bottleprice.com

En skylt visar att de nu kommit fram till Bern om än bara till stadsgränsen, en bra bit kvar till hotellet som ligger mitt i Bern, var har du bokat säger Olle. Jag har bokat ett hotell på gångavstånd från banken, det heter Hotel Allegro Bern, låter dyrt säger Olle. Jag hann inte kolla så noga säger Lena det fanns bara ett rum kvar så jag tog det osett.

Navigatorn har hittat hotellet, Olle svänger in på parkeringen som tillhör hotellet och greppar väskan som innehåller farbror Helges skrin med alla hemligheter. De traskar vidare mot entrén och kommer in till en hotellobby som saknar motstycke. Är det säkert att du inte kollade priset på detta hotell innan du beställde säger Olle.

Jag betalar säger Lena, bry dig inte vi kanske är miljonärer i morgon och då skall det ske med lite stil min gode herr Nilsson, om vi inte blir det hur blir det då undrar Olle. De checkar in och får ett rum som är som hämtat ur tusen och en natt, det finns en stor skål med frukt på bordet, en flaska champagne i en ishink, färska jordgubbar i en skål och choklad för minst två personer.

Verkar som om du träffat rätt säger Olle, ett bättre hotell är nog svårt att finna, en jacuzzi i badrummet gör Lena exalterad. Här skall vi avnjuta champagnen i kväll säger hon. Vi måste först få oss något att äta, undrar om restaurangen på hotellet är lika avancerad som allt annat på detta hotell.

De lämnar rummet och hamnar i restaurangen på 5:e våningen, den är det mest luxösa de sett, den i Kassel var fin men detta är något alldeles extra. Hovmästaren välkomnar dem och visar till ett bord vid fönstret mot stadens centrum, allt är så tyst och stillsamt att man nästan hör sina egna hjärtslag.

Menyn kommer fram och Lena och Olle börjar fundera på hur kursen för valutan i detta land kan vara möjlig att översätta till kronor. Olle fastnar för en flamberad oxfilé med pommes frites, Lena vill ha en hälleflundra med kokt potatis. Olle beställer som vanligt sin öl och gammeldansk, till Lena blir det ett glas vitt vin.

Nu är vi nära säger Olle, i morgon avgörs det på banken om vi kommer hem som mångmiljonärer eller om vi bara har blivit ännu fattigare på denna resa. Varför bekymra sig i onödan säger Lena vi kommer troligtvis hem även om något går snett med alla miljonerna.

Bilen rullar ut på motorvägen för sista etapp mot Bern och alla eventuella miljoner, de båda känner sig lite främmande inför detta men det är tyst i bilen ingen vill säga något. Trafiken är som vanligt ett race som påminner om någon F1 tävling från Nürnburger ring.

Två timmar senare passeras Frankfurt am Main, staden ligger lite öster om motorvägen och ser väldigt stor ut från deras perspektiv. Lena beundrar utsikten när de passerar en vägkorsning som går ganska högt upp i ett motorvägskomplex av sällan skådat slag.

Ytterligare en dryg timme senare är det dags för lite lunch, Mannheim ligger som en gyllene oas strax väster om motorvägen, vi kör av här och letar upp något matställe säger Lena, Olle nickar och svänger in på avfarten.

Efter att ha cirklat omkring i en halvtimme med navigatorns eviga tjatande om att vända när det är möjligt hittar de en liten restaurang som verkar lovande. De parkerar utanför och lämnar bilen för att inspektera matsedeln som sitter angiven på en skylt vid entrén.

Här har de hamnat på en typisk tysk restaurang som serverar ett kök som är vanligt i de södra delarna av Tyskland, Schweinebraten mit knödel, vad är det säger Lena, ingen aning säger Olle. Eisbein med kartofflen, bratwurst etc, en blandning som inte ger något svar på frågan, vad är det vi äter.

Vi drar iväg säger Lena innan vi blir förgiftade av någon joddlande kock med mordiska avsikter. Jag tyckte att jag såg en italiensk restaurang längre bort på vägen säger Olle, pasta kan man väl förmoda att man inte dör av eller vad tror du, ok vi åker säger Lena.

Den Italienska restaurangen var tyvärr stängd så det får bli McDonalds igen den ligger alldeles vid påfarten till motorvägen, jag såg den när vi svängde av säger Olle.
Hoppas jag slipper detta eviga ätande på McDonalds säger Lena, dom är till och med sämre än vad dom är i Sverige.

