Midsommarfirandet, så började 25 år.
Dansen har börjat, de äldre paren som väntat på detta börjar dansa medan de yngre pojkarna försöker hitta sin drömtjej i mängden, Olle som är lite kavat steppar fram till Lena och försöker prata men det blir mest något stammande som hon inte förstår och sprit luktade han också så hon drar iväg med sina blyga kompisar med mammas ord och förmaningar ringande i öronen, ”kommer det en pojke som luktar sprit så får du passa dig.” Vad hon skulle passa sig för sa aldrig mamma.
Olle och de andra pojkarna vandrar runt bland stånden av lyckohjul, korv och läskedrycksförsäljare, en skjutbana finns också för de som vill testa sina kunskaper i prickskytte med luftgevär som var helt omöjliga att träffa med.
Olle har inte gett upp, han hittar Lena vid ett lotteristånd och börjar prata med henne, nu går det bättre, han hade stjälpt i sig den sista klunken Explorer rent och modet kom som på beställning. Lena avvaktar men svarar och fnittrar lite medan hon nästan kissar på sig av upphetsning, en kille som är intresserad av mig som är så ful och har tandställning.
Olle pladdrar på och han blir större och starkare för varje mening, han är i sitt esse han broderar och ljuger om sina planer inför framtiden, Lena lyssnar och börjar prata om sina intressen, ingen lyssnar, bägge pratar ända tills någon knuffar Olle i famnen på Lena, han tar tag i henne för att inte falla, hon rodnar och han får känna doften av en parfym som luktar hyacinter. Han står en stund och håller henne om livet medan han ursäktar sig med att någon drummel knuffade honom, dock släpper han inte taget förrän hon säger, kan du stå själv nu eller.
Olle släpper motvilligt taget om Lenas midja och föreslår att de skall sätta sig på en parkbänk lite längre bak i parken, Lena tvekar men följer med. Hennes vita klänning med röda prickar och det röda skärpet runt midjan fladdrar till i vinden och doften av hyacinter återkommer i Olles näsa, han njuter av blomdoften som om han vore ett bi på en blomma.
Olles kompisar kommer förbi och skrålar ut sin avundsjuka över Olles fynd, Anders är lite väl berusad och sätter sig bredvid Lena och börjar peta på henne i syfte att göra Olle svartsjuk, Olle ilsknar till och klappar till Anders över näsan så han börjar blöda näsblod. Ingen har sett Olle så här förbannad så de tre drar iväg med Anders som är både full och blodig.
Kurt är den uppfinningsrike så han har läst någonstans att man kan stoppa näsblod med naturens egna medel, man tar lite grankåda och gnider in i näsan så stoppar blodflödet.
Anders karvar loss lite kåda från en gran och stoppar upp det i näsan, det svider till och helt plötsligt så nyser han så blodet skvätter på Kurt.
Jan som åsett spektaklet konstaterar att idén inte var så god, det var inte kåda som skulle till för stoppa blodflödet, Kurt hävdar bestämt att det visst går med kåda det hade han läst i någon bok som hette Bill och Ben skjuter igen.
Lena tittar på Olle med sammetslena ögon för han är den riktige kavaljeren för henne, han räddade henne från den där tafsande Anders som är ett riktigt äckel, Olle tittar Lena i ögonen och upplever att detta är det finaste som hänt honom, han är kär.
Olle lägger armen om Lena och säger med en viskande ton, du ser lite frusen ut, Lena trycker sig mot Olle och ger honom en liten kyss på kinden, Olle känner sig som John Wayne, den store starke beskyddaren av det svaga könet. De vandrar hemåt med armarna om varandra nästan ända hem till Lenas hus i midsommarnattens skymning, Olle drar Lena intill sig och kysser henne på munnen, hon rodnar och springer iväg in i huset som i ett lycksaligt rus.
Hur det gick sedan det vet vi, för nu har dom varit gifta i snart 25 år, och varför heter det Explorer vodka, enligt Olle är det att när man dricker den så upptäcker man saker om sig själv som man inte trodde fanns. Men fy fan för smaken, rå och äcklig.
Explorer = Upptäckare.