bottleprice.com

Lena låser upp torpet och allt är sig likt, väskan med kläder placeras i sovrummet och nyfikenheten om vad som döljer sig i brunnen är i bådas tankar. Skall vi undersöka brunnen direkt eller kan man få ta sig ett glas innan säger Olle.

Ta dig ett glas du säger Lena men inte alltför många, för drattar du ner i brunnen så orkar jag inte dra upp dig och då blir mer vatten än du tål. Du är allt en riktig humorist du säger Olle och häller upp en tolva whisky i ett duralexglas som han hämtade i köket.

De vandrar fram till brunnen, öppnar locket och kikar ner, det syns ingenting bara en vattenspegel fyra meter längre ner, vi är lurade säger Lena, Helge driver med oss. Du är då alltid lika optimistisk, vi har ju bara kikat ner i brunnen säger Olle. Du tror väl inte att han bara lämnade något så det var synligt för alla och envar.

Jag vill att du slänger i hinken och tar upp lite vatten så vi har att tvätta oss i säger Lena, Olle tar hinken och upptäcker att den hänger i en krok från botten på hinken, om man vrider kroken ett halt varv så blir det ett hål på 20 millimeter i botten på hinken.

Olle kastar ner hinken och lyfter upp den full med vatten, hade Helge gjort kroken i botten för att kunna få hinken att torka snabbare frågade Lena, nej säger Olle kroken måste ha någon annan funktion. Jag bär in vattnet i köket säger Olle du kan ju stanna kvar och kika i brunnen och se om du kommer på nåt.

Lena står vid brunnen och kikar än här än där för att kunna hitta någon förklaring till Helges uppmaning att leta i brunnen, det som fångar hennes intresse är en speciell sten som låg på brunnslocket, den var formad som en banan och vägde cirka 2 kilo.

Olle återkommer med hinken och frågar, kom du på nåt? Stenen som låg på brunnslocket är lite udda eller vad tror du säger Lena. Olle kikar på stenen och vänder och vrider på den när han tappar den i hinken. Stenen lägger sig prydligt på plats i ena halvan av hinken som om den hade varit måttanpassad.

Plötsligt kommer Olle på en idé som kan vara värd att testa, han vrider kroken så hålet i botten på hinken blir öppet, stenen ligger så den inte hindrar att vattnet kan passera in i hinken. Stenen måste utgöra något sänke och kroken är till för att fiska upp något ur brunnen säger Olle. Du kan vara riktigt smart ibland du säger Lena, Olle öppnar munnen för en kommentar men ångrar sig omgående.

Vi testar säger Olle, hinken med öppet hål i botten, krok som stadigt hänger ner och en sten som extra tyngd halas ner i brunnen. Repet löper iväg mer än 6 meter innan hinken stannar på botten. Nu ökar spänningen hos paret Nilsson, får vi någon fångst eller?

Olle lirkar runt med hinken utan någon större framgång, det verkar inte som om detta skulle vara rätt sätt att leta i brunnen. Olle halar in hinken, vattnet rinner ur och han lyfter hinken över brunnskanten när Lena ser att det hänger ett litet paket väl inlindat i plast i kroken.
Olle tar paketet och lossar det från kroken, en liten låda på 10 x 10 centimeter ligger innesluten i plasten. Olle försöker ta bort plastemballaget utan att lyckas, himla kraftig plast säger han och rusar till köket för att hämta en kniv.

Väl tillbaka med en morakniv försöker Olle att skära upp plasten, det nästintill omöjligt att få hål på den hur han än försöker. Vi tar med oss paketet in i stugan så får jag fundera på hur jag skall få fram lådan som ligger innesluten i plasten.

Efter några dagar i hemmet med två nyfikna döttrar som hela tiden försöker få mer information om vad som hände i Bern som gjorde att Olle och Lena blev mer eller mindre knäppa bägge två.

Olle och Lena undviker alla frågor som har med resan till Bern att göra, enda kommentaren blev, det var en trevlig semesterresa. Lotta den äldsta är mest påstridig och har förstått att det hänt något som innebär en helt annan ekonomisk status för familjen Nilsson.

Lotta ställer hela tiden kluriga frågor om såväl Bern som torpet i Torsby, när skall ni åka dit, får vi följa med o.s.v. När vi har fått ordning på allt däruppe så får ni följa med säger Lena.
Vad är det som inte är i ordning frågar Lotta, sluta fråga så får ni följa med längre fram säger Lena med en skärpa i tonen som till och med får Olle att haja till.

Nu blir det till och planera för en resa till Torsby med hämtning av bilen som skall levereras till Schweiz. Vi får åka tåg till Torsby säger Olle om det går några sådana i vildmarken, blir väl häst och vagn den sista biten kan jag tro. Dumma dig inte vi är i Sverige och inte något U-land säger Lena.

Efter att ha kollat diverse tidtabeller för tåg och buss finner de bägge att det inte är enkelt att ta sig till Torsby, men de finner en resrutt som tar 6,5 timme med tre byten. Lena ringer och beställer resan till Torsby om två dagar.

Nyfiken i en strut Lotta kommer genast och frågar, varför åker ni tåg när ni har en så fin bil nuförtiden? Vi skall hämta en bil i Torsby säger Olle, skall vi ha en bil till och vad är det för bil frågar Lotta. Det är en bil som Helge ägde men den skall lämnas tillbaka till ett företag i Schweiz, han hade bara leasat den säger Olle i ett försök att undvika fler frågor.

