Alla förberedelser inför Julaftonen är klara, hela huset doftar av mors bak eller hur det nu var tänker Olle, julskinkan är inne i ugnen på griljering och sillarna ligger i små skålar på bordet.
Olle har kylt snapsen, nåja smakat lite på den för att se om den var tillräckligt kall, en värd kan aldrig låta gästerna bli missnöjda är hans åsikt.

Gästerna börjar droppa in, Märta kommer som vanligt med en massa julklappar, de har hon tillverkat själv i sitt lilla krukmakeri, alla vet vad som väntar, krukor, muggar och skålar som har alla möjliga former utom dom lämpliga, en del står inte stadigt andra är ojämna i botten o.s.v. Ingen vill egentligen säga att det är slöseri med fin lera men som alltid ingen säger något annat än tack.

Brudparet från tidigare anländer med en samling av liknande paket, vad dom innehåller får ni gissa själva, påminner om ett block c:a 30 cm långt, 20 cm högt och 10 cm brett.

Kusin Sture saknas han brukar aldrig komma sent men nu är han som bortblåst, Kalle Anka har startat på statskanalen alla barnen även dom vuxna sitter som statyer även om dom sett filmen minst 20 gånger.

Kalle Anka tar farväl med alla sina vänner och helt plötsligt bankar det på dörren, det är Tomten som kommer, alla barnen från 7 år och yngre flyr och gömmer sig, de äldre vet att det är kusin Sture som dressats upp som tomte och han släpar in en hel säck med julklappar, Olle har även han förberett sig med att stoppa en flaska Jägermeister i tomtens säck, Till Olle står det på den.

Julklapparna delas ut under muntra rop, Olle smyger iväg med sin, omfamnar den och skruvar andäktigt av kapsylen, en klunk för mor en klunk för far och en klunk för moster och en klunk för vemsomhelst. Efter dessa stadiga klunkar känner sig Olle beredd att återansluta till sällskapet som bänkat sig vid långbordet som han snickrat ihop, lite vingligt på högerkanten men allt kan inte vara perfekt.

Kallskuret till alla utom Märta som rör ihop alltsammans i en enda röra, spelar ingen roll för det skall i alla fall blandas dit det kommer, en gris skulle må illa om han inte låg på matbordet och väntade på att bli sönderskuren.

Olle denne tappre man utbringar en skål och alla höjer sina glas, ett förfärligt ahaande hörs runt bordet och alla fortsätter sitt intag av julens läckerheter, Olle smyger försiktigt i en snaps i sitt tomma glas i hopp om att ingen ser honom.

Julkvällen fortsätter med kaffe och avec, till damerna något som har varit Baileys om inte Olle hade spetsat den med rom, fifty fifty kan väl inte skada hade varit tanken hos honom, det är ingen som reagerar på detta utan glädjen står högt i tak, julsångerna skall besjungas av den församlade menigheten, hade en gris låtit så illa hade köttet varit oätbart, men detta faktum bekymrar ingen, alla vrålar på som den värsta förskoleklass.

Märta som är upptågens mästare har startat ringdans runt granen med alla barnen, att det inte var möjligt att dansa runt granen utgjorde inga problem för denna företagsamma lady, upp med granen på en stol så kulor och kottar haglar, barnen följer misstänksamt med i dansen runt granen men ett tu tre är Märta ensam om att dansa runt granen, vilket får de andra att dra på smilbanden, inte skratta det är ofint men le är tillåtet.

Julfesten börjar dra sig mot sitt slut, alla försöker rafsa ihop vad dem tillhör men i den vanliga förvirringen och förmörkelsen av alkoholintag så blandas klappar med varandra, barn får fel kläder, Märtas keramikalster snappas upp i storleksordning, ingen vill ha de större verken utan de blir kvar hos Olles familj som vilt protesterar, vi fick dom största i fjol också nu är det förbannimejen någon annans tur.

Olle ropar hustrun, han svarar inte han är djupt försjunken i en meditation med herr von Jägermeister, dock återstår bara en liten del av den ädling men Olle ger sig inte så lätt har jag väl fått upp flaskan så skall den bli återvinningsbar i morgon.

Huset ser ut som efter ett bättre fältslag, granen har tappat det mesta av dekorationerna, några grenar har brutits av, ljusen hänger som berusade lysmaskar i klungor.

Nu är Julen slut, slut, slut.

Vi får hoppas på ett Gott Nytt År för familjerna, vem vet det kanske kommer en Nyårskrönika.

Lennart