Dagarna går och nu är det Lenas tur att visa sina färdigheter i kommunmästerskapen, Lena är laddad av Olles framgångar och har tillbringat ansenlig tid på golfbanans drivingrange, puttinggreen och även tränat bunkerslag, detta med slag i bunker var inte riktigt hennes grej men skam den som ger sig tänker Lena.

Lena och hennes kollegor samlas på golfbanan redan klockan 07,00 en fredag, det är första start klockan 08,00 och Lena är lottad att delta med en ekonomiassistent vid namn Görel Karlsson, handicap 16,4 och motspelarna Eva Olsson och Annika Söderström från grannkommunen, bägge med handicap 36, Lena känner sig liten i detta som hon tycker vana golfsällskap men hon biter ihop och tänker nu jävlar skall dom få se.

Först slår Görel ut sin boll ett perfekt slag nästan 200 meter, sedan är det Evas tur hon står länge och ändrar ställning innan hon slår till bollen som flyger rakt in i skogen, ett långt slag men alldeles åt skogen tänker Lena. Nästa boll är Annikas, hon slår iväg sin boll 75 meter rakt fram, hon klarar att gå över ruffkanten och är överlycklig. Lena känner adrenalinet flöda, ställer upp sig och svingar till bollen så den flyger iväg 150 meter rakt i fairway.

Lena tror inte sina ögon, så långt har hon aldrig slagit, nu gäller det att förvalta detta fina slag som Aron ständigt påpekade, det är fortfarande 175 meter kvar på detta par fyra hål. Ur skogen hörs det ett fore från Eva som korsade banan in mot angränsande hål och landade i dungen som skiljer de båda hålen åt. Annika slår iväg sin boll med mer kraft än nöden kräver och hamnade i en fairwaybunker, även damer uttrycker då sin frustration och hon skriker FAN.

Görel som är mera van går fram till sin boll och svingar iväg den rakt mot green, den landar på foregreen och rullar mot flaggan, ett mycket vackert slag. Lena är nervös efter sitt perfekta utslag och tvekar en aning men bestämmer sig för en järnfemma, det må bära eller brista tänker hon. Knäna skakar men Lena lyckas trots allt samla ihop sig och svingar till och bollen gör en luftfärd som få trodde var möjligt, alldeles innan green landar bollen, det är 20 meter kvar till flaggan.

Görel sänker sin putt och registrerar en birdie på scorekortet, Lena slår in sin boll på green och lyckas få den att stanna 3 decimeter från hålet, en enkel putt senare är Lena på par i denna tävling och självförtroendet växer offantligt.

Annika streckar sin prestation medan Eva gör en dubbelboggie eller två över par, nu leder vi ordentligt säger Görel till Lena, fortsätter du så här så vinner vi med astronomiska siffror. Lena känner att detta var alldeles för bra för att vara sant och replikerar, ha inte för stor tilltro till mig, jag är nybörjare.

Görel skrattar och dunkar Lena i ryggen, inget dåligt självförtroende nu utan vi skall kämpa på för att vinna denna tävling som vi gjort i fyra år i rad, javisst säger Lena men då var inte jag med och förstörde för er, typiskt kvinnligt säger Görel som är väldigt manhaftig. Vi ger aldrig upp det är mottot.

Lena lyckas hålla ihop sitt spel sisådär och efter 18 hål så landar Lena på 28 poäng vilket inte medför någon handicapsänkning men ger ändå Lena råg i ryggen för fortsatt tävlande. Görel jublar över att rätt kommun vann tävlingen och ger Lena en kram för hennes prestation.

Hemfärden med Görel och en vandringspokal i bagaget känns som en triumf för damerna i denna tävling, nästa år säger Görel är det din tur att vinna, jag ser vinnarinstinkten i dig.
Du kom fyra i år och vann en middag för två på restaurangen på golfklubben.

Lena äntrar hemmet med en självsäkerhet som Annika Sörenstam skulle ha gjort när hon vunnit en större tävling i utklassningsstil, hon skriker ”Olle var är du?” En något lite tilltuffsad Olle dyker upp och undrar vad som står på, har du vunnit en grand slam eller vadå?
Jag kom fyra idag och vi vann vandringspokalen i ytterligare ett år, tack vare mig säger hon och fnissar lite.