30-årskalaset, man förväntas ställa till med en sjudundrande fest för alla som till äventyrs har kommit i ens närhet, missar man någon så blir denne sur som ättika, att ha råd att bjuda alla vid denna ålder har sina begränsningar.

En del har knytkalas och då blir antalet och priset på presenterna i paritet med möjligheterna att återhämta diverse utlägg, eller enkelt sett få valuta för pengarna man använde till presenten. I Sverige är detta noga för de allra flesta är mycket prismedvetna och vill ha full valuta för sina utlägg.

Vid denna tidpunkt brukar det vara de som kan hitta på de mest djävulusiska skämt som driver jubilaren till vansinne, vem vill ha 10 kubikmeter sand på garageinfarten, bilen dekorerad med en uppfinningsrikedom som ingen ens kunnat föreställa sig i fantasins värld.

Festen brukar oftast urarta med diverse skärmytslingar och även bråk om vem som egentligen är den allra bäste vännen till jubilaren, ungdomligt hetsigt humör gör en del människor till fall för permanent antabusintag.

40-årskalaset, man minns med fasa 30-årskalaset och funderar på om och hur man skall undvika ett liknande katastrofläge, någon lämnar landet i tron att kompisarna lider av alzheimer och glömmer att man faktiskt har kommit halvvägs genom livets labyrint.

Väl hemkommen och fortfarande naiv så dyker ens vänner upp och firar jubilaren med en improviserad 40-årsfest, det har samlats till mat och dryck och när offret (jubilaren) minst anar detta invaderas huset av halv och helberusade vänner med en större smörgåstårta.

Det blir en grym afton med mycket oväsen och allehanda drycker, skulle man ha något stående för eget intag så är detta definitivt upphittat av någon som smort näbben på jubilarens bekostnad, allt är tillåtet när det gäller en som flytt av den anledningen att denne inte ville ha sitt kära hem invaderat av skrupellösa individer som utan en tanke tömmer sprit och matförrådet.

50-årskalaset, då blir det uppvaktning genom meddelande i ortspressen, ”öppet hus mellan ” och så klockslaget, vanligtvis mellan 12.00 – 16.00, de allra flesta avser att komma så nära klockan 16.00 som möjligt med förhoppning på en efterfest för några få utvalda, alla känner sig utvalda.

Presenter och blommor delas ut, hela huset ser ut som vid en bättre begravning, alla väntar på när skall första flaskan komma in, jubilaren har som oftast skaffat hem en mängd olika flaskor och bär fram likör till damerna och whisky till herrarna.
Under vilt skrålande försvinner whiskyn likt en snöboll i helvetet, likören har en något längre halveringstid.

Under epoken hembränningens tid vandrade jubilaren ner i sin källare och hämtade återvunna flaskor med egentillverkad sprit i, en del smakade nästan bra, andra smakade finkel som jubilaren skyllde på att det aktiva kolet var slut, men drick ni det märks mindre när man är riktigt full.

Skulle man sedan överleva 50-årsfesten så minns man alla tre festerna och lovar att vid nästa jämna helomvändning i ålderkarusellen blir det: ALL EV. UPPVAKTNING PÅ FÖDELSEDAGEN FÖRBJUDES, gäller ALLA!

Nu gäller det livet och skulle det bli ytterligare ett kalas likt de tidigare så blir det definitivt inget utkvitterande av statens månatliga utbetalningar.

Lennart

Plötsligt, en stor älgtjur hade kommit nära och undersökt hans illa valda belägenhet.
Som den ivrige jägare han var släppte han fortplantningsorganet och kastade sig mot geväret, han missade givetvis, sparkade sönder termosen när han halkade på den och for vilt svärande in ett bestånd av tallplantor.

I ögonvrån kunde han se älgen när den lämnade platsen på två ben, de andra två benen behövde den för att hålla sig om magen med när den skrattade.

Strax därefter hördes anrop i jaktradion om att en stor älgtjur hade skjutits och att jakten tillfälligt skulle avbrytas för att jaktlaget skulle kunna ta ur älgen. Hur man än letade fann man inget kulhål i älgen, och ingen kunde förklara varför älgen hade ett så munter utseende i dödsögonblicket.

Min kompis kunde av förklarliga skäl inte berätta den verkliga historien. Att ens nämna att älgen skrattat ihjäl sig skulle bara innebära att han skulle bli hånad i all evighet.

Jakten fortlöpte utan några sensationer och alla samlades på eftermiddagen till genomgång och information om nästkommande dag.

Han lämnade platsen i sin gamla Volvo fortfarande grubblande på älgen och hur den hade dött. Allt förlöpte väl ända tills han kom hem.

I ett anfall av fortplantningshysteri fångade han hustrun i ett järngrepp och bar denna inte ont anande varelse till sängen, han river av sig kläderna likt en brunstig atlet.

