Morgonen gryr, Olle mår som om han hade blivit överkörd av en väghyvel, Lena mår prima och kvittrar som en lärka, nu skall vi på upptäcktsfärd på campingen. Olle muttrar något om att han vill sova en stund till, han mår inte bra efter sin Finska afton.
Jag går ner och köper färska frallor och du sätter på kaffe säger Lena, Olle vill helst av allt dö men han försöker ställa sig upprätt, allt snurrar.
Lena återvänder med nybakade frallor och muttrar om vilka fantasipriser det har blivit på dagens campingar, 4 frallor 30 kronor, två hekto skinka 48 kronor och det var sannerligen inte den finaste skinkan, Olle tröstar Lena med att dom lever bara på sommaren och måste ta ut lite högre priser.
Efter frukosten är det rundvandring på schemat, Olle är inte riktigt nykter så det blir några snedsteg då och då, Lena förmanar honom, ”Gå för fan som en människa och inte som en berusad schimpans”. Olle försvarar sig med att det är inte så lätt efter att ha varit på Finska föreningens tältmöte igår.
Nere vid poolen leker barnen i vattnet och Lena får en oemotståndlig lust att bada, snabbt tillbaka till husvagnen och på med badkläderna, Olle avvaktar han anser att vatten är sånt man omkommer i och några frivilliga försök att bevisa detta faktum blir det inte.
Lena badar medan Olle har hittat till serveringen och beställt en stor stark, livet återvänder i Olles kropp han känner sig redan bättre och efter ytterligare tre stora starka så ler livet från sin bästa sida.
De återvänder från badandet och öleriet, bröderna i den Finska husvagnen har vaknat och börjat tillreda sin frukost, två dricksglas med sprit från dunken, varsin öl för att det får inte fuskas med vitaminerna på semestern. De hälsar på Olle och Lena som passerar när Esa frågar kommer du på mat i kväll också, Lena undrar vad åt ni.
Olle lite skamsen, vi åt sill och tog några nubbar till den, hur många sillar åt du frågar Lena, en tror jag säger Olle, och hur många snapsar, nu börjar du bli besvärlig säger Olle, jag kan väl för fan inte säga nej när dom bjuder på mat och dryck.
Lena vandrar iväg för att uträtta sina enskilda behov och Olle hittar snabbt sina flaskor vodka i lådan, en för mor en för far och en för lillebror och en för Lena, nej för fan hon blir bara sur, vi tar en för mormor istället.
Det är dags för matlagning, Olle som redan är berusad tycker att det är onödigt med matlagning i husvagnen och föreslår att de går ner till restaurangen på campingen och äter.
Vad har hänt med dig säger Lena, bjuda mig på mat det har inte hänt på de senaste 10 åren så jag får väl tacka min romantiske man.
Nere vid restaurangen råder en febril aktivitet, ett större gäng Norska turister har kommit med 8 husvagnar och nu skall det festas i lågprislandet Sverige.
Ola en stor rödhårig gutt med mycket självfötroende har utsett sig själv till ledare för sällskapet på 16 personer, skriker nästan i falcett, Öll till alle och fort skall det gå.
Olle och Lena bänkar sig lite avsides på restaurangen och väntar på menyn, det dröjer 15 minuter innan någon av personalen har observerat att dom finns. En nej två stora starka till mig och en falska rödvin till hustrun säger Olle. Maten är inte något som chefskocken på Operakällaren skulle ha serverat men men vi är på campingsemester säger Olle och de får var sin tallrik med lätt vidbrända grillspett och lite vattnigt ris.
Solen är på väg ner när Olle och Lena tömmer det sista i sina glas, norrmännen har nästan satt skräck i personalen, de skriker och väsnas så ordningsvakterna kommer för att lugna ner sällskapet. Ola är redigt berusad och börjar jävlas med ordningsvakterna, ”Vi är här på ferie och då vill vi ha det koseligt utan inblandning av våra fattiga grannar”.
Olle och Lena lämnar det högljudda sällskapet och vandrar tillbaka till husvagnen, de finska bröderna har fyllnat till ordentligt och dragspelet misshandlas inte efter noter utan efter Esas fingras som verkar löpa amok på tangenterna, stämningen är hög.
Osmo frågar Olle om han vill ha lite mat och några supar, Lena ryser och försöker förmana Olle att du blir så dålig i morgon, det är i morgon det säger Olle som genast antar inbjudan.
Osmo häller upp ett dricksglas med sprit från dunken och säger maten har jag ställt in så du får nöja dig med spriten. Olle funderar om han skall fråga vad som stod på matsedeln idag, men det känns som det kvittar.
Olle och de finska bröderna känner en samhörighet och det sjungs och skålas å det allra livligaste, Olle frågar vad dom hade för mat på menyn idag, Osmo svarar det var löksill, igår var det senapssill och matjessill, då var det fest i dag är det vardag igen.
Det har blivit mörkt och Olle trevar sig tillbaka till husvagnen, Lena snarkar som en skogshuggare när han smyger sig in, hon tål inte en hel flaska vin tänker han utan nu får jag väl försöka sova med öronproppar.
Morgonen gryr och Lena verkar olycklig, Olle frågar vad som är orsaken men hon snyftar lite och säger, ”Jag ville ju så gärna se midnattssolen men nu kommer vi förmodligen inte längre upp än hit till Leksand”. Olle försöker trösta henne och kommer på en genial idé ”Jag tänder taklampan i natt så kan du låtsas att du är vid polcirkeln”, Lena börjar gråta.
Paret stannar ytterligare tre dagar på campingen och allt upprepar sig, dock hämtade polisen den något uppnosige Ola och placerade honom i fyllecell med ett föreläggande om att betala 5000 i skadestånd till ordningsvakterna som han kallade nazistiska svensksvin.
Husvagnen kopplas och det bär iväg mot hemmet. Olle känner en lättnad att detta äventyr håller på att ta slut, det började bli svårt att hänga med bröderna och så pratade dom bara finska när dom blev fulla, vilket var nära nog hela tiden.
När dom passerar campingen som utgjorde första stoppet frågar Olle lite försiktigt, ”Skall vi stanna här igen på hemvägen”. Lena säger bara ett ord ”Snuskgubbe”.
Filipstad passeras och Olle föreläser för Lena att här stod knäckebrödets vagga men numera har det övergått i något stort internationellt företag som han inte minns, att missbruka en nationalhelgedom på detta viset är oförlåtligt.
Efter fyra timmar så syns hemmastaden som en befrielse för paret som kämpat sig igenom en vecka i husvagn. Olle konstaterar att detta med husvagnsemester är inget för amatörer, det kräver en hel del uppoffringar.
Husvagnen städas och återlämnas till uthyraren, Lena tackar och Olle muttrar något om det endast är sadister som prånglar på människor sådana tortyrredskap som husvagnar utan någon som helst varningstext.
Livet går vidare i den lilla staden, Olle och Lena är totalt eniga om att någon mer husvagnsemester blir det inte, men en husbil kanske säger Lena, om du kör säger Olle.
Vem vet Olle och Lena kanske dyker upp på nya upptåg i framtiden.
