Olle har återvänt efter en kortare ledighet som mestadels utgjordes av ett whiskypimplande i närheten av ett värmeelement i köket, den stränga vintern har gjort att han övertygade sig själv att sprit fryser inte och då gör inte jag det heller om det finns tillräckligt mycket i blodet.

På sitt skrivbord ligger ett brev från högste chefen, Olle river upp detta och får en smärre chock, ”Du är inbjuden till en överlevnadskurs den 10/2”, Olle läser om om igen men fattar inte vad denne överambitiöse chef vill få ut av detta. Nästa chock kommer när han ser att kursen går av stapeln i Abiskos nationalpark.

Det framgår klart och tydligt att några invändningar mot kursen inte är att rekommendera utan det gäller att bita ihop följa sina olycksbröder och systrar på detta uppdrag i fyra dagar. Biljetter på flyget är bokade till Kiruna och därefter avresa med hyrbil till Abisko.

Olle inser att han inte kan neka till denna resa men i huvudet snurrar det runt, jag som inte ens har ett par riktiga långkalsonger och den gamla vinterjackan har säkert bäst före gått ut på.
Det blir till att skaffa en riktig vintergarderob, huga undrar hur mycket whiskyflaskor detta kostar.

Lena kan inte annat än skratta när Olle kommer hem och berättar att han skall på överlevnadskurs i Norrland, du som inte ens går ut och skottar snö när det är mer än 10 minusgrader, detta blir en upplevelse för dig.

Jävla sadist denne Adamsson, slänga ut människor i vildmarken där det säkert är mer än 30 minusgrader i en massa snö. Några övriga detaljer framgick inte av inbjudan så det gäller att rusta sig väl, vilken whisky är bäst mot kylan och hur många behöver jag för att överleva.

Deltagarna samlas för vidare färd mot flygplatsen, Olle inpackad i en vinterdress som om han skulle till Sibirien, chefen delar ut ryggsäckar med diverse innehåll till deltagarna med reservation att dessa inte får öppnas innan vi nått Abisko.

Flygresan är avklarad och de fem stapplar ut i minus 25 grader för att ta hyrbilen till Abisko, väl framme väntar en erfaren guide på dom vid en liten stuga som saknar rinnande vatten och har ett utedass som enda möjlighet att uträtta diverse behov. Stugan skall nu göras i ordning, det skall eldas i kaminen och i vedspisen, först måste dock veden huggas och bäras in.

Olle smiter iväg till utedasset för att stärka sig med en rejäl whisky, det blir en det blir två sedan knackar det på dörren för nu är det näste som behöver lite avskildhet, några längre sittningar är inte att rekommendera.

I stugan har det börjat lagas mat på vedspisen, någon har lyckats skala potatis med en morakniv och en bit torkat renkött ligger på köksbänken som enda komplement till denna måltid, att värma snö för att få vatten ingår också som en del i överlevnadskursen.

Chefen beordrar lystring och öppnandet av ryggsäckarna blir en punkt på dagordningen, i dessa säckar finns fiskeutrustning och nödproviant av olika slag, nu gäller det att hushålla med nödprovianten och försöka fånga sin egen fisk nästa dag, isborr finns att medtaga.

Morgonen gryr, det är mörkt, kallt och blåser rejält. Utanför huset står 6 snöskotrar som skall användas för en färd mot en liten sjö där det enligt guiden finns fisk, denne guide är av norrländs härkomst och inte speciellt pratsam utan visar mer med handen vad som skall försigå.

Chefen har fått akut kallelse till Kiruna för det är något han måste ordna, att han bokat ett hotellrum i Kiruna är det ingen som vet, han försvinner i hyrbilen och undrar vad han skall förnöja sig med i kväll på hotellet, en god måltid med lite vin och eventuellt en liten lappflicka som sällskap.

Fem snöskotrar drar iväg för en timmes färd mot en pöl ute i ingenstans enligt Olle, någon rädsla för fjällpolisen har han inte utan whiskyflaskan är i säkert förvar i ryggsäcken, att han ibland stannar är det ingen som bryr sig om, det är en väl uppkörd led så han hittar oss tänker de andra. Olle stannar och tankar i sig lite whisky och lite mer, värmen kommer krypande inifrån och livet är uthärdligt.

Naturligtvis så missar Olle skoterleden och följer ett annat skoterspår och hamnar utanför en liten stuga, han knackar på och där inne sitter en liten lappgubbe med ett dricksglas hemkört på bordet, mysig karl tänker Olle, han bjuder Olle en sittplats vid köksbordet och häller genast upp ett dricksglas med hemkört från en 25-litersdunk, skål säger han.