När han sedan närmar sig hustrun börjar denna varelse gapskratta och han undrar givetvis varför, hon bara pekar och tjuter av skratt.

I pubishåren hänger två små tallkottar och dinglar. En ihjälskrattad älg och till råge på allt har han nästan blivit änkeman på grund av samma skäl. Lusten försvinner snabbt och alla utstående attribut återtar sin normala storlek.

Nästa dag ringer han och sjukanmäler sig till sin jaktledare. Nu funderar denne något molokne jägare på en annan fritidssysselsättning, senast jag hörde ifrån honom nämnde han något om frimärken men han höll fortfarande på att utvärdera farorna inom detta gebit.

Brudparet äntrar den röda chevan och åker mot värdshuset Lyckebo, där är det beställt mat för 35 gäster. Vid ankomsten serveras ett glas champagne och alla skålar för det lyckliga brudparet.

Olle tycker att champagne är snobbläsk så han spetsar sitt glas med lite whisky, nu blev den bättre.

Alla samlas i matsalen och börjar förtära maten under ett livligt tjatter, nu har stunden kommit och brudens far skall hålla tal, han börjar med: Kära brudpar, sedan blir det tyst, talet som han hade skrivit på i flera veckor är försvunnet, i sin nervositet fick brudens mor papperslappen när hon bad om en näsduk i kyrkan när tårarna rann som fjällbäckar nedför hennes kinder.

Han börjar igen: Kära brudpar, må ni leva länge och lyckligt, tack för mig. Ingen begriper något men det bekymrar inte brudens far han har hållit det tal han lovade.

Allas uppmärksamhet riktas mot brudparet för nu är det dags att öppna bröllopspresenterna, likt två barn på Julaftonen river brudparet upp första paketet, en kromad brödrost, nästa paket en röd brödrost, spänningen stiger, nästa paket en rutig brödrost, efter ytterligare fyra paket bryts trenden, nästa paket innehåller en oval gratängform.

I lyckan av att ha fått en gratängform visar brudgummen upp denna, dock lider han av handsvett och formen glider ur hans händer som en ål och krasch i tusen bitar.
Olle skriker ”skit i det, det kommer flera”.

Den obligatoriska dansen för brudparet som inledning av dansen blir ett drama, hon snubblar i sina högklackade skor och trampar honom på foten varvid han skriker till och trampar på slöjan som följaktligen river ner hela stylningen.

Ingen låtsas vara seende vid denna malör utan Olle som är van vid det mesta skriker ”SKÅL PÅ ER ALLESAMMANS”, tänk detta magiska ord ”skål”, alla lystrar som lydiga hundar och hämtar genast sina tomma glas för påfyllning, ingen har insett faran med att Olle sköter utskänkningen.

Kvällen lider mot sitt slut, han liknar mest en skadeskjuten pingvin, hon har fått sina törnar och ser ut som rugguggla.

Gästerna droppar av som på kommando eftersom värdshuset sedan länge aviserat att det är stängningsdags, brudparet har hyrt den enda bröllopssviten på hotellet och vinglar likt två små berusade fåglar upp för trappan till sviten.

Ingen har märkt att Olle har somnat på toaletten med sin nya kompis ”Gustafsbergarn” som han ömt omfamnar, endast några ulkande hörs innan Olle somnar in.

Brudparet har nu efter tre trappor nått sviten, hon insisterar på att han skall bära henne över tröskeln, han är inte lika säker men fattar tag om henne och upp i famnen, in över tröskeln och ut på den där lilla jäkla halkiga mattan som alla värdshus insisterar på att ha vid sängen. Naturligtvis halkar han och skickar iväg bruden långt in på toaletten vilt fäktande mot handdukar som likt spöken anfaller henne.

Nu lämnar vi paret för de intimare detaljerna på bröllopsnatten behöver inte redogöras de känner vi alla till ändå.

Morgonen gryr, brudparet vaknar, han i frackskjorta och propeller, hon i slöja och strumpor.
Nu skall det bli skönt med ett ombyte, han hämtar väskan med vanliga kläder, där är inte innehållet vad som skulle vara, en skitig overall med Biltema på ryggen, ett par träskor, en städrock, ett par slitna tofflor och ett paket skorpor.

Hon i falsett, ”vem f-n har packat ner detta,” hon tittar den nyblivne äkta mannen i ögonen och skriker ”det är den där förbannade Olle som har jävlats med oss”.

Återstår inget annat än att försöka få på sig bröllopsutstyret en gång till för att få tillgång till den bröllopsfrukost som serveras i värdshusets salong, brudparet traskar ner till salongen, skrämmer nästan slag på personalen, han ser ut som Dracula och hon som ett tydligt offer för denne.

