrkan sedan han läste för prästen och känner sig nervös och ser sig själv uppklädd i en pingvinkostym med stel krage, huga.
Nu blir det som det alltid blir, den blivande frun tar kommandot likt en major i det militära, datum för vigsel, kyrkan måste bli den jag konfirmerade mig i, vilka gäster skall inbjudas, var ska festen hållas, hur skall brudbuketten se ut, nya skor måste det bli, etc.etc.
Han och hon börjar sammanställa gästlistan och placeringarna.
Hon: Din bror Olle får absolut inte sitta närmare oss än tio meter.
Han: Han skall ju vara min Best man.
Hon: Han är om möjligt en best, men någon man är han inte.
Han: Men snälla hur skall jag förklara detta för mina päron, jag har bara en bror.
Hon: Han är visserligen din bror men han är även ett svin.
Hon: Skall han vara Best man så får du gifta dig med någon annan.
Här lämnar vi det giftassugna paret och återkommer när gästlistan och alla formaliteter är avklarade, d.v.s. några dagar senare.
Bröllopsdagen har kommit, hon har blivit inlämnad hos frissan för en styling och uppklädning, han håller på att raka sig och hur omöjligt det än är så lyckas han skära sig på hakan så det rinner blod, i sin iver att stoppa blodflödet med rakvatten spiller han en ansenlig mängd på och omkring sitt manliga attribut.
Blodflödet är stoppat, han kliver i kläderna, en hyrd frack och efter mycket krångel skriker han ”Pappa för fan kom och hjälp mig med propellern”, flugan blir knuten av en stolt fader, det var längesedan han hade gjort något nyttigt, han förmanar sonen, ”ta det bara lugnt så ordnar det sig, jag var lika nervös som du är nu”.
Han tittar sig i spegeln och konstaterar, helvete också, jag ser ju ut som en pingvin, ”Pappa hur gör jag om jag blir bajsnödig i den här”.
Best man, ja gissa vem, Olle gör sin entré han har med sig en flaska whisky, dock inget ädlare märke utan en Lord Calvert, smakat på den frågar brudgummen, nja bara lite, men för fan ta dig en rejäl sup så blir du lugnare, du ser ju ut som en pingvin med Parkinson.
Transportfordonet anländer till bostaden, en gammal cheva som brudgummens far har lånat av sin bäste vän, den är röd med vit skinnklädsel, någon har lagt en gammal filt i baksätet, detta är inget bröderna tänker på utan dom anländer till kyrkan, ljudet av knäskålar som skallrar hörs inte av mer än brudgummen som försöker se lycklig ut.
Bruden anländer i en taxi från frissan, hon vacker som en prinsessa, glider in i kyrkan något ovan de högklackade skor som gjorde henne minst fem cm längre, hon håller sin far i armen annars riskerar hon att ramla i grusgången utanför kyrkan.
Väl framme vid sin mans vänstra sida, börjar prästen den sedvanliga proceduren och allt går mycket snabbt att bli man och hustru, han kysser henne ömt och de vänder sig om för utmarschen ur kyrkan.
Olle lite disträ och redan något överförfriskad funderar på budskapet i kyrkan: ”Dom går in i kyrkan han på höger sida hon på vänster, dom vänder där inne då är det han på vänster sida och hon på höger” vad betyder detta.
Han får en briljant idé, ”När jag är ute och går med hunden så är den alltid på vänstra sidan för det är jag som bestämmer, alltså innan dom är gifta så är det han som bestämmer, sedan vänder dom sig om och går ut, då är det plötsligt hon som bestämmer”.
Del två följer snart; ”mottagningen”