Olle berättar att han var på väg till nåt tjärn för att fiska med sina kompisar men tappade bort dom i snöyran, gubben skrattar och säger i den tjärnen finns det ingen fisk så där hade ni kunnat fiska hur länge som helst. Hur vet du detta säger Olle, jo säger gubben innan isen hade lagt sig så fiskade jag där med dynamit så det som är kvar är inte vid liv, men jag har några fiskar kvar som du kan få.

Olle bjuder sin nyfunne vän på whisky och gubben frågar, hur gör du den smakar nästan som fotogen men med mera värme. Härute är det självhushåll som gäller, knäppa en vilsegången ren och lite ripor är vardagslivet.

Lappgubben var 84 år och vig som en katt, något mänskligt sällskap hade han inte haft på många år och någon vilsekommen stadsbo hade han inte förväntat sig heller i denna bistra vinter. Jag har lagat lite renkalopps, vill du smaka säger gubben, ja tack säger Olle.

Efter ytterligare några glas med hemkört så tar Olle farväl av denne lille sympatiske man och vinglar iväg till sin skoter, färden bli aningen hit och dit men Olle är glad och han har fyra fina fiskar med sig och en god renkaloppsgryta i magen.

Stugan skymtar i grådiset och Olle funderar på hur han skall förklara sin frånvaro, i ett försök att se någorlunda nykter ut äntrar han stugan med fiskarna i handen, därinne sitter resten av gruppen och knaprar på nödprovianten. Jag kommer med maten, fick ni ingenting säger Olle.

Allas ögon riktas mot Olle och frågan han väntat på kommer blixtsnabbt, var fiskade du? Jag kom till ett annat tjärn och på 10 minuter hade jag fått dom här sedan åkte jag lite vilse innan jag kom tillbaka så därför är jag lite sen, men väl bekomme nu får ni laga till dom så vilar jag en stund, väck mig när maten är färdig.

Nästa morgon fyllde Olle sin ryggsäck med ett par flaskor whisky och åkte till lappgubben som fortfarande funderade på hur han gjorde sprit av fotogen, de festade, åt ripa och drack hemkört till maten och på kvällen kom Olle åter med nya fiskar.

Dagen för återresan kommer chefen tillbaka med hyrbilen och ursäktar sig med att det uppstått problem på kontoret som han fått lösa via telefon, men alla ser glada och lyckliga ut så jag hoppas det har varit lärorikt och stimulerande erfarenheter att samarbeta för brödfödan.

Vad det hela gick ut på var det ingen som visste men alla var lyckliga över att det äntligen var över, Olle hade nästan något nostalgiskt i ögonvrån när han lämnade stugan och tänkte på lappgubben ute i vildmarken som var så bekymmerslös och nöjd med tillvaron.

Det kommer aldrig att gå att stoppa inflödet av alkohol med övervakning eller skatter om svenska staten inte sänker alkoholskatten till övriga Europas nivå, över 50 % av all alkohol som konsumeras i Sverige kommer in utan att alkoholskatten betalas, borde inte detta sända signaler till regeringen om att de håller på med överförmynderi men blundar för verkligheten.

Sänk alkoholskatten till hälften så försvinner all Internetimport och smugglarna försvinner, att detta skall vara så svårt att förstå detta förundrar mig. Ordet folkhälsoskäl försvann omedelbart när svenska staten förlorade rätten att neka sina medborgare att själva importera sin alkohol från andra länder i Europa i enlighet med fri rörlighet för varor och tjänster, men då skulle vi betala svensk alkoholskatt, är det någon som kan förklara innebörden av fri rörlighet av varor tjänster när det blir ett sådant undantag skapat av våra folkvalda.

Nu har internetspritimporten tagit oanade höjder, staten missgynnas, smugglarna missgynnas, de som gynnas är andra länder ute i Europa som får in alkoholskatt, moms och detta medför ett icke oävet tillskott av skattepengar från oss Svenskar.

Locadi har under många år försett oss importörer med alkohol från nätbutiker ute i Europa men nu verkar dom vara illa utsatta av Kungliga tullverket, beslagen duggar tätt och den ene efter den andre drar sig ur samarbetet med dom. Bussgods som vidareförmedlar transporterna inom Sverige åt Locadi är ett nyuppfunnet slowmotion inom transportnäringen.

Skulle all distribution av varor inom Sverige bli lika behandlade som bussgods behandlar internetspritleveranserna så skulle ingen få några färskvaror på sitt bord, mögligt bröd och köttfärs som datumet gått ut för för längesedan, magsjukan skulle sprida sig mycket värre än svininfluensan.

