Lena känner sig alldeles stum, fattar du vad vi har ärvt säger hon, ja men nej inte egentligen säger Olle, allt är så omtumlande så det går knappast att fatta, vi är miljonärer men ändå inte på riktigt.
Kan vi få en kopia på en del av pappren som finns i bankfacket frågar Olle, javisst säger Klaus och knäpper med fingrarna och vips så dyker det upp en vakt som tar pappren och försvinner till ett rum utanför valvet och är tillbaka med kopior inom två minuter.
Bankfacket låses, de vandrar tillbaka till hissen och åker upp till bankens huvudplan, Klaus tackar för sig och önskar dom lycka till med orden, är det något ni behöver så låt mig få veta så ordnar jag detta.
Lite smårusiga av spänningen börjar det promenaden mot hotellet, kommer du ihåg koden till hotellet säger Lena, jadå säger Olle, skall bli kul och få se vilken effekt den har på hotellchefen.
Lena sätter sig på en parkbänk utanför banken, jag måste få hjärnan att fungera efter allt detta säger hon, vad tror du Helge menade med att vi inte skulle glömma att leta i brunnen och efter vad, jag trodde vi hade hittat det mesta men äventyret fortsätter tydligen, han var en god människa Helge som ville alla väl, speciellt oss säger Olle.
De fortsätter sin vandring mot hotellet i sakta mak, Olle ber att få träffa hotellchefen och blir visad till ett kontor som är stort som en danssalong, bakom skrivbordet sitter en äldre herre och läser någon finanstidning, han hälsar på Olle och frågar lite irriterat vad kan jag stå till tjänst med, är det något klagomål eller?
Olle räcker fram koden och det blir en hiskelig fart på hotelldirektören, han tar telefonen och ringer omgående till receptionen, Olle förstår ingenting men att det är något i görningen förstår han. Hotelldirektören ber om överseende med sitt något arroganta beteende när Olle kom in men lovar att fixa till allt i enlighet med den överenskommelse han hade med tidigare ägaren Helge.
Lena väntar i lobbyn och ser på Olle att nu har det hänt något som han tycker är positivt, Lena ber om nycklarna till rummet när portieren säger att det är inte riktigt klart än, vi håller på att flytta era saker till ett annat rum allt i enlighet med hotelldirektörens order.
Efter tio minuter ber portieren om ursäkt att det dröjde men nu skulle allt vara klart, ni får rum 601 vilket är det enda rummet på översta våningen. Lena och Olle tar hissen upp till våning 6, Olle sätter i nyckelkortet och öppnar dörren till en svit som är lika stor som hela deras villa.
Jag tyckte vi hade ett fint rum säger Lena men detta överträffar alla mina drömmar, en väggtelefon som det står 24 hours service på sitter innanför dörren, en balkong som är på 20 kvadrat med ett tak över och fyra vilstolar av mycket fin kvalité finns liksom ett bord med blommor på.
Vi testar servicetelefonen säger Olle, vi beställer var sin drink och ser vad som händer. Olle greppar telefonen och beställer två dry martini, ska det vara så skall det vara tänker han.
Fem minuter senare ringer på dörren och en butler som tillhör sviten kommer med en bricka med två dry martini, önskar ni något mer så finns jag i rummet vid hissen, bara ring så kommer jag direkt.
Nu du Lena är vi riktigt i smöret säger Olle, här kunde vi bo resten av livet utan att behöva tänka på arbete och allt annat som gör livet surt. Vi har barn också säger Lena, vi har bekanta och kamrater som vi vill umgås med, jag bara skojade säger Olle, vi har Torsby också och det vill jag inte missa, brunnen är jag mycket intresserad av.