Det mumlas bland övriga frukostgäster, tror ni att det är en filminspelning och i så fall av vad säger en man i sällskapet, någon gissar på kärleksfilm med komplikationer, andra gissar på skräckfilm alá Draculas hämnd, nästa gissning blir ”Pingvinen som vägrade att dö” av någon Norsk författare som hon glömt namnet på.

Olle har vaknat till liv och önskar att han inte hade gjort det, han tittar på klockan, jävlar jag måste härifrån utan att någon ser mig allraminst brudparet, varför det vet vi.
Han smyger sig ut från toaletten och så knakar den förbannade brädan utanför salongen så att alla vänder sig om, bruden fattar blixtsnabbt en kaffekopp och hivar iväg den mot Olle, pang fullträff rätt på näsan som genast springer läck. Olle springer med näsblod ut genom dörren snubblar på trappan och hamnar i famnen på en förvånad dam i den övre storleksordningen.

Olle försöker ursäkta sig med att han blivit misshandlad på värdshuset och behöver en taxi hem, damen stramar upp Olle med ett stadigt tag i kragen ger honom en rejäl örfil och förmanar honom, ”vuxna karln gå bråka på värdshus och sprit stinker han också, vet skäms.”

Olle vinglar vidare med näsblod och en rejäl röd handflata på vänstra kinden, synden verkar nästan ha straffat sig själv när han ser sin hustru komma i en taxi och han känner inte för en konfrontation då hon är vänsterhänt och ögonen glöder som på en tiger.

Vad hände då med bröllopsparet, jo dom kom så småningom hem i en taxi och resan till Paris, romantikens huvudstad blev utbytt mot en veckas vilohem med spa och lugna promenader i Estland.

Epilog: Vad hände med Olle, de flesta av er har ju redan på känn att den högra sidan av ansiktet även den hade en röd handflata ingraverad, Olle blev sedan inbokad på möte med AA två gånger per vecka vilket var förutsättningen för ett fortsatt äktenskap.

Vad kan vi nu lära av detta: Man måste planera väldigt noga, för det går aldrig som man planerar.

Vid en viss ålder och efter ett antal år som lyckliga sambon blir omgivningens press på samboparet, nu måste ni gifta er, alla era vänner är gifta och lever i lyckliga äktenskap.

Den kvinnliga delen av samboparet ser sig själv som en drömprinsessa i en vit klänning med slöja, krona och en fantastisk håruppsättning, ett stort kalas med alla vänner och en lycklig bröllopsresa till Hawaii i minst en månad, småknotten kan säkert mamma ta hand om.

Mannen i samboförhållandet letar efter alla möjligheter att fördröja det oundvikliga, han har inte varit i kyrkan sedan han läste för prästen och känner sig nervös och ser sig själv uppklädd i en pingvinkostym med stel krage, huga.

Nu blir det som det alltid blir, den blivande frun tar kommandot likt en major i det militära, datum för vigsel, kyrkan måste bli den jag konfirmerade mig i, vilka gäster skall inbjudas, var ska festen hållas, hur skall brudbuketten se ut, nya skor måste det bli, etc.etc.

Han och hon börjar sammanställa gästlistan och placeringarna.
Hon: Din bror Olle får absolut inte sitta närmare oss än tio meter.
Han: Han skall ju vara min Best man.
Hon: Han är om möjligt en best, men någon man är han inte.
Han: Men snälla hur skall jag förklara detta för mina päron, jag har bara en bror.
Hon: Han är visserligen din bror men han är även ett svin.
Hon: Skall han vara Best man så får du gifta dig med någon annan.

Här lämnar vi det giftassugna paret och återkommer när gästlistan och alla formaliteter är avklarade, d.v.s. några dagar senare.

Bröllopsdagen har kommit, hon har blivit inlämnad hos frissan för en styling och uppklädning, han håller på att raka sig och hur omöjligt det än är så lyckas han skära sig på hakan så det rinner blod, i sin iver att stoppa blodflödet med rakvatten spiller han en ansenlig mängd på och omkring sitt manliga attribut.

Blodflödet är stoppat, han kliver i kläderna, en hyrd frack och efter mycket krångel skriker han ”Pappa för fan kom och hjälp mig med propellern”, flugan blir knuten av en stolt fader, det var längesedan han hade gjort något nyttigt, han förmanar sonen, ”ta det bara lugnt så ordnar det sig, jag var lika nervös som du är nu”.

Han tittar sig i spegeln och konstaterar, helvete också, jag ser ju ut som en pingvin, ”Pappa hur gör jag om jag blir bajsnödig i den här”.