Att bussgods är ägt till större delen av landsting och kommuner är en kombination som är rent skrattretande om vi betänker orsaken till Sveriges regerings önskemål med folkhälsan som skäl för att förbjuda privat import av alkohol via nätet.

Nu finns krafter igång för att begränsa frimängden av alkohol, många av nykteristerna inom regering och riksdag vill återinföra de gamla reglerna, 1 liter sprit och en sexpack starköl.
Om man inte vill dricka alkohol så är det ingen som rynkar på nosen för det, låt oss som tycker om en god whisky eller cognac göra våra val i en demokratisk anda.

Sluta tramsa med oss vuxna människor, vi kan ta våra egna beslut utan inblandning av storebror staten, lägg inte ner systembolaget, sänk spritskatten istället.
Den som dricker för ruset enbart den kommer aldrig att vara beroende av priset på alkohol.

Tyvärr så dog denna folkrörelse ut i och med att införselkvoterna förändrades och smugglarna insåg att svensken var en törstig person som totalt struntade i var alkoholen kom ifrån, bara den var billig. Det började säljas industrialkohol som var utblandad till 40 %, var den kom ifrån var inte så noga.

Att en del skrupellösa personer sålde träsprit vilket medförde att människor dog eller blev blinda hade de ingen pardon, det var bara profiten som hägrade. Vi kom till det svenska dunksamhället, en dunk 5 liter ”ren” sprit för c:a 400 till 500:- var ju rena reapriset jämfört med systembolaget, detta attraherade ungdomarna som hade låga eller obefintliga inkomster, försäljarna krävde sällan någon ålderslegitimation.

Senare etablerade sig gränsryttarna som inköpte billigt alkohol i Tyskland och sålde via sina garageaffärer sina produkter till ett rimligt pris, tullen hade en hel del övervakning och fångade en del av dessa alkoholresenärer och försökte påvisa att några hundra liter sprit och några hundra liter öl inte var för eget bruk, dock misslyckades de som oftast då dessa garageförsäljare sällan åkte fast i tullkontrollen och alltid hävdade att det var till födelsedagsfester, bröllop etc.

Under mitten av 90-talet började svensken upptäcka att det gick alldeles förträffligt att via Internet att importera sin alkohol och då föddes internethandeln men då vaknade statsapparaten och vi förbjöds omgående att importera alkohol via andra länder med lägre alkoholskatt i folkhälsan tecken.

Att andra medborgare i EU kunde utföra detta var inget som bet på våra svenska folkvalda politiker oavsett partifärg förvånade många som såg högerkanten som ett parti som förespråkade frihandel och gemenskap enligt EU:s direktiv.

Vi blev bestulna på vår importerade alkohol som förvarades i bergrum och andra platser i avvaktade på ett beslut från EU-domstolen där svenska staten förväntade sig ett förbud med folkhälsan som skäl. Att EU-domstolen fattade ett annat beslut gav regeringen kalla fötter och så snabbt som beslutet om att den svenska alkoholskatten skulle betalas om man själv dristade sig till att låta någon annan transportera alkoholen till Sverige.

Detta blev ett historiskt beslut, det tillkom så snabbt att den svenska regeringen slog världsrekord i lagstiftning, allt på grund av risken att gå miste om alkoholskatten.
Helt plötsligt så tillkom en något underlig skatt om man inte betalat sin alkoholskatt innan införseln, en s.k. transportskatt. Var dom fick den idén från kan man undra.

Allt detta skapar ett löjes skimmer över oss svenska medborgare, vi blir av andra medborgare inom EU och resten av världen betraktade som alkoholmässigt klent begåvade, vi klarar inte av att dricka annan alkohol än den som svenska staten säljer via systembolaget.

När vi själva transporterar denna alkohol över gränsen så är det legalt men om vi låter någon annan göra det i vårt ställe så är det om än inte olagligt men skall beskattas med svensk alkoholskatt, vem är det som avgör skillnaden.

Att smaken på vissa av dessa essenser ibland inte kunde leva upp till smaken var det ingen som rynkade på näsan åt med lite fantasi så svaldes dryckerna som om dom hade varit äkta.
ekspån var en vanlig ingrediens för att framställa whisky av hembränt, en sörja av spån och hembränd sprit som sedan silades av och användes vid högtidliga tillfällen, huga vilken smak.

Denna folkrörelse pågick under hela 90-talet med fler medlemmar än någon annan verksamhet i Sverige, våra politiker underskattade denna folkrörelse och dess inofficiella medlemmar så gravt att hotet mot systembolaget började bli en faktor att räkna med.
Inköpen på systembolaget inskränkte sig till öl och vin men experiment med dessa ädla drycker tog också fart i mitten på 90-talet.

