Många upplevde att myten om kräkmedel i den av staten tillhandahållna alkoholen via systembolaget fick nytt bränsle, den egentillverkade alkoholen gav mera sällan några allvarliga biverkningar, detta var en myt men de flesta tog den som ett faktum att systembolaget kryddade vår alkohol med kräkmedel för att få oss att dricka mindre.
Tyvärr så dog denna folkrörelse ut i och med att införselkvoterna förändrades och smugglarna insåg att svensken var en törstig person som totalt struntade i var alkoholen kom ifrån, bara den var billig. Det började säljas industrialkohol som var utblandad till 40 %, var den kom ifrån var inte så noga.
Att en del skrupellösa personer sålde träsprit vilket medförde att människor dog eller blev blinda hade de ingen pardon, det var bara profiten som hägrade. Vi kom till det svenska dunksamhället, en dunk 5 liter ”ren” sprit för c:a 400 till 500:- var ju rena reapriset jämfört med systembolaget, detta attraherade ungdomarna som hade låga eller obefintliga inkomster, försäljarna krävde sällan någon ålderslegitimation.
Senare etablerade sig gränsryttarna som inköpte billigt alkohol i Tyskland och sålde via sina garageaffärer sina produkter till ett rimligt pris, tullen hade en hel del övervakning och fångade en del av dessa alkoholresenärer och försökte påvisa att några hundra liter sprit och några hundra liter öl inte var för eget bruk, dock misslyckades de som oftast då dessa garageförsäljare sällan åkte fast i tullkontrollen och alltid hävdade att det var till födelsedagsfester, bröllop etc.
Under mitten av 90-talet började svensken upptäcka att det gick alldeles förträffligt att via Internet att importera sin alkohol och då föddes internethandeln men då vaknade statsapparaten och vi förbjöds omgående att importera alkohol via andra länder med lägre alkoholskatt i folkhälsan tecken.
Att andra medborgare i EU kunde utföra detta var inget som bet på våra svenska folkvalda politiker oavsett partifärg förvånade många som såg högerkanten som ett parti som förespråkade frihandel och gemenskap enligt EU:s direktiv.
Vi blev bestulna på vår importerade alkohol som förvarades i bergrum och andra platser i avvaktade på ett beslut från EU-domstolen där svenska staten förväntade sig ett förbud med folkhälsan som skäl. Att EU-domstolen fattade ett annat beslut gav regeringen kalla fötter och så snabbt som beslutet om att den svenska alkoholskatten skulle betalas om man själv dristade sig till att låta någon annan transportera alkoholen till Sverige.
Detta blev ett historiskt beslut, det tillkom så snabbt att den svenska regeringen slog världsrekord i lagstiftning, allt på grund av risken att gå miste om alkoholskatten.
Helt plötsligt så tillkom en något underlig skatt om man inte betalat sin alkoholskatt innan införseln, en s.k. transportskatt. Var dom fick den idén från kan man undra.
Allt detta skapar ett löjes skimmer över oss svenska medborgare, vi blir av andra medborgare inom EU och resten av världen betraktade som alkoholmässigt klent begåvade, vi klarar inte av att dricka annan alkohol än den som svenska staten säljer via systembolaget.
När vi själva transporterar denna alkohol över gränsen så är det legalt men om vi låter någon annan göra det i vårt ställe så är det om än inte olagligt men skall beskattas med svensk alkoholskatt, vem är det som avgör skillnaden.
