Nyårskrönika
Denna gång delar Lennart passligt nog med sig av en nyårsafton.
Året håller på att ta slut, julskinkan är uppäten kvarvarande sillbitar har redan deponerats på kommunens avfallsanläggning och ätande av rester är slut.
I år är det vår käre vän Märta som skall hålla Nyårsfesten, denna lite speciella dam med alla påfund som kan göra vanliga människor helt galna, alla fruktar för vad som komma skall.
För att alla skall få den lite speciella känslan har nu Märta börjat inreda sin ökända keramikerverkstad för Nyårsfirande, de flesta av oss vet hur det ser ut i en keramikers värld och undviker alltför dyrbara kläder i samband med besöket i en sådan miljö.
Åke, mannen i detta förhållande, en glad fritidsforskare som ser allt som stavas arbete med misstro är kommenderad att delta i uppröjningen, ofullständiga alster av bränd lera måste forslas ut.
Åke återbördar dessa till närmast lämpliga plats, trädgårdslandet, denna igenväxta plats som innehåller allsköns växter sommartid får ge plats åt Märtas ofullbordade alster, åter till ursprunget tycker Åke är en bra paroll och nära var det också.
Märta är i full gång och har kommit på att det går alldeles utmärkt att steka oxfilén i brännugnen och drejskivan får bli servringsbord för välkomstdrinken, i år är det maskrosvin som Åke framställt i syfte att utrota maskrosorna i trädgården, men som vanligt förlorade han kampen.
Nyårsaftonen har kommit, Olle och hans hustru har börjat promenaden mot Märtas, Olle med en flaska whisky i innerfickan, han minns alltför väl Åkes hemkokta sprit som smakar finkel och har något av en oklar färg. Alla spritsorterna är blandade ur samma dunk sprit, det må vara snaps, whisky, cognac eller likör, det enda som är gemensamt är finkelsmaken.
Alla samlas runt drejskivan och får en välkomstdrink i utvalda keramikalster, smaken på maskrosvinet gör att de flesta fasar över vad som kommer härnäst. Märta pladdra på om sina alster medan Åker försöker få upp locket till dunken med rörtången.
Åke har försökt lära sig att brygga eget öl som skall testas vid denna sammankomst, allt tappat på petflaskor, en grå sörja i botten blandar sig med ölen som lovar samtliga en ensam stund på dass, här hos Märta finns det bara utedass så de flesta avböjer ölen och inriktar sig på vin till maten.
Åke denne spritkonstnär har av trädgårdens frukter gjort något som till färgen liknar rödvin, att rödbetorna utgör färgämnet är inget han bekymrar sig om, smaken är snarlik fotogen med en doft av en ruttnande lövhög, frisk som en svampskog på hösten.
Märta har börjat med matlagningen, oxfilén har lagts på ett keramikfat kryddorna är av obestämd natur, någon gissar på peppar men det kan lika gärna vara smulor från keramiktillverkningen. Nåväl, in i brännugnen med alltsammans, potatis i klyftor lagda runt omkring med salt smorda med någon olja som misstänks komma från tillverkningen av dessa keramikalster.
Olle har smugit sig ut i den stjärnklara natten med sin kompis Famous Grouse, tagit sig en rejäl klunk och tindrat med ögonen i förvissningen att om jag desinfekterar mig med whiskyn kanske jag inte blir magsjuk av Märtas hemlagade.
Märta hämtar anrättningen som har varit i brännugnen, oxfilén liknar något som kan kallas koldolmar, potatisen är skrumpen och helt svart allt presenteras som en keramikers dröm, mardröm tillägger Olle snabbt och får ett giftigt ögonkast från hustrun.
Märta fördelar maten på keramikfat och Åke häller upp ”rödvinet” i muggar av keramik, låt er väl smaka skriker Märta, detta är vad huset har att erbjuda, Olle funderar på om detta är ett led i dödsprocessen för mänskligheten, förkolnade rester från en kremering av ätbara ingredienser.
Alla äter eller i alla fall smakar på maten, en del välsignar sin lycka att de åt innan de kom hit, andra börjar fundera på närmaste korvkiosk och hur tar jag mig dit utan att någon märker det.
Åke serverar drinkar direkt från dunken och uppmanar gästerna att blanda med det som finns på bordet, en rad olika essenser, allt från whisky till vodka, enkelt och förutseende är hans paroll, alla får det dom vill ha.
Kvällen lider mot tolvslaget och alla samlas utanför keramikverkstaden i syfte att skicka raketer mot himmelen. Åke som är den ekonomiske uppfinnaren har inte köpt några raketer, sånt fixar en händig karl själ är mottot.
Åke har tillverkat bomullskrut som drivmedel till raketerna och blandat klorex och socker till smälleffekten i desamma, allt detta placerat i Märtas keramikvaser likt ett eget Cape Kennedy.
Att antända alla samtidigt är ingen bra idé men om effekten skall bli den avsedda så gör Åke det, tänt var det här, skriker han.
Den första exploderar på marken, slår omkull alla avfyringsramper och får de kvarvarande raketerna att fara omkring som berusade fladdermöss. En far in i keramikverkstaden och exploderar så verktygen flyger omkring, nästa landar på grannens garagetak och sätter eld på detta, två flyger iväg mot centrum och exploderar på Pingstkyrkans trappa, ut rusar pingstpastorn och skriker herren har kallat de sina, följ mig.
Blåljus blixtrar och sirener hörs i fjärran och alla undrar hur mycket det går att rädda av grannens garage, Olle sitter under ett äppelträd och sammanfattar kvällen i ett om än omtöcknat tillstånd, allt är precis som vanligt när Märta har nyårsfest.