Alla skrattar och festen fortsätter, det tjattras och fnittras å det värsta, Olle står pall han är van och mera ur sin synvinkel ser han sin ljuvliga hämnd ta form, en japanes ramlar på den påskrisfyllda krukan i foajén, stiger upp och har fjädrar över hela kroppen, alla skrattar. Detta fortsätter och blir värre och värre, snart liknar baren och matsalen ett getingbo, Olle myser, sanningen om asiaters dåliga förmåga att tåla alkohol har besannats.
En efter en slocknar den japanska samlingen lite varstans i lokaliteterna, några ligger på toaletten, några ligger under borden i restaurangen, en har somnat trappan, spridningen är total, nu känner Olle att det är dags att dra sig tillbaka, han försöker tacka den lille mannen för drinkarna men han sover som en stock i kapprummet.
Morgonen gryr och först på plats är städerskan, en rund dam som passerat bäst före datum, hon var grisskötare innan dom lade ner griseriet, hon spärrar upp ögonen, det ligger japaner överallt, dom har spytt, kissat ner sig och bajsat i papperskorgen.
Här fick jag ett jobb som skulle vara mindre tungt och framför allt lukta mindre skit men nu vete fan om jag inte skall söka mig tillbaka till grisarna för det här var det värsta jag sett, grisarna flyttar i alla fall på sig när man skall göra rent efter dom men här ligger hela flocken kvar i skiten.
Olle som den sanne sadisten har varit och kikat på sina japanska vänner och blivit munter vid den åsyn som detta sällskap uppvisade på morgontimmarna, han tänker, där fick ni för Thailand era luriga gulingar, nu är vi kvitt.
Lena som fattat att det är Olle som är arkitekten för detta spektakel kallar honom genast till sig och säger, ”Nu njuter du din jävel, tänk om du ställer till med krig mot japan då ligger vi illa till, dom har sina självmordspiloter”. Olle småler och pekar på japanerna, dessa människor kan inte flyga på länge, dom är tydligen vingklippta.
Och så var resan och Påskfirandet avslutat, Olle och Lena lämnar Säffle med tåget 11.37 för hemfärd, tåget gungar lite i kurvorna utanför Åmål, Olle känner sig tillfreds med helgen men Lena fruktar det värsta när dom kommer hem, hon förbannar sin oförsiktighet med att låta flickorna vara ensamma över Påskhelgen.
Olle sitter vid fönstret och drömmer, han har köpt en öl i vad som skulle kunna kallas restaurangvagnen men mera liknar en kiosk med smörgåsar, kaffe och tack och lov öl.
Han känner att det trots allt varit en bra Påskhelg och känner sig redo för hemkomsten.
Vad kan man nu tycka om detta, jo landsortsstäder är inga nöjesmetropoler men dom har sin charm och Säffle hade mer än en kopp kaffe. Det fanns japaner, grisar och bönder i en enda röra, vilka som var de värsta grisarna är en tolkningsfråga.
