Hälsoresan – visitelsen. Del två.

Avslutningen på Lennarts Hälsoresa.

Efter ca 15 mils bussresa på dåliga vägar uppenbarar sig hälsohemmet i en glänta i skogen, ett gammalt mentalsjukhus på sovjettiden, numera ett hälsohem. Närmaste by ligger 5 kilometer från hälsohemmet, mottagningskommittén uppenbarar sig på trappan och hälsar alla välkomna till en upplevelse som dom sent skall glömma. I Olles tankevärld figurerar läkare som Mengele och hans experiment med den icke ariska rasen under andra världskriget.

Inkvarteringen i små rum med galler för fönstren gör inte tilltron till doktorn som hälsade välkommen större, sängarna består av den allra värsta sortens gnisselsängar, det räcker med att man blinkar så gnisslar det i flera minuter. Olle sköljer ner den sista juicen och ber en bön att det finns något ställe där det går att köpa mera vodka, annars kommer jag att hoppa omkring som en tilltänkt ingrediens i grytan som serverades på färjan.

Efter en orolig natt så är det väckning klockan 05.30 för att påbörja ett gymnastikpass innan frukost klockan 07.00, träningskläderna luktar svett och är fläckiga av juicer men har man så har man, nu gäller det att hänga på om man skulle få någon frukost.

Ett trettiotal svenskar med tomma ögon i alldeles för stora gympakläder hoppar omkring i en gympasal som håller max 12 grader, allt för att få igång blodcirkulationen eller vad han Estländaren sa, han såg ut som en alkoholiserad fanjunkare, stor röd näsa och en visselpipa som användes flitigt för att få upp tempot, det flåsades och stånkades från alla hörn, Olle längst bak decimerade sitt gympande till något runt en tredjedel av avsett uttag.

Frukosten serveras, salladsblad, morötter och grönt te, apelsinerna var slut. Efter måltiden väntar spa-behandling och oljeinpackning. Då hälsohemmet endast har en tunna med varmt vatten får de flesta vänta på sin tur medan personalen eldar grytan med ved dom knyckt från barnhemmet i grannbyn. Att vattnet inte känns så fräscht efter 30 olika kroppars badande gör inget, det är härdande enligt hälsohemmets chefsläkare, han var tidigare kapten i röda armen med sjukvård som specialitet, han drack upp sårspriten och fick därför ansvaret för sjukvårdarna.

Nu är det dags för oljeinpackningen, alla samlas i ett gammalt garage, där en gammal kompressor dundrar och en anslutning till ett oljefat av obestämbar kvalité och alla sprutas med en tryckluftspruta som det sår tectyl på. Olle smiter iväg och skonar sin kropp från detta vansinne, han har hittat en gammal man som rumsterar i ett källarutrymme och upptäckt att mannen förfogar över ett icke oansenligt lager av vodka, Olle köper 2 flaskor av den lokalt producerade varan och gömmer dessa i sin sportbag.

Lena kommer in i rummet och skriker – dom jävlarna har sprutat oss med vanlig motorolja och nu är avfettningen slut, vi ser ut som konserverade negrer allihop, utom jag tillägger Olle.
Nu är det kallat till sammankomst och middag som består av en soppa på kålrot och morötter, ett hälsobröd är också framlagt, Olle känner på brödet som är stenhårt och tänker; så uppfanns knäckebrödet av en lat bagare som glömde bort att han bakat.

Olle har upptäckt att det går alldeles utmärkt att späda ut det gröna teet med vodka, finkelsmaken i den lokalt producerade vodkan förtas nämligen av den något råa smak som teet har och där har vi en kombination som gör att två var för sig eländiga produkter harmoniserar med varandra, skål tänker Olle och sveper ytterligare en kopp te.

Olle undviker alla jippon med oljebesprutning och massagebad och vandrar ner i den källare där han hittade mannen som sålde vodkan, i ett annat rum där står en liten gumma och niger när han kommer in, hon lyfter på en duk och därunder finns det, korvar, färdiga köttbullar märke mamma Scan och en hel del annat. Olle som är hungrig köper några korvar och ett paket mamma Scans köttbullar, här skall festas i grönsakslandets högborg.

Dagarna fortlöper som dom började, vi svenskar är ett lydigt folk och de allra flesta underkastar sig den behandling som hälsohemmet erbjöd sina gäster, alla utom Olle som vandrade ner i vad han kallade sin himmelska källare för att inhandla diverse godsaker.

När vistelsen äntligen var avslutad skulle alla väga sig för att se resultat, Lena vägde 4 kilo mindre men Olle vägde 4 kilo mera, ett nollresultat för hälsokuren tyckte Olle och försökte inbilla Lena att han hade en perfekt vikt som inte ens ett hälsohem rådde på.

Nu kan man ju fråga sig vad vi kan lära av detta, ”Är det billigt så finns det en anledning till detta”, ”Är man nyfiken så hittar man alltid de gömda skatterna”, ”Är man Svensk så följer man i andras fotspår utan att ifrågasätta”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*