Någon sensationell upplevelse var inte deras andra besök på McDonalds men som Olle konstaterade,”Det har fött upp fler än det slagit ihjäl”. Lysande min käre poet, undrar om du hamnar på kultursidan i hemmablaskan med den, säger Lena.

Nu har en viss vana infunnit sig hos Olle med att köra på motorvägar i svindlande hastigheter och framför allt inte lita på någon som kommer bakifrån i två hundra blås, han väjer inte, speciellt inte om det är en större Mercedes med en förare i 25-årsåldern.

Resan fortsätter och helt plötsligt dyker den Schweiziska gränsen upp och efter passagen in i detta land som inte är ett av medlemsländerna i EU så lugnar trafiken ner sig betydligt. Här kan man nästan köra som om man vore i Sverige säger Olle, kanske har dom ruskiga böter för fortkörning som lugnar ner dom när två polisbilar schvissar förbi med blåljus och sirener påslagna.

Några kilometer senare har de prejat en tysk Audi A8 som säkerligen överträtt hastighetsbestämmelserna med god marginal. Har du kollat med flickorna hur dom har det nu när vi är borta säger Olle till Lena. Nej säger Lena jag vill inte veta för om du kommer ihåg förra gången så var det bättre att ta smällen när man kommer hem än att ta den redan nu.

Paret Nilsson drar sig tillbaka till hotellrummet, Olle fingrar lite på en flaska gammeldansk när Lena säger, ge fan i den och du lever längre, tack för den passningen säger Olle.
Klockan har hunnit bli 22.00 och Lena försöker slötitta på tv men det är mest en massa joddlande och tyska sånger från Alperna med människor med stora ölglas i händerna.

Efter diverse bestyr i ensamhet så kryper paret Nilsson ner i sängarna, Olle ger sin hustru en kyss på munnen och önskar god natt. Lena blir alldeles konfunderad, har han blivit omvänd eller är det bara sånt som jag tror, mera romantisk och mindre promille var ju vad jag önskade mig.

Morgonen gryr, ingen vill egentligen gå upp då sängarna var så sköna att det kändes som ett förräderi att lämna dom. Vi måste upp säger Lena så vi inte missar frukosten och vi har nästan 60 mil kvar till Bern. Olle grymtar till. en liten stund till bara.

Frukosten är serverad i restaurangen som de dagen innan hade besökt, ett överdåd av bröd, yoghurt, flingor, korvar, ostar, ja allt som tänkas kan finns tillgängligt för den hungrige. Antalet gäster är inte så många men de som är där låter sig väl smaka av alla de delikatesser som finns uppdukade.

Olle laddar upp med smörgåsar, pålägg, kokta ägg, äggröra, bacon och lite stekt potatis, för ordningens skull får det bli ett litet glas juice också. Lena åser detta frosseri och frågar, orkar du köra efter allt detta, jadå lilla gumman säger Olle, jag kan köra.

De checkar ut från hotellet, Lena betalar med sitt Visa-kort och blir förvånad över att det inte var dyrare än 87 euro för detta fina hotell. De vandrar ut till parkeringen och gör sig redo att åka iväg, Olle kämpar med lite väderspänning och helt plötsligt släpper det och ett ljudligt brummande hörs, doften sprider sig som en dimma och en tysk dam i övre trotsåldern får den i näsan och reagerar aggressivt med att ropa Schwedishes schwein.

Olle frågar Lena varför hon kallade honom för svenske Sven, är det något jag missat säger Olle, nejdå säger Lena hon kallade dig för en stor gris. Hon behöver då inte ta in det jag inte vill ha i rumpan i näsan, det är väl ett fritt land eller hur säger Olle.

Bilen står alldeles för sig själv på parkeringen när de kommer fram till den så upptäcker Olle att det saknas luft i ena bakdäcket, vad gör vi nu säger Lena. Lugn säger Olle jag tog med en flaska däcklagning som jag hade kvar sedan den gamla bilen.

Efter en hel del krångel lyckas Olle fylla däcket så det åter går att köra vidare mot Bern, tänk om det händer igen på motorvägen säger Lena, då blir vi säkert överkörda eller rånade.
Olle skakar i huvudet men säger ingenting, alla kommentarer är överflödiga.