Best man, ja gissa vem, Olle gör sin entré han har med sig en flaska whisky, dock inget ädlare märke utan en Lord Calvert, smakat på den frågar brudgummen, nja bara lite, men för fan ta dig en rejäl sup så blir du lugnare, du ser ju ut som en pingvin med Parkinson.

Transportfordonet anländer till bostaden, en gammal cheva som brudgummens far har lånat av sin bäste vän, den är röd med vit skinnklädsel, någon har lagt en gammal filt i baksätet, detta är inget bröderna tänker på utan dom anländer till kyrkan, ljudet av knäskålar som skallrar hörs inte av mer än brudgummen som försöker se lycklig ut.

Bruden anländer i en taxi från frissan, hon vacker som en prinsessa, glider in i kyrkan något ovan de högklackade skor som gjorde henne minst fem cm längre, hon håller sin far i armen annars riskerar hon att ramla i grusgången utanför kyrkan.

Väl framme vid sin mans vänstra sida, börjar prästen den sedvanliga proceduren och allt går mycket snabbt att bli man och hustru, han kysser henne ömt och de vänder sig om för utmarschen ur kyrkan.

Olle lite disträ och redan något överförfriskad funderar på budskapet i kyrkan: ”Dom går in i kyrkan han på höger sida hon på vänster, dom vänder där inne då är det han på vänster sida och hon på höger” vad betyder detta.

Han får en briljant idé, ”När jag är ute och går med hunden så är den alltid på vänstra sidan för det är jag som bestämmer, alltså innan dom är gifta så är det han som bestämmer, sedan vänder dom sig om och går ut, då är det plötsligt hon som bestämmer”.

Del två följer snart; “mottagningen”

C:a 70-75% av all alkohol som konsumeras i Sverige kommer från andra länder i Europa. Bryggerinäringen i Sverige slåss för sin överlevnad och får transportera sin öl till Tyskland. Vi åker ner och hämtar den tillbaka till Sverige, miljötänkande existerar inte här.

Det görs löpande undersökningar att införseln minskar med några procent och smugglingen minskar med c:a 10 procent. Systembolaget har ökat sin försäljning med 5 procent, vem tar fram dessa siffror. Det är orimligt att ens försöka uppskatta vad som kommer in från andra länder.

Vad betyder dessa siffror för en folkhälsominister som hela tiden värnar om den Svenska alkoholskatten? Bara nonsen, om nu alkoholen vore så farlig som den enligt folkhälsoministeriet är borde den klassas som narkotika och totalförbjudas, men då får vi inte in några skattepengar.

Allt detta tjafs om folkhälsa och ungdomars dryckesvanor är bara skitsnack. Ingen av våra politiker bryr sig om vi super ihjäl oss bara vi betalar den Svenska spritskatten.
Varför göra denna fråga till en klassfråga, har du råd att betala så kan du dricka den sprit du vill, den som har det sämre ställt är av ekonomiska skäl tvingad till sämre urval.

Vi som tycker om att experimentera med lite olika sorters whisky, likörer, vodka och annat vill ju inte betala oöverkomliga priser för att få smaka lite på den finare världen.

Att våra politiker använder statistik för att övertyga svenska folket om vad som är rätt eller fel i vårt land är redan det ett sätt att kasta blå dunster i ögonen på vanligt folk.
Om 70-75 % av konsumerad alkohol kommer utifrån är det rent utav löjligt att hävda några procents upp eller nedgång.

Ibland funderar jag på om politiker är rent av dumma på riktigt.
Den som redan med elementära matematiska kunskaper beräknar vad är införsel eller statligt sålt kan genast se att Systembolaget har påbörjat sin resa mot avgrunden.

För att motverka privatimporten fick tullverket 50 miljoner extra.
Varför inte använda dessa pengar till att motverka narkotikabrott, människosmuggling, etc. Det finns så många saker som borde prioriteras bättre.

När vi sedan kommer in på dubbelbeskattningen av alkohol som vi importerar så är min förhoppning att EU-domstolen smiskar Svenska staten på fingrarna. Vi Skall fritt få importera vår egen hushållsalkohol.

Detta måste om något vara ett handelshinder om så stor mängd måste hämtas i andra Europeiska länder. Vi börjar få epitetet ”Die dumme Schweden” igen på grund av att regeringsmakten sysslar med sila mygg och svälja kameler.

Vilka lösningar finns på detta problem. Helt självklart, sänk skatten på alkohol så det inte lönar sig att hämta själv, nätimportera eller köpa via garageförsäljaren, något så elementärt borde våra politiker kunna räkna ut utan miniräknare.

Vilka fördelar och nackdelar ger det Svenska folket. Vi får en Europeisk alkoholskatt, all alkohol blir billigare, all spritskatt stannar i Sverige och även momsen.
Inga långa miljöpåfrestande transporter för leveranser fram och tillbaka.
Människor med sämre ekonomi kommer att kunna handla något gott till fredagskvällens grillparty, detta är fördelar.