Uppskattningsvis så spekulerades det om att om man tände en lampa på kartbilden för varje hembränningsapparat som var i drift så skulle Skansen under Julmarknaden se ut som om det vore nedsläckt.

Tillverkningen av öl var mera lekstuga än smakrik öl, det såldes ölsatser av alla de slag och många stod och försökte följa något luddiga instruktioner om tillverkningsprocessen, det mesta slutade med en ölliknande produkt med en bottensats av något odrickbart element som absolut inte fick blandas ner i ölglaset för då inträdde en ofrivillig sitting på dasset.

Vintillverkningen har alltid pågått i våra svenska hem men med nya metoder och vinsatser som skulle vara färdigt vin på endast några veckor ökade detta fenomen dramatiskt. Att smaken på det framställda vinet inte alltid var det bästa gjorde ingenting, det gick alltid att förädla eländet i hembränningsapparaten om det smakade räven.

Det som var lite kuriosa i denna hantering var att på alla förpackningar av jäst så informerades man om att mängden frukt och bär skulle vara den huvudsakliga ingrediensen, maskrosvin var förbjudet då detta inte följde de av myndigheterna stipulerade mängden frukt eller bär.
Att utrota sina maskrosor hade blivit ett problem för våra folkvalda, vem fan dricker maskrosvin frivilligt om man inte är medlem i ett grönt parti?

Under denna tidsperiod kulminerade fenomenet knytkalas där alla fick dricka medhavd dryck utan att det var olagligt, det ställdes fram petflaskor med spritinnehåll utan att någon reagerade. Alla hade alltid någon ”bekant” som brände, själv var man oskyldig utan man hade bara fått lite smakprov.

Under dessa knytkalas hände många roliga saker men om vi håller oss till alkoholen så blir det enklare, när någon öppnade en flaska inköpt på systemet med det karaktäristika klickljudet från en kapsyl som är oöppnad blev det tyst som på en begravning och den församlade menigheten suckade ”stackars jävel som måste gå till bolaget”.

Hembränning har alltid förekommit Sverige och även i våra nordiska grannländer som Norge och Finland, Danmark var ett undantag för där var öl, vin och sprit relativt lågt beskattad.

Våra införselkvoter var mycket restriktiva och tullen bevakade gränsen med en nitiskhet som endast statsbyråkrater kan, vi fick införa en liter alkohol och en sexpack öl, ve den som överskred dessa kvoter.

Ur detta föddes en hembrygdsrörelse av sällan skådat mått, det var i början lite kämpigt att inhandla aktivt kol för rening av produkten men många använde akvarium och kolfilterfläktar som argument för att inhandla aktivt kol, att man blev behandlad som suspekt individ när inhandlandet av aktivt kol motsvarade 100 kolfilterfläktar eller akvarium som torde innehålla minst tio kubikmeter vatten var en nesa som man fick ta.

I slutet på åttiotalet öppnade butiker med försäljning av aktivt kol och allehanda essenser för att stimulera hembrygdsrörelsen sina portar och helt plötsligt så exploderade marknaden för dessa företagsamma butiksägare, det såldes aktivt kol, essenser och tillbehör som kamouflerades som mejeritillbehör i oanade mängder.

Att detta helt lagligt kunde säljas utan att statsapparaten överhuvudtaget inte inskränkte rätten är och förblir en gåta, ibland undrade man om dom helt enkelt blundade för eller inte fattade vad som pågick uti den svenskes folkhem.

Många införskaffade eller lånade en hembränningsapparat, med turbojäst och lite extra tillsatser så jäste 25 literdunken med mäsk på mindre än en vecka sedan var det bara att hälla i apparaten och börja koka sin egen sprit, detta fenomen var redan välkänt bland landsortsbefolkningen sedan urminnes tider då avståndet till närmaste systembolag var astronomiskt.

Nu hade detta blivit en folkrörelse, man brände fram c:a 6 till 7 liter färdig sprit av varje 25 liters dunk med mäsk och det var en fröjd att kunna lura staten på spritskatten. En del var då inte så noga med reningen då det primära var YPK, att det smakade finkel var bara en bieffekt av det hela. Så småningom lärde de flesta sig att använda aktivt kol och många gånger blev resultatet en mycket fin produkt som kallades chateau de garage efter tillverkningsplatsen.

Chefen hälsar alla välkomna till bords och meddelar att kvällens måltid består av oxfilé med friterade potatisar, och att det är fritt fram att beställa dryck.
Påfågeln har dressat upp sig i röda långstrumpor, en byxkjol i gråvitrandigt tyg och en kråsblus i en hemsk gul färg, Olle tycker hon ser ut som en vandrande tequila sunrise.

