Olle reser på överlevnadskurs
Som på alla företag med lite pondus så har även landstinget anammat idén med en överlevnadskurs för sina mellanchefer i syfte att stärka deras roller inför framtida konflikter.
Olle har återvänt efter en kortare ledighet som mestadels utgjordes av ett whiskypimplande i närheten av ett värmeelement i köket, den stränga vintern har gjort att han övertygade sig själv att sprit fryser inte och då gör inte jag det heller om det finns tillräckligt mycket i blodet.
På sitt skrivbord ligger ett brev från högste chefen, Olle river upp detta och får en smärre chock, ”Du är inbjuden till en överlevnadskurs den 10/2”, Olle läser om om igen men fattar inte vad denne överambitiöse chef vill få ut av detta. Nästa chock kommer när han ser att kursen går av stapeln i Abiskos nationalpark.
Det framgår klart och tydligt att några invändningar mot kursen inte är att rekommendera utan det gäller att bita ihop följa sina olycksbröder och systrar på detta uppdrag i fyra dagar. Biljetter på flyget är bokade till Kiruna och därefter avresa med hyrbil till Abisko.
Olle inser att han inte kan neka till denna resa men i huvudet snurrar det runt, jag som inte ens har ett par riktiga långkalsonger och den gamla vinterjackan har säkert bäst före gått ut på.
Det blir till att skaffa en riktig vintergarderob, huga undrar hur mycket whiskyflaskor detta kostar.
Lena kan inte annat än skratta när Olle kommer hem och berättar att han skall på överlevnadskurs i Norrland, du som inte ens går ut och skottar snö när det är mer än 10 minusgrader, detta blir en upplevelse för dig.
Jävla sadist denne Adamsson, slänga ut människor i vildmarken där det säkert är mer än 30 minusgrader i en massa snö. Några övriga detaljer framgick inte av inbjudan så det gäller att rusta sig väl, vilken whisky är bäst mot kylan och hur många behöver jag för att överleva.
Deltagarna samlas för vidare färd mot flygplatsen, Olle inpackad i en vinterdress som om han skulle till Sibirien, chefen delar ut ryggsäckar med diverse innehåll till deltagarna med reservation att dessa inte får öppnas innan vi nått Abisko.
Flygresan är avklarad och de fem stapplar ut i minus 25 grader för att ta hyrbilen till Abisko, väl framme väntar en erfaren guide på dom vid en liten stuga som saknar rinnande vatten och har ett utedass som enda möjlighet att uträtta diverse behov. Stugan skall nu göras i ordning, det skall eldas i kaminen och i vedspisen, först måste dock veden huggas och bäras in.
Olle smiter iväg till utedasset för att stärka sig med en rejäl whisky, det blir en det blir två sedan knackar det på dörren för nu är det näste som behöver lite avskildhet, några längre sittningar är inte att rekommendera.
I stugan har det börjat lagas mat på vedspisen, någon har lyckats skala potatis med en morakniv och en bit torkat renkött ligger på köksbänken som enda komplement till denna måltid, att värma snö för att få vatten ingår också som en del i överlevnadskursen.
Chefen beordrar lystring och öppnandet av ryggsäckarna blir en punkt på dagordningen, i dessa säckar finns fiskeutrustning och nödproviant av olika slag, nu gäller det att hushålla med nödprovianten och försöka fånga sin egen fisk nästa dag, isborr finns att medtaga.
Morgonen gryr, det är mörkt, kallt och blåser rejält. Utanför huset står 6 snöskotrar som skall användas för en färd mot en liten sjö där det enligt guiden finns fisk, denne guide är av norrländs härkomst och inte speciellt pratsam utan visar mer med handen vad som skall försigå.
Chefen har fått akut kallelse till Kiruna för det är något han måste ordna, att han bokat ett hotellrum i Kiruna är det ingen som vet, han försvinner i hyrbilen och undrar vad han skall förnöja sig med i kväll på hotellet, en god måltid med lite vin och eventuellt en liten lappflicka som sällskap.
Fem snöskotrar drar iväg för en timmes färd mot en pöl ute i ingenstans enligt Olle, någon rädsla för fjällpolisen har han inte utan whiskyflaskan är i säkert förvar i ryggsäcken, att han ibland stannar är det ingen som bryr sig om, det är en väl uppkörd led så han hittar oss tänker de andra. Olle stannar och tankar i sig lite whisky och lite mer, värmen kommer krypande inifrån och livet är uthärdligt.
Naturligtvis så missar Olle skoterleden och följer ett annat skoterspår och hamnar utanför en liten stuga, han knackar på och där inne sitter en liten lappgubbe med ett dricksglas hemkört på bordet, mysig karl tänker Olle, han bjuder Olle en sittplats vid köksbordet och häller genast upp ett dricksglas med hemkört från en 25-litersdunk, skål säger han.
Olle berättar att han var på väg till nåt tjärn för att fiska med sina kompisar men tappade bort dom i snöyran, gubben skrattar och säger i den tjärnen finns det ingen fisk så där hade ni kunnat fiska hur länge som helst. Hur vet du detta säger Olle, jo säger gubben innan isen hade lagt sig så fiskade jag där med dynamit så det som är kvar är inte vid liv, men jag har några fiskar kvar som du kan få.
Olle bjuder sin nyfunne vän på whisky och gubben frågar, hur gör du den smakar nästan som fotogen men med mera värme. Härute är det självhushåll som gäller, knäppa en vilsegången ren och lite ripor är vardagslivet.
Lappgubben var 84 år och vig som en katt, något mänskligt sällskap hade han inte haft på många år och någon vilsekommen stadsbo hade han inte förväntat sig heller i denna bistra vinter. Jag har lagat lite renkalopps, vill du smaka säger gubben, ja tack säger Olle.
Efter ytterligare några glas med hemkört så tar Olle farväl av denne lille sympatiske man och vinglar iväg till sin skoter, färden bli aningen hit och dit men Olle är glad och han har fyra fina fiskar med sig och en god renkaloppsgryta i magen.
Stugan skymtar i grådiset och Olle funderar på hur han skall förklara sin frånvaro, i ett försök att se någorlunda nykter ut äntrar han stugan med fiskarna i handen, därinne sitter resten av gruppen och knaprar på nödprovianten. Jag kommer med maten, fick ni ingenting säger Olle.
Allas ögon riktas mot Olle och frågan han väntat på kommer blixtsnabbt, var fiskade du? Jag kom till ett annat tjärn och på 10 minuter hade jag fått dom här sedan åkte jag lite vilse innan jag kom tillbaka så därför är jag lite sen, men väl bekomme nu får ni laga till dom så vilar jag en stund, väck mig när maten är färdig.
Nästa morgon fyllde Olle sin ryggsäck med ett par flaskor whisky och åkte till lappgubben som fortfarande funderade på hur han gjorde sprit av fotogen, de festade, åt ripa och drack hemkört till maten och på kvällen kom Olle åter med nya fiskar.
Dagen för återresan kommer chefen tillbaka med hyrbilen och ursäktar sig med att det uppstått problem på kontoret som han fått lösa via telefon, men alla ser glada och lyckliga ut så jag hoppas det har varit lärorikt och stimulerande erfarenheter att samarbeta för brödfödan.
Vad det hela gick ut på var det ingen som visste men alla var lyckliga över att det äntligen var över, Olle hade nästan något nostalgiskt i ögonvrån när han lämnade stugan och tänkte på lappgubben ute i vildmarken som var så bekymmerslös och nöjd med tillvaron.