Olle börjar spela golf, järnfemma. Del 7.
Olle kliver fram till sin boll och ställer sig redo med en järnfemma, det känns lite som en uppvisning men efter Eriks totala kollaps så känner Olle lite självförtroende. Olle gör en sving som om han hade varit ett proffs, bollen far iväg 175 meter rakt i fairway, 35 meter från green. Bra slag kommenterar de andra av nöden tvunget, avundsjukan vet inga gränser.
Olle slår slag tre på detta par fyra hål och bollen går en perfekt bana mot flaggan, rullar lite före och ramlar i hålet, de andra skriker, du gjorde en birdie Olle, det är värt en whisky säger Johan och halar fram en flaska ur sin bag när en förvånad Olle säger, har du whisky med dig ut på banan när det står i reglementet att all alkoholförtäring på banan är förbjuden. Johan skrattar, det är inte vad ögat ser som ögat gråter över, nu firar vi din birdie som seden kräver.
Olle börjar inse att det finns oskrivna laga i denna den gröna sporten som han inte har förstått och helt plötsligt så börjar Olle mer och mer gilla denna sport. Undrar vad Lena skulle säga om jag berättade om detta, nej för fan det är bäst att hålla truten innan hon inser verkligheten.
Efter 18 hål börjar Olle känna sig både trött och törstig, rundan var både upp och ner men trots allt så hade Olle ett bra resultat, han landade på 38 poäng vilket han inte insåg var ett mycket bra resultat utan ojade sig över att han hade hamnat i vattnet på hål 5 och fått till sina fasa plikta ett slag.
Chefen Adamsson med handicap 22,6 kom in med 15 poäng vilket är ett mycket mediokert resultat, att någon skulle ifrågasätta hans handicap var uteslutet då han var chef, men det fanns de i personalen som funderade över hur han hade fuskat till sig detta relativt låga handicap.
Alla samlas till den gemensamma lunchen, Olle kände att träningsverken började göra sig gällande och beställde in en starköl och två gammeldansk, livet kändes betydligt lättare efter att han konsumerat detta. Och så följde en massa enformiga tal om dagens övningar och den goda sportsmannaanda som bägge lagen hade.
Efter lunchen blev det prisutdelning, Olle stod i ett hörn nästan osynlig när resultatet offentliggjordes för klass A, där vann Göran Andersson från det andra landstingslaget. Nu var det dags för segraren i klass B, Olle Nilsson ropade tävlingsledaren, Olle fattade inte riktigt vad som hände när någon pushad iväg honom mot prisbordet. Olle hade vunnit en golfresa för två med övernattning och trerätterssupé till en bana som hade epitetet mästarskapsbana, Olle helt chockad tog emot priset.
Hemresan från golfbanan gick som i ett rus, Olle hade inte riktigt fattat att han vunnit sin klass och nu hade han även fått officiellt handicap på 34,8, inte illa tänkte Olle, undrar hur det går för Lena nästa onsdag när hon skall tävla, detta måste firas. Adamsson hade gratulerat Olle till vinsten och till att nu hade team Adamsson äntligen vunnit över det andra landstinget och fått vandringsbucklan att förvara på väl synlig plats på Adamssons kontor i ett helt år.
Olle anländer till hemmet och möts av en nyfiken Lena som genast frågar hur gick det? Det gick riktigt bra säger Olle, nu hänger det på dig till onsdagen för jag har vunnit min klass och fått officiellt handicap, vi skall spela på en riktigt fin bana du och jag med övernattning och mat. Du skojar säger Lena, nej det hänger på dig nu säger Olle och skrattar.
Rent automatiskt rundar Olle dörren till rummet där barskåpet finns, öppnar skåpet och hittar en oöppnad Lagavulin som genast blir av med oskulden, nu jävlar skall det firas, ingen kommer att säga något om jag kommer senare i morgon allra minst Adamsson för då slutar jag spela i hans lag säger Olle och plirar med ögonen mot Lena.