Det tjattras fram och tillbaka om vad som skall beställas för dryck till maten, Olle börjar tröttna på detta och beställer en stor stark och en sexa gammeldansk, chefen som heter Anders G. Adamsson, inget vet vad G:et står för men det har under åren spekulerats vilt och någon fyndig person har påpekat att det står för Anders ”Gummit” Adamsson efter en känd tillverkare av preventivmedel.

Maten är avklarad när chefen meddelar att ett lokalt band har hörsammat kallelsen från chefen att spela och spexa lite för personalen, efteråt blir det en timmes dans för de som är sugna på att virvla runt i musikalitetens värld.

Spexandet håller en låg nivå nästan som en parodi på Evert Ljusbergs framträdande men det skrattas och applåderas mest för att inte förarga chefen som småler och tycker att han gjort ett kap med denna lokala variant av underhållning.

Dansen tar sin början och Olle bjuder upp påfågeln i en tryckare, hon är dansant som om det gällde att flytta ett stort skåp men hon njuter av framfarten när Olle styr som en kapten i flottan, efter två danser ser Olle sin chans och smiter till baren och beställer en whisky.

Chefen Anders som är lite tänd på fru påfågel ser sin chans och bjuder upp henne i en vals, ja orkestern spelar något som kanske var vals eller något odefinerbart men ingen bryr sig, Anders svävar iväg med Ulrika som om han vore en Travolta, hon känner att han har ett intimt intresse som smickrar henne, hon har inte haft en riktig man sedan hon skilde sig från borgarrådet Cederhöök på grund av att han förälskat sig i sin sekreterare och gjort henne med barn och fått lämna sin post och återgå till postsorteringen på Stockholm norra.

Anders trycker sina lekamliga företräden närmare Ulrikas och de dansar utan att tänka på omgivningen, hon känner att han är en man som åtrår henne och hon hänger sig totalt, han viskar något sensuellt i hennes öra och hon fnittrar som en tonåring, ”Nu har jag halva inne” tänker Anders och fortsätter att klämma Ulrika allt närmare.

Olle har tankat redigt i baren eftersom det var helt legitimt enligt chefen som endast hade en enda tanke och det var att få Ulrika i säng, hans eller hennes hade mindre betydelse bara det blev resultat så var han nöjd.

Orkestern avslutar sitt framträdande med sista dansen och tackar för sig, Olle smyger iväg till den stängda baren och fiskar upp en flaska whisky som han åderlåter på en tolva och känner att livet som chef för inköpsavdelningen inte är så dumt ändå.

Chefen tackar för sig och önskar alla välkomna till morgondagens övningar i kulturell mångfald och landsöverskridande offerteringar för den offentliga sektorn.
Han tar Ulrika i handen och vandrar iväg mot rum 218, hon bor på 216 och propsar på att de skall gå in till henne, han protesterar inte utan följer med, dock lämnar han henne för han har beställt champange och kaviar till sitt rum som han hämtar.

Morgonen gryr och de flesta sover som små grisar, chefen som är en veteran på detta område har inte bokat in någon föreläsare före klockan 11.00 varför det finns god tid för rekreation och frukost innan alla nyktrat till.

Olle känner att nattens sömn har varit god och han är lite nyfiken på hotellets faciliteter varvid han redan klockan åtta rumlar ur sängen och ämnar sig iväg för att frukostera, han lämnar rum 220 och i samma ögonblick lämnar chefen rum 216 iförd bara ett par röda kalsonger, Olle låtsas inte se något utan hälsar artigt och försvinner ner i frukostmatsalen.

En mörkhyad man från något okänt land i Afrika har börjat föreläsa om betydelsen av internationell integration av alla oavsett etniskt ursprung och dess fördelar i ett upphandlingsförfarande när nu Sverige har anslutit sig till den Europeiska marknaden och även blivit dess ordförande i sex månader.

Lunchen klockan ett kändes som en befrielse för Olle, ett litet snedsprång in i köket där den välvillige kocken sålde två gammeldansk för den facila kostnaden av 50 kronor styck tyckte Olle var rena rama fyndet.

Hemresan påbörjades klockan 14.30, ingen ville egentligen köra men påfågeln som av någon konstig anledning fått luft under vingarna erbjöd sig att köra minibussen, två motorstopp senare och några onödiga ursäkter så kommer minibussen äntligen iväg mor hemorten.

Färden med påfågeln vid ratten känns som en rundtur på radiobilbanan på Liseberg tycker Olle, men va fan bara vi kommer hem så får det ordna sig för jag kan ändå inte köra och värre än när Mats körde rally hit kan det inte bli.