De tar en taxi till centralstationen och tåget avgår enligt tidtabellen 08,10 till Göteborg, där är det byte till buss till Trollhättan, därifrån tåg till Kil med byte till tåg till Torsby, jäkla krångligt detta med tåg och buss om vartannat säger Olle, du slipper ju köra dit eller hur säger Lena.

Dessa ord ringer som kyrkklockor i huvudet på Olle, att jag inte tänkte på det, kunde ju ha tagit med mig något att smörja näbben med. Lena ser ut som en tankeläsare och Olle skingrar sina tankar och börjar tänka på en ny resa till Bern.

Efter många om och men så anländer paret till Torsby, nu gäller det att få tag i en taxi säger Olle. Jag har några telefonnummer på en lapp i handväskan säger Lena, hon tar upp sin mobil och ringer första numret. En telefonsvarare går ingång med ett meddelande som är nära nog omöjligt att förstå, ”Dette ä taxi, vill du åke mä mig så får du vänt te näst veck för nu är ja på semester mä ongera å bader”.

Vad är detta säger Lena och ringer nästa nummer, där svarar en man lite sävligt ”Taxi”, Jag vill ha en bil till centralstationen säger Lena, ja kommer så fort ja ha äte öpp smörgåsan säger denne man. Vad sa han säger Olle, vet inte säger Lena men jag tror det kommer en taxi.
Bilen en äldre Mercedes som säkert rullat mer än 50 000 mil, väl nersutten och säkert väl insupen tror Olle.

Det bär iväg mot torpet Sjölyckan i en hastighet som få trodde det var möjligt att skrämma upp denna gamla bil i. Olle och Lena studsar fram och tillbaka i bilen då vägen inte är av bästa kvalité. Väl framme förmanar taxichauffören, se upp för Hans när han jagar, han skjuter på allt som rör sig när frysen är tom. Vi vet säger Olle och betalar taxin som lämnar dom med en rivstart.

Efter några härliga dagar på hotellet och diverse utflykter i staden är de kallade till banken för nu hade det nya elektrokortet kommit som Lena skulle kunna använda vid behov av pengar i Sverige. Bara det att kunna ta ut runt 25 000 kronor varje månad blir som en trissvinst. Hur berättar vi för våra döttrar om detta säger Lena.

Vi avvaktar med det och tar oss en funderare på hur vi och vad vi skall berätta för dom, för känner jag dom rätt så kommer dom att utnyttja lägenheten i Monaco ganska flitigt och då försvinner 25 000 ganska snabbt säger Olle.

Dagarna går och det är dags för hemfärd för Olle och Lena, bilen lastas med diverse inköp, Lena har testat sitt elektronkort och handlat lite kläder och accessoarer som hon anser är värdigt en dam med miljoner på banken. Olle förfasade sig dock över handväskan för 2 500 kronor, det är jag värd var Lenas kommentar, end of diskussion.

Nu bär det iväg mot hemmet, de lämnar Bern och har med sig många lyckliga minnen om ett ekonomiskt oberoende, dock känner Olle en liten ovilja mot att köra ner farbror Helges XC 70 inom en månad, men allt kan inte vara en dans på rosor tänker han, det finns alltid törnen på dom också.

De väljer lite finare hotell på vägen hem, Lena betalar med sitt elektronkort och det fungerar klanderfritt, det är bara i Sverige jag inte kan ta ut mer än 25 000 i månaden enligt Klaus på banken men i övriga Europa är det nära nog fritt fram att handla upp till 50 000 kronor per månad.

Resan mot hemmet tar några dagar, Olle har som genom ett under hållit sig nykter under hela hemresan och han funderar över hur det hela skall fungera, en våning i Monte Carlo, en äganderätt i ett hotell i Bern och en massa pengar och vad döljer sig i brunnen i Torsby.

Lena är alldeles för överraskad för att överhuvudtaget samla några tankar, hon tänker mest på brunnen i Torsby. Schweiz passeras, Tyskland passeras, det är inte mycket prat mellan henne och Olle. När Danmark skymtar från färjan utbrister Olle, nu är det nära hem.

Öresundbron ses som en befrielse att resan snart är till ända medan frågetecknen hopar sig. Allt är som en dröm som man inte vill vakna från, stoppa säger Lena när de passerar Lernacken, jag vill ha kaffe och våfflor på kaféet innan vi drar vidare.

Efter ytterligare några timmar syns hemstaden som en småstad var som helst, men det är skönt att vara hemma efter en så här omtumlande resa säger Lena, Olle nickar han har heller inte fattat innebörden av allt.

Olle svänger in på garageinfarten och känner att nu jävlar är det läge för ett par pilsner och några gammeldansk. Lena styltar runt i trädgården för att förvissa sig att allt är som dom lämnade det hela, ingenting verkar vara annorlunda varvid hon gör Olle sällskap vid köksbordet och beordrar in en flaska vin som inköptes i Tyskland med orden, nu vill jag bli full innan jag vaknar från denna dröm.

Dagen lider mot sitt absoluta slut och paret Nilsson lämnar köket för att sova på saken och fundera på nästa resa till Torsby, hoppas den vilde jägaren inte har slut på köttet säger Olle, vi kan bli ofrivilliga objekt, god natt säger Lena.