Nu går vi igenom nackdelarna, spriten blir billigare för våra ungdomar.
Dom skaffar sig det dom vill ha i alla fall och i värsta fall så dricker dom industrisprit.
Spriten blir billigare för dom som är beroende, där har sannolikt inte priset den avgörande betydelsen. Vi kommer att dricka mer, en sanning som jag inte delar.

De som reser till Tyskland och fyller på förrådet hämtar hem så mycket bilen orkar lasta.
Vi åker inte till Systembolaget och handlar 500 kg sprit även om den vore lika billig som i Tyskland, vi köper det vi behöver för den närmaste tiden.

Har man 500 kg alkoholvaror i förrådet så är det lätt att hämta några öl.
Det inte gör någon större skada utan man klarar sig ganska långt fram i tiden ändå.
Skulle vi göra så om vi vore tvungna att handla på bolaget, knappast.

Jag vill leva i ett fritt Europa som Eu-medborgare och inte i ett nytt DDR.
I DDR var faktiskt inte spriten så hårt beskattad även om mycket annat liknar vårt agerande idag t.ex FRA-debatten.
Avlyssning utan några rättsliga möjligheter för den enskilde, om FRA avlyssnar Rysk militär teletrafik så skall dom inte behöva ha en lag för detta som inkluderar oss som privatpersoner.

Vi måste få våra folkvalda att inse att vi lever på 2000-talet. Det inte går att förbjuda sina medborgare samma rättigheter som andra folk har inom EU.

Lennart

Augusti månad är tiden då vi vuxna människor blir alldeles galna, då skall det bli kräftskiva även om många mycket väl minns föregående års evenemang.

Vi läser tester av kräftor i aftontidningarna som översköljer oss med information om dessa röda djur. Efter ett livligt dividerande vinner hustruns förslag, de dyraste är slöseri att utfodra vännerna med så vi tar det näst, näst bästa, mannen protesterar och vill inte ha kräftor som smakar enbart salt och lera.

Som vanligt är mannen chanslös och börjar därför uppgivet att planera inköpen av starka varor. Skåne, Aalborg, OP och eller vodka, mycket svåra val, köper jag fel så dricker kusin Sture upp Skåningen innan vi andra har fått mer än en snaps, alltså tar vi Aalborg som han avskyr.

Hustrun insisterar på att något kryddat vill hon inte ha men vodka är ett måste och köp nu inte bara en flaska. Du vet att din broder Olle tömmer allt som har högre alkoholhalt än 2%, hans syn på alkohol är, drick allt som är gratis, undvik vatten.

Alla släktingar som ”måste” finnas med på skivan är inbjudna. Kusin Märta med viss tvekan hon som alltid skall spela kubb när promillehalten överstiger rattfyllerigränsen.
Förra året landade en av träbitarna i vårt växthus den andra på garagetaket innan vi avbröt och utsåg Märta till segrare på WO.

Kompis Anders som alltid är så lugn innan han fått två snapsar blir så sentimental och börjar med nästan gråtfylld röst sjunga hela Sven-Ingvars repertoar.
En sångpedagog skulle omedelbart byta jobb om han hörde eländet, för en del finns det hopp för andra finns det inte.

Augustikvällen närmar sig och förberedelserna har redan varit igång några timmar.
Hustrun har likt en diktator har jagat sin make i köket, han får diska, plocka fram bestick, röda löjliga hattar, servetter med röda kräftor på, lyktor av papp med värmeljus i, rena brandbomben men är det kräftskiva så är det. Efter några resor till butiken, det är alltid något man glömt har han resignerat och kan bara svara ”Ja älskling”.

De första gästerna anländer, som vanligt broder Olle för han vill inte missa procenten i fall han kunde få något före alla andra. Olles hustru har förmanat honom flera dagar i förväg att nu j-r sköter du dig.
Att stå och skratta samtidigt som du pissade på grannens prisbelönta rosor kommer absolut inte på fråga i år.

Något senare anländer de andra gästerna. Kusin Märta har rafsat ihop något som mest liknar ogräs i sin vildvuxna trädgård och presenterar det som en välbehövlig bordsdekoration.
Vid en närmare anblick av buketten funderar man på om det är nötboskap som skall utfodras.

Alla samlas i köket för att få en välkomstdrink. Olle har redan insisterat på att få testa denna dryck så han ligger tre före alla andra, alla skålar och hälsar artigt på varandra.

Ute på altanen väntar haklappar, och små färgglada hattar som under livligt tjatter påtages utan tanke på alla ser ut som en grupp dagisbarn.