Efter många om och men avslutas färden hos Olssons biluthyrning och alla applåderar chefens invitation till denna intressanta upplevelse, Olle tycker det är hyckleri men konstaterar att fri sprit är aldrig fel om än i företagets regi, vad månde komma härnäst tänker han.

Högste chefen har inbjudit Olle till en konferens i förhandlingsteknik på Hotell Selma Lagerlöf i Sunne, chefen kommer själv att närvara som observatör för sina undersåtar
vilket får deltagarna att se det som en övervakningskurs.

Resan startar med en hyrd minibuss från Olssons biluthyrning, ortens ende biluthyrare och en god vän till chefen, ingen vill egentligen köra men Mats på enheten för medicinska inköp tar
ratten. Mats är i grunden gammal rallyförare och de flesta fasar för vad som komma skall.

Gruppen består av Olle, inköpschef på materialanskaffningen, Eva sekreterare i förhandlingsgruppen, Stefan inköpare transporttjänster, Evert ansvarig för fastighetsunderhållet yttre fastigheter och landstingsrådet Ulrika Cederhöök, allmänt kallad påfågeln för sina totalt misslyckade klädkombinationer.

Resan går i rasande fart med Mats som kör som om det vore en upprepning på svenska rallyt, några livsfarliga omkörningar senare är det rast för frukost, det får bli ett Rasta värdshus.
Chefen stegar in och betalar med ett platinakort som blänker som en nypolerad kylarprydnad på en Rolls Royce.

Efter en stadig frukost går resan vidare och två timmar senare dyker den magnifika byggnaden vid Frykens strand upp som en herrgård i kolossalformat upp, den skimrar som en guldgul whisky med mersmak tänker Olle.

Alla har fått enkelrum då det är kutym att ingen skall behöva lida för att någon eventuellt skulle snarka och förstöra den andres sömn, Olle välsignar detta faktum och ser även en chans att kunna smaka lite på den medhavda whiskyflaskan utan att någon behöver bli involverad.

Lunchen i restaurangen består av kyckling med ris eller kokt torsk med potatismos, likt små barn i matkön på skolan samlas alla på ett led och väntar snällt på sin tur, dryck till maten, givetvis vatten eftersom alla vill visa chefen en hälsosam attityd, hycklare tänker Olle och beställer in en stor stark.

Olle som är ett födgeni smyger ut i köket och får två sexor gammeldansk som han betalade kontant för till kocken som smålog, inte första gången detta händer tänkte Olle när han får se chefen på andra sidan i köket halsande en stor vodka. Öga mot öga, och så skrattade chefen och säger du var lika listig som en räv du Nilsson, du vet vad du vill ha.

Konferensdeltagarna samlas i ett mindre rum och en lite förvirrad man från ett välkänt utbildningsföretag presenterar sig som Olov Stenvråk, en förvanskning av namnet Svensson anar Olle. Olov börjar med att försöka få igång en trilskande overhead som inte vill få till någon skärpa då han lagt sina overheadbilder upp och ner med skyddspapper på.

Vad som nu händer är en enda lång gäspning, hela eftermiddagen känns som en lång uppförsbacke, Olov pladdrar på om incitament för förhandlingsteknik och processer som ger fördelar i själva upphandlingsförfarandet. Ingen lyssnar alla väntar på att han skall släcka den förbannade overheadapparaten och avsluta.

Klockan närmar sig 16 och chefen som varit på rundvandring i lokaliteterna kommer in och avbryter sammankomsten och tackar Olov för ett givande föredrag som han inte hört ett ord av men det hör till. Olov plockar ihop sina overheadbilder och känner sig nöjd med sitt jobb, ingen somnade i alla fall och det är bara det ovanlig.

När Olle kommer ut ur huset är cykeln försvunnen, någon jävel har snott den. Olle rusar in i huset, halkar på hallmattan och kanar in i köket där en förvånad Lena ser sin man utföra konster som vanligtvis endast uppvisas på en cirkus.

Min cykel är stulen, du får skjutsa mig till jobbet, men kör själv säger Lena, inte heller säger Olle, igår kom myndige konstapel Andersson hit när jag cyklade iväg och han misstänkte nog att jag var onykter och jag är inte riktigt säker idag heller.

Lena skjutsar Olle till jobbet, han kliver ur bilen och säger. ”Kan du inte ta bort mattan från hallen och säga till moster att du gett den till en ensamstående mamma med åtta barn som tyckte den var så fin och att den skulle passa att ha i barnens sovrum för det är så kallt på golvet och att alla barnen älskade mattan.”

