En timme senare så syns skylten Rödbyhamn och vägen leder mot färjeläget, det råder en febril aktivitet, en Tysk husbil har fått motorstopp och blockerar hela infarten till färjans övre bildäck. Att försöka skjuta den uppför är ingen idé, att få den bakåt är heller inte så lätt då över hundra bilar i en tät kö väntar på att få åka på färjan.
Efter många ord som är onödiga att översätta lyckas man med förenade krafter att få bilen till sidan så den kan passeras, Tysken skriker och sparkar på husbilen medan hustrun försöker lugna ner honom med en bratwurst av kollosalformat.
Olle och Lena ombord för första gången på denna färja besiktar matsalen där råder hysteri alla skall ha mat, det är dyrt tycker Lena så de vandrar vidare till shopen, Olle kollar lite priser i spritbutiken, inga priser som tilltalar direkt, om man inte är eländigt törstig tänker han.
Färjan angör bryggan i Puttgarden och bilarna rullar av och försvinner söderut, en del för semester, andra till närmaste försäljningsställe för alkohol. Calles i Burg är ett välkänt inköpsställe, en hel del nya har också öppnat gränsbutik i den lilla staden.
Olle följer karavanen av svenska bilar mot Calles som är ett säkert kort enligt fängslade Johansson, väl framme råder ett kaos av sällan skådat slag, det är nästintill hopplöst att få en parkeringsplats, kundvagnarna är slut och de svenske springer som yra höns och letar vagnar.
Olle siktar in sig på en äldre dam som kommer ut med en kundvagn som inte innehåller mer än 20 vinboxar, han erbjuder sig att hjälpa till med lastningen i bilen mot att han får överta kundvagnen, damen ler och tackar för erbjudandet. Olle återvänder efter några minuter med en tom kundvagn och nu kan äventyret börja.
Inne i butiken ser det ut som en trafikstockning i Stockholm, det gäller att hålla sin plats i kön annars är man förlorad, Lena vid vagnen och Olle springer och hämtar vinboxar, ölplattor och diverse spritflaskor, himla praktiskt detta med vodka i bag in box 3 liter. Kundvagnen fylls på av Olle som om han hade fått en adrenalinkick.
Efter ungefär en timme så är äventyret slut och endast kassan återstår, fylla i exportförklaringen som ingen någonsin kommer att titta på, betala med kort som den djävulska affären kryddar med en procents påslag för att man betalar med kort. Lena kollar kvittot och upptäcker att påslaget inte alls var billigt efter Olles holmgång bland hyllorna.
Äntligen ute vid bilen, nu börjar det som de flesta förstagångsbesökare får uppleva, hur i helvete skall jag få plats med allt och vem fan har stuvat ner allt onödigt i bilen. Olle rotar i bagageutrymmet och stuvar in det som går, allt som är lätt får förpassas till insidan och varifrån kommer alla täcken, kuddar, parasoller och campingbord med stolar, Lena försvarar sig med att det kunde vara bra att ha.
En timme senare har det stuvats och flyttats grejor runt i bilen, Lena sitter med en madrass och två kuddar i knät när bilen lämnar Burg, bilen kränger till och Olle går ut och kikar på däcken, de ser nästan platta ut. Vid närmaste mack fyller Olle däcken med luft och ringtrycket överstiger 3 kilo innan bilen verkar normal igen.
Karavanen av de svenske har åter börjat rulla mot färjeläget i Puttgarden, bilarna med en uppnosig uppsyn och människorna därinne en törstig uppsyn. Vissa oroar sig för att Lernackens tullpersonal är utrustade med våg och då blir det inte roligt. Andra har passerat så många gånger att tullpersonalen känns som gamla bekanta.