Kräftorna och alla tillbehören plockas fram. Olle spiller genast lite kräftspad i knät på sin bordsdam och han ursäktar sig med att doften kommer att vara snarlik den som redan finns där.
Olles hustru ingriper och ger Olle en blick som kunde ha dödat en elefant, naturligtvis så betalar vi kemtvätten som vi gjorde i fjol åt Märta.

Kvällsljuset bleknar bort och ljuslyktorna börja synas som små hedniska ritualföremål över allas huvuden. Anfall i kräftfatet, alla har spetsat in sig på de två största kräftorna längst upp, vinnare vem jo gissa, naturligtvis Olle som är ett födgeni, han får fatt i bägge lyckligt småfnissande.

Alla har nu fått sina kräftor och helt plötsligt så hörs inget annat än ett slafsande som om det vore utfodring på en grisfarm,

Olle föreslår en skål långt före innan värdparet ens tänkt tanken, alla skålar, en del biter av. Olle ställer fram sitt tomma glas väl synligt.

Naturligtvis saknas det något, jo vi måste ha lite musik så vi kan dansa tycker någon.
Anders har redan börjat nynna på något oskrivet från sina idoler Sven-Ingvars. Sven-Erik och Ingvar skulle aldrig ha hållit på i över 50 år om dom insett faran med denna musikaliska misshandel som Anders nu framför.

Efter allt sörplande och spillande börjar Sture berätta den enda roliga historia han kan, den har han berättat de senaste 10 åren, ingen tyckte den var rolig första gången så glansen har falnat alldeles betydligt.

Avfallet från kräftorna verkar vid första anblick vara mer än det som kartongerna innehöll Transporten ut till soptunnan av en något vinglig huset herre, han tappar några skal utan att bry sig, det fixar jag imorgon.

Stämningen blir allt mer influerad av alkoholintaget och det dansas både vals, bugg, tryckare och foxtrott till ”när ljusen tändas i vår lilla stad” en gammal låt av Gunnar Wiklund.
Sven-Invars fantasten protesterar och river ner hela cd-stället i sin iver att hitta sina favoriter.

Natten har smugit sig på och timmen börjar bli sen. Alla är klart påverkade en del mer andra mindre. Olle som var så glad och sprallig ligger och kramar sin ende kompis med namnet IFÖ. Han missar några uppkast som hamnar den vita mattan men det är inget som bekymrar honom. Den nyvunne kompisen får höra hans livs historia mellan uppkasten.

Nu har klockan blivit 02,00 och det betyder uppbrott från festen för alla. Sture har somnat under bordet i vardagsrummet och inget har märkt att han är borta.

Värdparet drar sig tillbaka till sovrummet där hustrun spyr sin galla över Olles griserier, den djäveln har spytt på min vita matta i år också. Nästa år får han ta med sig en hink som vi hänger runt halsen på honom, maken trött och berusad somnar in och snarkar som vanligt efter en kräftskiva.

Morgonen gryr, yngste sonen 8 år kommer in i sovrummet och nästan skriker. ”Det ligger en farbror under bordet i vardagsrummet.” Sture han som bor två hus bort, Sture försöker resa sig upp och slår huvudet bordsskivan och säger ”fan vad det är lågt i tak härinne”.

Årets kräftskiva har klarats av precis som alla andra år, allt var sig likt förutom att Märta tog fel skor när hon skulle gå hem, men men det är småsaker i det stora hela. Vem som bajsade i lekstugan får och kommer att förbli en hemlighet.

Vad kan vi lära av detta, Jo hur man än försöker så blir det som det alltid har varit, det är ingen idé att kämpa emot.

Vi lämnar Flensburg för att resa till Heilighafen c:a 15 mil och möta Peter på Fleggaard deras butik för bussinvasion från Sverige. Peter möter upp och visar runt i butiken som vid första anblicken visar upp ordning och reda, lätt att röra sig i och alla spritsorter logiskt uppradade ölsortimentet är snyggt och lättåtkommet placerat. Peter guidar oss i vindjungeln med provsmakning hjälper oss okunniga att välja både prisvärda flaskor och BIB.

Vi blir mycket väl bemötta i affären och upplever en positiv attityd bland personalen, hjälpsamhet är en självklarhet hos dom, det skulle jag vilja ta med hem till mitt eget Konsum i Sverige. Vi kikar lite i de andra gränsbutikerna som lever efter samma premisser som Fleggaard, skillnaden är inte så stor, de väntar alla på bussresenärer från Sverige, dock verkar Fleggaard ha ett koncept som tilltalar oss mest, smaken är ju som baken, delad.

Väl ute ur Fleggaard vänder vi bilnosen mot färjelägret i Puttgarden, vi är inbokade till klockan 17.15, vi anländer 16,40 och får nästan omgående åka på färjan och anländer Rödby i Danmark klockan 17,30. Nu väntar en färd på c:a 4,5 mil till nästa övernattning, Höjmölle Kro. Vi har bott många gånger på denna Kro, den är relativt billig att övernatta på och maten är en skänk från ovan. Efter en mycket god måltid med lite gott att dricka är det sängdax.