Mattan stannar om än bara idag under mosters besök, hoppas hon halkar på den tänker Olle, jäkla sadistkärring dela ut benbrottsfällor till oskyldiga människor.

Olle möter Anders som verkar vara i upplösningstillstånd, har du köpt något förbandsmaterial av säljaren som jag bokade in dig med igår. Nej för fan säger Olle. Anders verkar lättad han har nämligen hittat ett förråd som innehöll förbandsmaterial för flera år framåt, verkar vara samma försäljare.

Den jäkla ormen, här lurade han på min tidigare chef en massa kartonger med förbandsmaterial som han gömde i ett förråd för att han kände sig lurad och inte ville att någon skulle hitta detta emedan han fortfarande var i arbete.

Detta var förklaringen till att han helt plötsligt hade kommit åkandes på en alldeles ny cykel när den gamla hade varit trotjänare i över 20 år och nästan gömt den på den allmänna cykelparkeringen.

Olle sätter sig vid datorn och börjar författa ett brev till denne lurige försäljare.

Olle Nilsson
Inköpschef

Där fick han den ormen tänker Olle och trycker på skicka mail.

Denne slipade säljare har redan förvissat sig om att Olle är lite svag för starkare drycker vilket gör affärerna betydligt lättare, finsmakarna som börjar med att babbla om vinårgångar och vilka vingårdar som är bäst är bedrövligt tröttande och som regel svårflörtade.

Menyn tillhandahålls av en något stram hovmästare som frågar om herrarna vill ha något att dricka innan medan dom utvärderar menyn, säljaren visar med handen att Olle får bestämma.
Lite ovant känns det, inte som när leverantörerna skickar med en flaska Grants vid Jul som tack för gott samarbete under året.

Olle bestämmer sig för en öl och en gammeldansk, ett gott val säger hovmästaren, säljaren vill ha detsamma. Öl och gammeldansk kommer in och Olle känner ungefär att han drömmer och inte vill vakna. Skål då säger säljaren och Olle är inte sen att fatta glaset, ner med gammeldansken och en slurk öl efter gör inte ont.

Säljaren föreslår en löjromstoast som förrätt, Olle nickar. När säljaren frågar om Olle vill ha en snaps till förrätten protesterar inte Olle, det beställs två nya öl och två sexor OP.

Varmrätten kommer in, säljaren har beställt två tornedo rossini och en flaska rött vin, Olle tömmer det sista i ölglaset, OP är redan historia.

Maten är avklarad när försäljaren föreslår en cognac till kaffet, Olle känner sig som en kung. Nu börjar det likna nåt.
Kaffe och cognac kommer in inga eländiga fyror utan rejäla åttor, Olle smakar lite försiktigt och njuter av den goda smaken, inget kattpiss det här inte.

Efter att kaffet avslutats smyger försäljaren fram en broschyr om allehanda förbandsmaterial som finns till förfogande, Olle nickar och försöker läsa vad som står i broschyren men i avsaknad av sina läsglasögon så flyter allt ihop till en enda röra av bokstäver.

Olle ursäktar sig med att han glömt sina läsglasögon och ber att få ta med broschyren till jobbet för att studera dessa fantastiska erbjudanden, säljaren känner sig lite lurad och försöker med ett leende att läsa broschyren för Olle.

Olle känner att bli påtvingad något när han inte är nykter är ingen god idé utan han stramar upp sig och säger. ”Jag vill vara säker på vad som fattas i lagret innan jag beställer, som du förstår är jag alldeles nytillträdd som chef för inköpsavdelningen och alla bitarna har inte fallit på plats ännu.”

Säljaren känner sig misslyckad och fruktar att kvällen har gått förbi orderblocket och endast ett minus på representationskontot. Han var en duktig jäkel på att supa men hal som en ål när det gäller inköp. I ett sista försök att övertyga Olle beställer han in två gin och tonic.

In kommer gin och tonic, Olle låter sig väl smaka medan säljaren gör ett sista försök att prångla på Olle några lådor förbandsmaterial som legat på lagret i snart 5 år. Att dessa inte sålde berodde på att de var väldigt svåra att hantera och passade endast för lindriga skador på underarmarna.

Kvällen lider mot sitt slut och försäljaren känner sig redigt berusad, Olle mera van känner att nu är det lika bra och gå hem för blir det några affärer så tar jag itu med dom imorgon. Dessa försäljare är rena rama gårdfarinasare med slips.

Klockan har hunnit bli halv tio innan Olle äntrar hemmet, han snubblar på ett par gympaskor som någon har ställt mitt i hallen och faller med ett brak på hallgolvet. Lena fruktar det värsta och rusar upp från tv-soffan. ”Vad i helsike har du trattat i dig idag, du blir bara värre för varje dag som går, fylltratt.”

Olle samlar ihop ben och armar och försöker resa sig men mattan är hal som en ål och han ramlar igen, ”Vem fan har lagt moster gamla trasmatta på hallgolvet, du vet ju att den är livsfarlig, en utmärkt anledning att skapa lårbensbrott”.

Lena en aning skamsen. ”Moster kommer i morgon och hälsar på, jag har en ledig dag i morgon och ville visa att jag uppskattade mattan som vi fick i present.” Olle skakar på huvudet och utbrister. ”Den här mattan kommer att bli vår död, jag skall arbeta på sjukhuset inte ligga där i en säng med benbrott.”

Lena anländer från sitt jobb som telefonist på kommunalkontoret, det luktar rökt salami i hela huset, Olle är inne på sin tredje whiskey och vrålar. ”Lena, kom hit” Lena befarar det värsta och tassar fram till Olle som sitter på altanen med en cigarr i munnen och dricker whiskey.

Omedelbart ställer Lena frågan, ”Vad i helvete håller du på med på en måndag är du inte riktigt klok”. Olle vänder sig om och säger, ”Jag har blivit chef för inköpsavdelningen och nu har jag rätt att fira”.

Lena frågar, ”Har du blivit nojig på gamla dagar eller skämtar du med mig”, nej säger Olle jag har fått ett nytt jobb, bättre lön, bättre villkor och sex veckor semester, de du. Lena fattar fortfarande inte vad Olle menar när han skriker jag är chef nu och då firar jag min första dag som chef.

Kvällen fortlöper, Olle tömmer hela flaskan med whisky och konsumerar ytterligare en cigarr, Lena är ovanligt tyst och återhållsam och låter Olle fira sin befordran medan hon skivar upp en bit falukorv och kokar lite pulvermos.

Morgonen gryr och Olle känner smaken av rök, mera rök och något som liknar vidbränd salami i munnen när han vaknar. Han är inte riktigt nykter och svajar av och an i badrummet när han försöker borsta tänderna, tandkrämen skvätter på spegeln och Olle sätter sig på toalettstolen i ett försök att nyktra till.

Lena är redan vaken och har kokat kaffe, starkt, ja mycket starkt för att försöka få Olle någorlunda respektabel inför dagens arbetspass som chef för inköpsavdelningen.

Efter tre koppar kaffe och en liten skiva bröd med ost är Olle någorlunda fit for fight. Han letar fram cykeln som han slängde i rosenrabatten när han kom hem igår och skall just cykla iväg när polisbilen stannar utanför huset och polisman Andersson börjar fråga om han sett något konstigt igår kväll.

Det har varit inbrott i tre hus på gatan och ingen verkar ha sett något. Olle tänker, vad skulle jag ha sett i min dimmiga värld.
Nej säger Olle, Jag såg ingenting konstigt men nu måste jag vidare till jobbet. Olle vinglar till och polisman Andersson ger honom en myndig blick som får Olle att rysa till.

Olle cyklar mot arbetsplatsen, cykeln verkar nästan som om den hade en egen vilja, det blir inte riktigt rakt men men huvudsaken är att man kommer fram resonerar Olle.

Olle äntrar sitt nya kontor, där har arbetskamraterna placerat en krukväxt på hans nya skrivbord med en liten lapp där det står, ”välkommen tillbaka nya chefen”, det måste vara Elsa på materialförrådet som ligger bakom detta dom andra är inte vakna för sånt här.

Olle smyger ner i sin breda kontorsstol och frestelsen att lägga fötterna på skrivbordet avbryts med att högste chefen kommer in och hälsar Olle välkommen i gänget. Han undrar varför det luktar rök i rummet, Olle vet väl att det är rökförbud inom landstingets domäner.

I ett desperat försök att dölja lukten från gårdagens bravader i whiskyn säger Olle ”Jag har några smörgåsar med salami i en matlåda och locket har hoppat av”.

Högste chefen plirar lite med ögonen och viskar till Olle, ”Firade Nilsson sin nya befattning igår så kan det inte ha varit någon dålig whisky, luktar lite Ardbeg eller möjligtvis Caola Ila”, nejdå säger Olle, det blev en liten skvätt Lagavulin. Chefen lyser upp, ”Ett gott val Nilsson, den är mycket god”.

Att utse Anders till arbetsledare var en god idé, Olle har nästan blivit arbetslös, Anders sköter allt på ett mycket bra sätt. Olle har bokat några möten med säljare av allehanda produkter, först i raden är en tillverkare av förbandsmaterial.