Morgonen gryr, vi vaknar vid 07,30 och förbereder oss för hemresan men först skall det avnjutas en god frukost i lugn och ro. Efter c:a 11 mil äntrar vi bron över Öresund, vädret är vackert, solen skiner och vi känner att nu är det ”bara” 50 mil kvar hem. Vid inpasseringen till Sverige har allt vad tullare som finns i regionen ställt upp sig för att kontrollera inkommande alkohol, vår farbror Tullén verkar först att vilja titta i vår bil men ångrar sig i sista stund och vinkar iväg oss, tack för det, han skulle bara ha fått rota bland flaskor, ölflak och svettiga kläder utan att ha något att anmärka på, ja lite för mycket hade vi det måste erkännas men vi är ju bara människor.

Det har blivit kaffedax, vi stannar några hundra meter efter tullkontrollen och köper varsin kaffe och kaka, nu är vi i Sverige nu har det blivit ett högre pris på allt som serveras utefter vägarna.
Trafiken är relativt gles och vi har inga bekymmer utan lunkar fram i 110 km på motorvägen, dock hänger bakvagnen lågt så några överdådiga manövrar på guppiga vägar är inte att rekommendera, vi håller oss på motorvägen även om hustrun stundtals har andra planer, nu gäller det att visa vem som bestämmer eller förklara att bilen klarar inga sidosprång på småvägarna.

Lunchtiden börjar närma sig och det knorrar lite i magen, vi svänger in till Erikslunds väghotell som just för dagen serverar en alldeles utsökt köttgryta, den räcker hela vägen hem.

Vid 19 tiden anländer vi till vårt lilla hem utan några incidenter, lossningen av bilen tar en god stund, men när allt är inne och resan är avslutad firar vi målgången med en gooood whisky på tu man hand.

Lennart

Efter att ha avnjutit frukosten drog vi vidare till Sönderborg och hotell Sönderborg, hotellet liknar ett sockerslott, resan tog drygt tre timmar och var 27 mil.
Standarden på hotellet var 3-stjärnigt utan egen restaurang, även rummet var litet, dock fanns det kylskåp eller minibar som dom kallar det, flytta ut det som är dyrt och in med det medhavda som är billigt.

Staden är underbart vacker och närområdet innehåller mycket intressanta utflyktsmål, första dagen besökte vi en grekisk restaurang med god mat till ett rimligt pris, (varför är vi Svenskar så otroligt prismedvetna när vi kommer utomlands?).

Priset på upplevelsen på sockerslottet kostade i stort sett lika mycket som på det tidigare hotellet plus att när man betalar med Svenskt Visa-kort så tillkommer ett tillägg på 4%, detta faktum retar mig även om det inte gäller några stora pengar men just principen, skulle inte våra internationella Visa-kort kunna utnyttjas utan extra tillägg, varför skall jag som kund belastas med vad hotellet får betala till kortföretaget, grrr.

Vi lämnar Sönderborg och styr vidare mot Flensburg och Vingrossen, resan dit tar ungefär 50 minuter. Thomas på Vingrossen möter upp och visar runt på deras nätbutik, det är semestertider vilket innebär att han och ytterligare en person sköter butiken.

Vi pratar om näthandeln och vilka problem som den brottas med, det är stöldrisker, transportbolag som vägrar att transportera alkohol. Fraktpriserna är inte fel hos Locadi men dom är den ende aktören som kan få det att fungera, dock dröjer alltför lång tid från upphämtning till utlämning. Bussgods är inte den ultimata partnern, det kan ta fem dagar från Sundsvall till Karlstad och då undrar man om det tar lika lång tid för övriga försändelser från Sundsvall.

Thomas är väldigt nöjd med Bottelprice som informerar kunderna om olika problem och vilka butiker som är lämpliga att handla från. Vingrossen har under senare tid varit mycket aktiva med att uppdatera sin hemsida med fördelaktiga erbjudanden vilket visar att dom verkligen vill vara kvar på marknaden.

Jag lämnade Thomas och VG efter att ha inhandlat en hel del av de erbjudanden som dom har, jag tror att dom har kommit över sina starproblem och kan vara ett seriöst alternativ i framtiden, men men som alltid vi får se vad framtiden har i sitt sköte.

Vår resa startade efter ett oplanerat kaos, jag hade inte bokat i tid tyckte hustrun och nu fick det bli hur (snyft) dyrt som helst för nu skulle vi iväg, förutsättningarna var givna, jag var den betalande delen av oss två.

Bokning av färja från Göteborg till Fredrikshamn 18/7 kl. 08,00 innebar att väckarklockan ställdes på 02,30, sova före tja inte jag i alla fall. Nåväl 03,30 blev startiden från Karlstad, när man kommer ner i Dalsland står fartkamerorna tätt som ett spjälstaket, det plingar i GPS:n som den värsta glassbil, vi lyckades, (tror jag) komma bötesfria till Göteborg.

På färjan och snabbt som tusan upp och leta en sittplats, inköp av något ombord är inte att rekommendera, prisnivån är aningen oförskämd.
Fredrikshamn i sikte 11,15 rullar vi av färjan mot vårt första nattläger, Rold Storkro, (bokad helt i blindo) utanför en mindre stad som heter Skörping. Vi anlände strax före kl 14,00,
en 5-stjärnig kro mötte oss med ett leende, vi installerade oss och upptäckte att stället innehöll både bastu och inomhuspool. Likt två ystra gråsälar plaskade vi omkring i poolen till hotellpersonalens förskräckelse, sent omsider upptäckte vi att det gick att dra för gardinerna till poolrummet.

Efter att ha torkat och dressat upp intog vi restaurangen med ett barns nyfikenhet. Matsedeln gjorde att jag nästan tog en smakbit av pappersvarianten, vi beställde och vips så kom det in dryck och några minuter senare kom förrätten in. Varmrätten dröjde men efter 10 minuter kom servitören in med en aptitretare som kompensation för väntetiden, oss gick det ingen nöd på, vi satt med en underbar utsikt över landskapet med ett hjorthägn som närmaste blickpunkt.

Varmrätten avnjöts och vi båda konstaterade att Danmarks bäste kock antagligen hade gömt sig i köket, vi avslutade måltiden med var sin Irish coffee på uteplatsen medan solen sakta sänkte sig, vad mer kunde man önska sig.
Sängdax, två underbart sköna sängar tog emot oss och vi sov som uttröttade skoghuggare, jag snarkar något alldeles för djävligt enligt hustrun, kan inte kommentera då jag aldrig hört något snarkande.

Dag två på detta ställe förflöt ungefär som dagen innan med undantag av en längre skogspromenad, vi stängde delfinariet för insyn och hade lika roligt som dagen innan, man blir som barn på nytt.

Kostnaden för rummet var c:a 1100:- svenska kronor per natt, men det var värt varenda öre, vad maten kostade avslöjar jag endast under vapenhot. Jag kan dock berätta att man får vad man betalar för och någon bantningskur var vi inte ute efter. Stort plus till personalen.
//Lennart

Nåväl jag beställer väl tolv flaskor via systembolaget och erlägger genast avgift, spritskatt, moms och fraktkostnad för dessa, troligtvis så kommer systembolaget att låta mig vänta minst en till två månader innan jag kan hämta ut mina flaskor så det gäller att vara förberedd. Allt detta onödiga krångel för några hundralappar i spritskatt till staten, förmodligen kostar det mer för systembolaget att ombesörja denna leverans än vad dom tjänar på den, man kunde skratta åt eländet men det blir som vanligt bara att skatta, någon (idiot) skrev en gång att “Skatta dig lycklig”, jag misstänker att denne led av dyslexi och hade glömt bort att det skulle vara “Skratta dig lycklig”, det gör jag varje gång som min leverans från Europa levereras till min lilla by.
Om nu Farbror Tullén varit och rotat i mitt paket så inte tusan skrattar jag, då gråter jag.

Man kan börja undra om denna avlyssningshysteri är född under samma himmel som spritskatten, det skall ju bara anställas några hundra personer som skall läsa våra mail och lyssna på vårt alldagliga snatter i telefonen, detta måste vara ett alvarligt intrång i vår integritet, storebror vet allt om dig. Vi kanske får en avlyssningskatt som skall betala allt detta trams, mig förvånar ingenting längre.
Kanske har dom fått nya grepp när det gäller vår importerade hushållsalkohol, vi kan varken ringa eller maila några beställningar då kan vi bli beskattade, aha så var det.

Att tro att några terrorister skulle avslöja per telefon eller mail att nu bombar vi Stockholms tunnelbana är väl antagligen lika med att tro på Jultomten. Jag tror att en föryngring av politiker borde ske omgående, jag saknar förtroende för dessa i dag styrande som endast har ett syfte att hänga kvar så länge det behövs för att få en rejäl pension. Vi är i behov av unga driftiga människor som ser verkligheten och inte gamla uvar som lever i det förgångna.

Låt systembolaget vara kvar men sänk prisnivån till vad övriga medlemmar inom EU betalar annars kommer importen av sprit att öka tills systembolaget blir överflödigt, ingen betalar mer än han eller hon måste.

Lennart